cc. Samordningsminister Jan Nygren

Kopia till:

• Partiledare Maria Leissner, Folkpartiet
• Partiledare Carl Bildt, Moderaterna
• Partiledare Olof Johansson, Centern
• Partiledare Alf Svensson, Kds
• Språkrör Birger Schlaug, Miljöpartiet
• Partiledare Gudrun Schyman, Vänsterpartiet
• Styrelsen i "Skånestyrelsen"
• Direktör Sten Bengtsson, Sydsvenska Handelskammaren i Malmö

Regionberedningens (RB) förslag "Regional framtid" är behäftat med så stora brister att detta bör förkastas i sin helhet. Stiftelsen Skånsk Framtid (SSF) önskar framförallt att framhäva följande fyra skäl:

1. De grundläggande kriterierna och direktiven för den regionala indelningen är så begränsade och illa definierade att de försvårar en riktig bedömning baserad på kulturens, geografins, ekonomins, mänskliga relationers och miljöns villkor.

2. Förslaget är alltför vagt i sin beskrivning av både den logiska geografin och regionbegreppet. Det måste också omarbetas med hänsyn till Sveriges geografiska relationer med övriga Europa eftersom de regionala relationerna till omgivningen inte beaktats.

3. Regionindelningsprocessen har hittills saknat mekanismer för allmän debatt och rimlig medverkan av berörda samhällsgrupper.

4. Förslaget "Regional framtid" är inte i enlighet med den europeiska unionens regionpolitik enligt artikel 3B i Maastrichtavtalet. Denna artikel stödjer en regional utveckling baserat på subsidiaritetsprincipen och övriga regionala EU-strukturer.

Dessa fyra punkter beskrivs utförligare här nedan.

1. Indelningskriterier

1. historiska gränser
2. administrativa hänsynstaganden
3. behovet av att rationalisera nuvarande strukturer
4. kostnader
5. demografiska hänsynstaganden
6. behovet av att minimera samhällsstörningar
7. öka tillgängligheten av offentlig service
8. ekonomisk logik
9. utvecklingspotential
10. kulturella och språkliga realiteter

I nästan alla stater som gjort en regional omstrukturering har denna föregåtts av en debatt kring kriterierna för denna och etablerandet av en gemensam terminologi. RB belyser och klargör inte problemet med regionbegreppsförvirringen i sin utredning och är allmänt diffus när det gäller regionbegreppet. Termen "region" används genom hela RB's rapport utan att denna på ett tillfredsställande sätt definierats. Ibland används termen som beskrivning av en ekonomiskt funktionell region och ibland för att beskriva kulturella, administrativa, juridiska regioner. Denna begreppsmässiga förvirring präglar rapporten. Bristen på klara definitioner gör att rapporten blir mycket svår att förstå.

Debatten i Sverige om den territoriella indelningen i regioner visar att de grundläggade kriterierna i regionbildningen är både komplicerade och svårgripbara. Vilka kriterier och hänsynstaganden skall t.ex. utgöra grunden för den territoriella indelningen? Och vilka parametrar är av betydelse? Är lösningen att stycka "lämpliga" delar från grannarna, d.v.s att ändra gränserna istället för att samarbeta över dem? RB klargör inte dessa grundläggade förutsättningar - kriterier - i sitt förslag.

1.1 Två kriterier som måste ges större utrymme i utredningen

I Sverige är den regionala tillhörigheten - landskapskänslan - fortfarande mycket stark, trots år av omnationaliseringspolitik. Detta pekar klart på den regionala hemhörighets- känslans värde vilket är ett viktigt skäl till att alla försök att angripa denna bör undvikas. Den regionindelningsprocessen bör istället bli ett instrument i syfte att avlägsna sig från det misslyckande statsnationsbyggande som den franska jakobismen inneburit. Istället bör detta instrument användas för att skapa förståelse för den kulturella mångfalden i Europa. Med en sådan politik kommer Sverige att upptäcka att god kulturpolitik kommer också att få positiva ekonomiska effekter eftersom stark identitetskänsla skapar motivation, reducerar konflikter och kriminalitet, skapar självkänsla och stolthet hos individerna samt stödjer unika kulturlandskap som i sin tur gynnar turismen.

I Sverige har den allmänna historielösheten samt århundraden av nationalstatspropaganda (baserad på en otidsenlig: politik hämtad ur ett av 1800-talels samhällskoncept - jakobismen) på flera håll i landet skapat stora identitetsmässiga problem. Detta har med all sannolikhet orsakat att RB inte vågat ta upp en debatt om de kulturhistoriska bakgrundsmönstren i en öppen och förutsättningslös atmosfär vilket återspeglar sig i RB's förslag som präglas av stora brister i synen på de historiska, språkliga och kulturella bakgrundsmönstren samt en okunnighet om den europeiska inställningen till kulturens nya villkor. Kulturell utarmning i Sverige blir konsekvensen av detta, vilket strider både mot de kulturella mänskliga rättigheterna och EU's principer (se under 4 nedan).

Sveriges centralstatsbaserade inställning till den kulturella mångfalden framgår tydligt av samordningsminister Jan Nygrens pressmeddelande rörande landskapet Skåne och "regionen" Västsverige, samt att regeringen har haft som målsättning att bilda ett Skånelän den 1 januari 1997. Man vill, säger han, påbörja en försöksverksamhet rörande en begränsad kompetensfördelning mellan staten och de nya "regionerna". Vi är mycket tveksamma till detta förslag. Den sydligaste regionen i Sverige är ett exempel på hur RB försöker skapa regioner utan hänsyn till kulturella och historiska bakgrundsmönster.

Både RB och samordningsminister Jan Nygren bortser ifrån att Skåneland - dvs Skåne, Halland och Blekinge - har en gemensam historia som sträcker sig tillbaka så långt som till början av förra årtusendet. Omkring år 380 dyker den första kände kungen över Skåneland upp som tecknar sig som Rex Scaniæ. Nordens äldsta lantlag - den Skånske lov - omfattar hela regionen. Omkring år 1000 märker man ut gränserna mot Småland med gränsstenar - gränser som aldrig ändrats (Hyltebruks-förändringen på 1970-talet undantagen).

År 1103 bekräftar påven den gamla regionen "Terra Scaniæ" - Skåneland - genom att skapa ett stift med säte i Lund. Detta stift innefattade Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. Skånelands olika delar har sålunda aldrig under den avgjort största delen av dess historia varit skilda åt, de har alltid utgjort en sammanhållen enhet. Det är svårt att tänka sig att man någonstans i Europa idag skulle komma på idén att dela upp en så gammal kulturregion i bitar. På denna punkt är Sverige ur takt med allmän europeisk kulturförståelse.

Miljön
I framtiden kommer hushållning med samhällsresurserna att vara en av de mest betydelsefulla faktorerna. En logisk geografisk indelning innebär en hushållningsmässig inriktning. Ett samhälle som önskar att utnyttja sina resurser med optimal effektivitet anpassar sig smidigt till sina geografiska förutsättningar. Alla artificiella gränser och onaturliga organisationsmönster innebär resursspill.

Det är uppenbart att miljön har allt att vinna på att besluten rörande regionalt i territoriellt relaterade miljöfrågor flyttas från statliga till regionala beslutsorgan. Det kan förväntas att människor blir varsammare i sin miljöbedömning när det direkt berör den egna hembygden. Att överregionala miljöfrågor flyttas till överstatliga organ är likaledes fördelaktigt då de stora miljöproblemen inte stoppas av statligt-politiska gränser. För miljö- och hushållningsfrågor uppnås det bästa engagemanget hos befolkningen och den bästa effekten om regionen är en enhetlig kulturhistorisk och näringsmässig enhet. RB klargör inte tillräckligt dessa frågor i sitt förslag.

I en värld som blir alltmera nivellerad är det en absolut nödvändighet att världens många kulturfolk och regioner fasthåller sina geografisk-historiska och folkligt-kulturella särarter. Dessa regionala kulturidentiteter är, fastän föränderliga, ändå lika viktiga som de biologiska mönstren - biotoperna. Ekologisk och kulturell mångfald är grunden för livet och samhället och oftast överensstämmer dessa mönster.

SSF's uppfattning är att RB's förslag "Regional framtid" bör förkastas i sin helhet eftersom det inte tar hänsyn till relevanta utgångspunkter där kulturens, näringslivets och demokratins villkor prioriteras.

2. Den logiska geografin

Ett för regionerna stort problem är den näringsliv- och arbetsmarknadsmässiga koncentrationen till Stockholmsområdet. Detta utpräglade centralstatsproblem försöker man nu på det europeiska planet lösa inom ramen för EU's regionbaserade regionalpolitik, bl.a. genom strukturfondssatsningar. Regionernas ofördelaktiga utveckling på näringslivs- och sysselsättningsområdet har RB inte heller beaktat i sin utredning. Den viktiga inställningen som förts fram av näringslivets representanter har utelämnats. RB visar i utredningen en mycket stor brist på förståelse för näringslivets krav. Det är ju trots allt näringslivet som samhället lever av och en regionindelning som stödjer näringslivet är ett avgörande mål.

3. Mekanismer för ökad delaktighet i beslutsprocessen.

Den demokratiska och politiska kompetensen och ansvarsfördelningen mellan de olika politiska nivåerna måste klargöras innan beslut fattas om en ny regional indelning av Sverige. Det finns många skäl till att den regionala indelningsprocessen måste debatteras med ett större engagemang hos allmänheten. Större hänsyn måste tas till det historiska och kulturella mönstret i Sverige. Den regionala gränsdragningen sker bäst om den görs i enlighet med detta mönster. Erfarenheter från många håll visar att konflikter uppstår när administrativa gränser dras tvärs över existerande kulturella områden. På det globala planet kan man konstatera att många konflikter som leder till instabilitet, och t.o.m. upplösning av stater (ex. Eritrea och Jugoslavien), är resultatet av centrala strukturer som lagts över de regionala utan att det först skapats mekanismer för maktfördelning i den politiska, institutionella och organisatoriska beslutsprocessen.

SSF delar vissa uppfattningar som RB framför i utredningsförslaget "Regional framtid". RB konstaterar att den nuvarande politiska situationen i regionerna präglas av oklara huvudmannaskap samt att den offentliga organisationen blivit otidsenlig och därmed på flera områden också ineffektiv. SSF delar också RB's uppfattning att det föreligger en bristande samordning mellan de olika regionala organen - kommuner, landsting och länsstyrelser. Dagens politiska uppläggning i regionerna är demokratiskt bristfällig - medborgarnas möjligheter att påverka utvecklingen och utverka ansvar försvåras. SSF stödjer RB's grundläggade förslag om att omforma landstinget från att vara en renodlad hälso- och sjukvårdsinstans till ett organ med större ansvar för det regionala utvecklingsarbetet

RB fick i uppdrag av regeringen att utreda tre regionala alternativ:

1. fortsatt statligt regionalt ansvar
2. kommuner i samverkan.
3. regional folkstyrelse

På det regionalpolitiska planet är det framför allt två grundläggande institutioner som är viktiga i utformningen av EU's regionalpolitik. Den ena är det s.k NUTS-klassificerings- systemet och den andra är EU's regionkommitté. NUTS-systemet skall ligga till grund för de analyser på vilket regionalstöd och övriga regionala satsningar skall göras. I EU's Regionkommitté skall EU's politik inom vissa bestämda områden debatteras och förankras.

EU som institution har en klart regional inriktning och en tydlig utveckling mot friare regioner. Regionerna har haft en framträdande plats i EU's regionalpolitik och det är mycket märkligt att RB helt bortsett från det Europeiska perspektivet i sin utredning. RB har heller inte nämnt i sin utredning att Sverige och EU-kommissionen redan enats om en regional indelning i Sverige på 8 NUTS 1-regioner, s.k. basregioner. RB har inte tagit med EU-perspektivet i sin utredning, vilket naturligtvis gör att utredningen ger ett mycket ensidigt och missvisande intryck.

Kulturlivet måste ges större möjligheter att påverka regionindelningsprocessen och ges större utrymme i utredningsarbetet. Behovet av en regional folklig identitetsuppbyggnad är en viktig faktor i det nya Europa som växer fram vilket RB inte uppmärksammat i sin utredning.

Näringslivsfrågorna har fått alldeles för litet utrymme i utredningsmaterialet för att ett beslut om en regional indelning skall kunna göras. Vi frågar oss också varför EU-perspektivet helt utelämnats i utredningsförslaget. Varför önskar regeringen två olika regionbildningar? En för EU - den sk. NUTS 2-regionen "Sydsverige" omfattande Skåne och Blekinge - samt en annan för inhemskt bruk - den av samordningsministern Jan Nygren omnämnda regionen "Skåne".

Det är heller inte fruktbart att försöka analysera utvecklingen i Europa utan att ta de mänskliga rättigheterna med i diskussionen. I regiondebatten handlar det om de mänskliga rättigheter som rör kulturens framtid och människors rätt till respekt och värdighet. Det är otänkbart att EU, med Maastrichavtalet som den senaste byggstenen, skulle kunna utvecklas som skett utan att man tagit hänsyn till dessa rättigheter.

Det är inte längre acceptabelt att bortse från de mänskliga kulturella rättigheterna när förändringar i samhällets grundstrukturer debatteras. I Europarådet pågår sedan en tid tillbaka ett intensivt arbete för att ge ett ännu starkare skydd för minoriteter och specifika kulturgrupper. Bland annat diskuteras upprättandet av särskilda mekanismer inom Europarådet för att skydda de nationella minoriteterna. Till dessa får man också räkna regionala kulturella särarter som ännu inte officiellt erkänts som speciella kulturgrupper. I korthet kan sägas att de mänskliga rättigheterna, som Europarådet ger uttryck för, handlar om kulturgrupperingars rätt till det egna språket, historien, den folkliga identiteten och rätten till det territorium som de olika folkgrupperna fått i arv av sina förfäder.

EU's grundenheter - d.v.s. regionerna - sammanfaller ofta med kulturregionerna. EU ger därmed kulturregionerna helt nya möjligheter att genom egna beslutsorgan bevaka de egna intressena. RB måste - liksom EU - införa de mänskliga kulturella rättigheterna i diskussionen om den framtida regionala indelningen i Sverige. Detta har man inte gjort, vilket är mycket allvarligt ur såväl demokratiska som humanistiska perspektiv. Baserat på dessa nya hållningar till de mänskliga kulturella rättigheterna vädjar SSF till regeringen att inte fatta sådan beslut i frågan om den regionala indelningen i Sverige att det kan uppfattas som att Sverige undlåter att ta hänsyn till dessa rättigheter. Vi stödjer oss bl.a i denna vädjan på Unrepresented Nations and Peoples Organisations (UNPO) resolution nr 004 från den fjärde generalförsamlingen den 24 januari 1995 (bifogad).

Bifogat:

1. UNPO Resolution nr 004/95
2. Historisk geopolitisk karta över Sverige
3. SSF's förslag till regional indelning av Sverige

• Kopia (engelsk översättning) för information till:
• Generalsekreteraren UNPO - Unrepresented Nations and Peoples Organisation, Haag
• Generalsekreteraren FUEV - Federal Union for European Nations, Flensborg
• Generalsekreteraren - European Free Alliance, Brussels
• EU-kommissionär Bruce Millan, European Union, Brussels