Läste på Internet att en statlig utredning just nu arbetar med frågan om Sverige, långt om länge, ska underteckna ett internationellt fördrag om minoritetsspråk. Den skånska kulturen är, som vanligt, satt på undantag. Skall det historiska skånska språket erkännas? Det verkar inte så.

Man har sållat bort skånska remissinstanser. Varför får alla universitet yttra sig men inte Lunds? Åtminstone kunde utredarna höra Skånska akademin där språkkunskap finns.

Varför protesterar vi då inte mer mot att beslut om kultur och språk tas över våra huvuden? Har det centralistiska systemet påverkat oss så, att vi inte anser det vara lönt att protestera mot överhögheten i Stockholm? Hur kan vi vara säkra på att staten alltid vill allas bästa? När man läser Stiftelsen Skånsk Framtids språksidor på Internet står det klart för mig att vi inte har några vänner alls bland statens byråkrater. Är vårt historiska regionspråk ett ärende som bör behandlas i på statlig nivå, eller bör det handläggas av Region Skånes nya fullmäktige? Enligt EU skall ju språk- och kulturfrågor behandlas regionalt.