av Peter Broberg

Vi skåningar befinner oss just nu i en spännande situation. I och med att Öresundsbron öppnas och både Danmark och Sverige är med i EU så öppnas nya dörrar för det skånska. Skåne eller snarare Skåneland (d.v.s. Halland, Skåne, Blekinge och Bornholm) har en unik historia. Fram till 800-talets början var vi självständiga och vi känner till 8 kungar som skrev sig Rex Scaniœ kung över Skåneland. Sedan blev vi ett av det Danska rikets tre länder där Sjœlland och Jylland var de andra. Vi ingick i personalunion med Norge och Sverige-Finland på 1300-talet. Efter Roskildefreden 1658 blev vi ett generalguvernement i Sverige och efter 1720 fördes vi som svenska län och landskap in i det svenska riket.

Nu är vi på väg att bli en region i Europa där Bryssel blir vår huvudstad. Hela Europa håller på att delas i regioner och detta kan vara mycket positivt. EU stödjer den regionala utvecklingen och vad som egentligen händer är att de många småländerna som fanns tidigare uppstår igen.

Det är nu upp till varje region att utveckla sin kultur, sin miljö och sitt näringsliv. Runt om i Europa satsar regionerna starkt på detta. Inte minst kulturen med den egna historien, språket, byggnadskonsten och folkloren stärks i regionerna.

I Skåneland har vi mycket att ta itu med. Vi kan inte vår egen dansk-skånska historia, vi håller på att helt tappa vårt skånska språk, vi bygger allt för många icke-skånska hus och vi sjunger inte på vårt eget skånska språk. Därför satsas nu från många håll på en renässans för det skånska.

I fjor bildades SRI (Scanias Regionala Institut) med uppgift att bevara och utveckla vår skånska kultur och region. SRI vill dra igång ett folkligt engagemang för kulturen och skapa grupper som stödjer våra regionala politiker. Några grupper är igång men SRI inbjuder alla att deltaga.

Inte minst våra seniorer, som har kunskap om skånsk kultur och språk och som kan förmedla erfarenheter till de unga, behövs.