Av RONNY DAHL, MALMÖ.
- Nej, vi tröttnar inte, men visst är det påfrestande att ständigt töntstämplas bara för att man värnar om sin kultur. Eldsjälarna bakom skånska språket och kulturen har ännu en gång dribblats bort när staten hanterar EU:s propåer om regionalitet.

- I Sverige är det integration som gäller och då får allt unikt stryka på foten, som t ex skånska språket och kulturen, säger Göran Hansson, ordförande i stiftelsen Skånsk Framtid. Skåningarna är i gott sällskap. Samerna är väl den folkgrupp som råkat värst ut.

I stiftelsen och Skånska Akademin har man sedan år tillbaka velat att Sverige ratificerar Charter on Regional or Minority Languages från 1992. Under utredning ens gång har man lämnat sina tankar och förhoppningar. På utredningens hundratals sidor nämns skånska två gånger(!).

"Alla svenskar är", heter det i utredningen, "eniga om att gotländska, dalmål, skånska, göteborgska, bornholmska, bergensiska, andalusiska och bayerska är dialekter."

- All språkexpertis som är insatt i skånska förhållanden hävdar att det historiska skånska språket är ett sydskandinaviskt folkspråk på egen språkbas på linje med andra regionala språk, säger Hansson. Om Sverige ratificerar konventionen och vidgår att det finns andra språk i Sverige kan nya intressanta möjligheter öppna sig.

- Vi är inte ute efter att införa skånska som tvångsspråk i Sydsverige. Vi vill bara göra det möjligt att förstå och fortsatt tala som morfar och farfar gjorde, kunna läsa allt det som skrivits på skånska och som nu gömts undan. T ex ta fram en ordentlig ordbok baserad på alla dessa ord som nu finns på papperslappar på Lunds universitet. Kan vi inte det försvinner vår historia för alltid.

I Cornwall försvann cornish som språk på 1890-talet. I dag har de regionala myndigheterna sett till att språket åter är tillgängligt. Folk har börjat tala det igen och upptäckt en okänd litterär skatt och sin egen historia.

Naturligt värna skånskt
I Skåne måste det vara naturligt att allmänheten värnar det skånska. Därför räcker det inte att bara Malmö och Helsingborgs kommuner fått yttra sig om minoritetsspråkutredningens slutsatser.

- Varför får t ex inte Lunds universitet säga något när alla andra svenska universitet får, eller vi som är specialister på Skåne. Det kan bara betyda att den s k nationalstaten Sveriges intolerans mot de ointegrerade är tänkt att fortsätta, trots att EU-medlemskapet innebär en satsning på regionerna, säger Göran Hansson.

Madde, 19

Läste i Kvp att en statlig utredning just nu arbetar med frågan om det skånska språket skall erkännas eller ej. Sverige ska ju, långt om länge, underteckna ett internationellt fördrag om minoritetsspråk. Typiskt att denna utredning har en mycket begränsat skånskt inslag - det skånska har alltid satts på undantag i Sverige.

Språk- och kulturfrågor är i grunden regionala. Varför ska de då avgöras i centrala statliga utredningar eller i slutna kretsar i Stockholm? Det är viktigt att vi för en debatt i regionerna om de olika regionala språkens framtid och status. Om vi inte gör något åt saken tror jag inte att våra barnbarn kommer att vara oss nådiga när de upptäcker att det var vi som tillät att det skånska tappades bort helt och hållet.

I alla andra regioner i Europa värnar man numera om den regionala kulturerna. Men inte i Skåne. Varför är vi Skåne så underdåniga? Skäms vi att tala i vår egen sak? Vad skall vi med politiker i Riksdagen till när de inte verka ha förstånd att värna om viktiga skånska intressen som rör vår kultur och vårt språk?

Det historiska skånska språkets status och dess framtida utveckling måste få avgöras i vår region. Med den avoghet som statliga myndigheter och politiker visar oss i språkfrågan och den skånska kulturen i allmänhet, har staten helt enkelt diskvalificerat sig som språk- och kulturmångfaldens beskyddare.

Vi får ju knappt ens prata i vår egen teve.

Agneta Lövkvist