Adresserat till:

Statsminister Göran Persson
Sveriges Regering
103 33 Stockholm

Minoritetsspråkkommittén
Departementens utredningsavdelning

Marieholm den 7 april 1997

Ref. Europarådets småspråksavtal - Minoritetsspråkkommittén, Vår skrivelse 96-04-22. Jordbruksministerns brev JO96/1489

Bakgrund
1992 utkom Europarådets språkkonvention Charter on Regional and Local Languages. Avsikten med avtalet var bl.a. att skapa ett skydd för Europas småspråk varav många stod under risk att utplånas under inflytandet från de dominerande statsspråken.

Den svenska förhandlingsdelegationen i Europarådet godkände den slutliga konventionstexten. Trots detta valde den svenska regeringen att inte skriva på avtalet och skiljer sig därmed från majoriteten av de europeiska regeringarna - inklusive de i Danmark, Norge och Finland - som undertecknat det.

Under tryck från regionala förespråkare i Sverige bl.a. Sameland, Tornedalen och Skåne tillsatte regeringen under hösten 1995 en utredning - Minoritetsspråkkommittén. Denna sorterar under Jordbruksdepartementet och utförs av departementens utredningsavdelning i Göteborg.

I direktiven ligger att Minoritetsspråkkommittén skall redovisa vilka språk som är att betrakta som minoritetsspråk i Sverige, vilka regler i konventionen som Sverige kan anta, vilka kostnader som skulle kunna uppstå om Sverige skulle ansluta sig till konventionen samt föreslå möjlig finansiering.

I de ursprungliga direktiven skulle Minoritetsspråkkommittén kommit med sitt utlåtande efter ett år, dvs under hösten 1996. Man klarade inte att hålla tidsplanen utan fick ytterligare sex månader på sig att utföra sitt arbete. Det finns skäl att förvänta sig att Minoritetsspråkkommittén kommer att avsluta sitt arbete före sommaren 1997.

Få reaktioner på skrivelser
Undertecknande organisation, Stiftelsen Skånsk Framtid - SSF, är verksam inom området skånsk kultur och har bevarandet av det skånska språket högt placerad på sitt program. SSF tillställde Minoritetsspråkkommittén en skrivelse 1996-04-22 i ärendet. De enda reaktionerna på denna var ett brev från Jordbruksminister Annika Åhnberg daterat 1996-10-10 och ett mycket kortfattat brev daterat 1996-10-11 från Minoritetsspråkkommitténs ordförande Carin Lundmark. I det förra refereras till de krav som SSF fört fram, nämligen:

• att Sverige omedelbart skriver på Europarådets konvention.
• att de regionala historiska språken ges officiell status och därmed skydd i lagstiftningen.
• att utredningsdirektiven skrivs om för bli en konsekvensanalys av undertecknandet.
• att utredningsdefinitioner och kriterier klargörs på ett tydligare sätt i de nya direktiven.

SSF har i skrivelsen 1996-04-22 utgått ifrån två principer, nämligen att Sverige anammar en kulturpolitik som:

• ger de regionala folkspråken resurser och utvecklingsskydd, samt
• hänskjuter frågan om folkspråkens formella status till regionala folkvalda organ.

SSF vill understryka att språkfrågan uppfattas som mycket betydelsefull och att en bakomliggande ambition för konceptet om den europeiska kulturmångfalden, som bl.a. Europarådets språkkonvention ger uttryck för, är att alla småspråk - även det skånska - skall överleva som en del av det regionala kulturarvet. Denna uppfattning delas också av en övervägande del av befolkningen i Skåne. Språket - d.v.s. den historiska språkbasen samt dess språkton, ordval och speciella uttrycksformer - anses således utgöra en mycket viktig komponent i den skånska kulturen och i det regionala kulturella identitetsbyggandet.

SSF bifogar fyra tidningsartiklar som alla har sitt ursprung i den specifika språksituationen som råder i Skåneland. Det är också vår uppfattning att det är först när balanserade förhållanden etableras mellan svenskt s.k. "riksspråk" och skånskt folkspråk som den typ av problem kan lösas som beskrivs i de fyra artiklarna.

"Skolan sviker oss nya svenskar".
Han upplever det som ett svek att han som är född här inte får lära sig tala som andra svenskar. "Titta på bosnier som bara varit några år upp i Norrland", exemplifierar han. "De pratar precis som norrlänningar. Ingen kan tro att de är från Bosnien. Men när jag öppnar munnen tror alla att jag är invandrare trots att jag är född här."
Sydsvenskan 970207

Artikeln berör problem som är välkända i Skåne, nämligen att språkpåverkan via skolan och massmedia har "uppsvenskan", dvs mälardalsspråket, som modell medan den miljö som invandrarbarnen verkar i präglas av ett skånskt språk. Detta problem illustreras väl av personen i artikeln som trots att han är född och uppvuxen i Malmö bryter i sitt nya språk med de dentitetsproblem detta för med sig i hans närmiljö. Förutom vad som kan relateras till de speciella språkproblem som föreligger för invandrare, råder det ingen tvekan om att personer med invandrarbakgrund får speciella problem beroende på de onaturliga relationer som förekommer i regionen mellan det skånska och det svenska på språkområdet.

"Skrämmande resultat av läsundersökning".
Ungefär var tredje elev på de yrkesförberedande programmen i gymnasieskolan i Malmö har en läsförståelse högst motsvarande mellanstadienivå. Samma sak gäller för sex procent av eleverna på de studieförberedande programmen. Allt mycket sämre än för jämförande normgrupp ute i landet. Undersökningen "Läs- och skrivdiagnos år 1 i gymnasieskolan läsåret 96/97" föreläggs utbildningsnämnden i nästa vecka. Det visar en skrämmande resultat som mest av allt är skrämmande för Malmö.
Arbetet Nyheterna 970301

Artikeln pekar på problem som bl.a. härrörs av att skånskt vardagsspråk avviker markant från rikssvenska. Detta utgör ett hinder i den uppsvenskt baserade inlärningsprocessen och försätter skånska barn i ett språkligt underläge. Detta får negativa effekter på dessa barns möjligheter att som vuxna hävda sig bl.a. på arbetsmarknaden, i politiken och i massmedia. Språkfrågan är därför i allra högsta grad också en jämlikhets- och demokratifråga.

"Spisstrutad eller breflabbad i TV?".
Skall man tala dialekt i de olika regional nyheterna i TV? Eller kvittar det? Skall det vara skånska i Sydnytt och dalkarlar i redaktionen i Falun? Sydsvenskan ringde runt till de tio regionala redaktionscheferna i landet och undrade. Dialekt är inget krav, det viktigaste är att reportrarna i de regionala sändningarna talar klart och tydligt. Det var den gemensamma uppfattningen hos cheferna.
Sydsvenskan 970303

Artikeln är ett uttryck för en utbredd uppfattning i Skåne att media diskriminerar skånsktalande personer och oftast väljer bort dessa, både framför och bakom kameran/mikrofonen. Belysande är att samtliga chefer på lokal-TV menar att "förmågan att göra sig förstådd" är viktigare än att språktonen ges en lokal/regional prägel. Detta synsätt strider direkt mot den Europaråds- konvention på språkområdet som behandlas i detta brev där befolkningens delaktighet i massmediautbudet - och inte att passivt låta sig informeras uppifrån - är en väsentlig del av synen på den kulturella mångfalden i det nya Europa. TV-chefernas uppfattning "förmågan att göra sig förstådd" pekar dessutom på en grundläggande felsyn eftersom det generellt naturligtvis är så att alla skåningar rent språkligt alltid förstår vad andra skåningar säger.

"Tungrots-r ligger i riskzonen".
"Tendensen att allt fler ungdomar i Skåne talar med tungspets-r. Skånskan håller på att försvenskas", säger Gösta Bruce professor i fonetik. Även den skånska språkmelodin håller på att förändras efter uppsvensk modell. Anledningen är påverkan från bland annat etermedierna. "Mälardalen utgör ett prestigecentrum och det är rätt naturligt att det påverkar vårt språk", säger Bruce.
Sydsvenskan 970408

Artikeln konfirmerar de farhågor som SSF i detta och tidigare skrivelser gett uttryck för, nämligen att Sveriges nuvarande kulturpolitik utarmar den kulturella mångfalden istället för att bevara och berika den. Från vetenskapligt håll varnar man i artikeln för att ett språk - det skånska - står under hot om att utplånas. Genom att fullt ut anamma innehållet i Europarådets språkkonvention har den svenska regeringen nu unika möjligheter att motverka denna negativa utveckling.

Protest mot slutna utredningar
Avslutningsvis noterar vi att i jordbruksminister Annika Åhnbergs brev skrivs att Minoritetsspråkkommittén instruerats att till SSF komma med kommentarer till de skrivelser som SSF skickat till den. Några sådana har inte erhållits. I ett kort meddelande - 4 rader - från ordföranden i Minoritetsspråkkommittén Carin Lundberg av den 11 oktober 1996 svaras på en fråga som SSF inte ställt, varför vi misstänker att en sammanblandning av de kravbrev som inkommit till Minoritetsspråkkommittén föreligger. Vi understryker att det inte alls är tillfredsställande att ministern anser att språkfrågan kan behandlas genom kommittékommentarer och inte genom en öppen debatt. SSF vill protestera mot en sådan hantering.

Språkfrågan regional - inte statlig.
Sverige har undertecknat Maastrichtavtalet 1 januari 1995. I detta stipuleras att medlemsstaterna skall visa respekt för den kulturella mångfalden i Europa, samt rekommenderar att kultur- och språkfrågor skall hanteras på regional nivå. Genom att tillåta att en för kulturen så viktig fråga som framtiden för de regionala språken behandlas centralt i en sluten och i ckekommunicerande utredningskommitté bryter den svenska regeringen mot Maastrichtavtalets kulturavsnitt artikel 128 som bl.a. kräver att medlemsstaterna visar respekt för deras regional mångfald samt för de bestämmelser om regionalt beslutsinflytande som gäller för Regionkommittén, nämligen att i frågor som är regionala till sin karaktär (kulturfrågor art. 128/5, hälso- och sjukvårdsfrågor art 129/4 samt transportfrågor art. 129d). Vi kan därför inte acceptera att en så viktig kulturfråga som framtidsutsikterna för de regionala språken i Sverige skall avgöras av den tillsatta Minoritetsspråkkommittén.

Bryter mot Maastrichavtalet.
Eftersom språkfrågan är en synnerligen "folklig" fråga är det uppenbart att den skall föras ut till de berörda befolkningarna. Den hör inte hemma i avgränsade kommittéer på någon nivå. Därför är det SSF's krav att Sverige skall följa Maastrichtavtalet och förlägga språkfrågan till regional nivå. För det skånska språkets del är det givetvis det nya politiska organet Regionfullmäktige (f.n. Skånestyrelsen) som skall ha hand om ärendet och finna former för att hantera det på ett demokratiskt sätt med bred folklig förankring.

I väntan på att regeringen för över frågan från central till regional nivå kräver SSF av regeringen att:

• Minoritetsspråkkommittén redovisar offentligt vilka kriterier och definitioner som ligger till grund för dess arbete. representanter från alla berörda regioner, som så önskar, ges möjlighet att medverka i processen samt att öppna debatter i språkfrågan initieras i dessa regioner.
• Minoritetsspråkkommittén i sitt interna arbete följer de rekommendationer och bestämmelser som gäller för språk- och kulturfrågor inom EU och Europarådet.
• regeringen undertecknar Europarådets språkavtal i den form som föreligger - utan reservationer och begränsningar.
• regeringen officiellt erkänner existensen av de regionala folkspråken i Sverige - även skånskan. frågan om ett officiellt erkännande för det historiska skånska språket förs ner till den region som det berör - Skåne.

Med vänlig hälsning
Göran Hansson
ordf.

Kopia till:

• EU-kommissionären för kulturfrågor, Bryssel - (engelsk översättning).
• European Bureau of Lesser Used Languages, Dublin - (engelsk översättning).
• Europarådet, Strasbourg - (engelsk översättning).
• Nordiska Rådet, Stockholm
• Generalsekreteraren i UNPO, Haag - (engelsk översättning).
• Generalsekreteraren i FUEV, Flensburg - (engelsk översättning).
• Jordbruksminister Annika Åhnberg, Jordbruksdepartementet
• Skånestyrelsen, Lund