Statsminister Göran Persson
Sveriges Regering
103 33 Stockholm

Minoritetsspråkkommittén
Departementens utredningsavdelning
Kronhusgatan 11
411 05 Göteborg.

Marieholm 3 juni 1996

Ref. Ert brev Jo 1995:03 av den 1996-05-24 samt vårt brev av den 1996-04-22.

Tack för ert brev i vilket ni bekräftar mottagandet av vår skrivelse "Det skånska språkets plats i Sverige".

Vi noterar från ert svarsbrev att Minoritetsspråkkommittén (MSK) har fått i uppdrag av regeringen att inventera de småspråk i Sverige som omfattas av Council of Europe's "European Charter on Regional and Minority Languages". Vi noterar också att MSK har för avsikt att avgöra, dvs fatta beslut, om de "i Sverige talade folkmålen" skall anses som dialekter i konventionens mening. Vi önskar framföra följande synpunkter på detta.

I kommitténs brev används begreppet Sverige på ett sätt som synes peka på en kulturell enhetsuppfattning. Sett ur historiska, kulturella och språkliga aspekter är detta inte möjligt. Sverige är i grunden ett politiskt/administrativt begrepp som omfattar en del regioner eller kulturområden som har svensk bakgrund samt ett antal andra som har en icke-svensk bakgrund. (Se bifogad karta över den geopolitiska utvecklingen i Sverige). Språkfrågan måste därför baseras på två territoriella förutsättningar - nämligen historiskt svenska områden och historiskt icke-svenska områden.

I kommitténs brev användes begreppen "mål" och "dialekter" om folkspråken i Sverige. Genom dessa beteckningar nedklassas folkspråken. Konsekvensen kan bli att denna nedklassificering används som förevändning för att våra folkspråk inte formellt klassificeras som "språk" i konventionens mening av regeringen. Detta kan då få som följd att folkspråken även i framtiden kommer att ytterligare pressas till marginella positioner av det "Svealandsmål" som upphöjts till riksspråk.

Det är givet att situationen är olikartad för riksspråket respektive folkspråken, men som princip måste alla språk betraktas som likvärdiga. Om någon av de erövrade regionerna fått bibehålla sin självständighet, så hade deras "mål" också blivit utvecklat. Denna utveckling tilläts inte ske vilket har orsakat en politisk utvecklingsbegränsning för de regionala folkspråken. Detta förhållande bör inte få tagas till intäkt för en fortsatt vanvård och förstörelse av dessa.

I kommitténs direktiv ligger att inventera antalet småspråk i Sverige som kan omfattas av Council of Europe's European Charter on Regional and Minority Languages. En viktig fråga är här om den generella inriktningen skall gå mot att begränsa språkmångfalden eller att öka den. Idag växer omfånget på de områden som berörs av de mänskliga kulturella rättigheterna. Från att vara ett område som huvudsakligen handlat om relationerna mellan staten och den enskilde individen, så växer nu insikten om att denna syn inte är tillräcklig. Rättigheterna börjar alltmer att omfatta frågor som berör folkgrupper och kulturregioner. Detta är inte minst aktuellt inom den Europeiska unionen. Här utgör folkspråken, i kulturmångfaldens namn, en viktig kvalitet oavsett om dessa är levande, tynande eller inte längre använda i dagligt bruk.

Grundavsikten måste vara, både för regeringar och myndigheter, att rädda vad som räddas kan. Det gäller att återskapa stoltheten över de egna kulturrötterna i regionerna, och här spelar språkfrågan en viktig roll. En mycket generös hållning från både den svenska regeringen och MSK krävs för detta.

I kommitténs direktiv ligger uppgiften att MSK skall ta ställning till "om de i Sverige talade folkmålen skall anses som dialekter i konventionens mening". Detta kan tolkas som centralistisk egocentrism. Ansvaret för folkspråkens framtid måste ligga hos befolkningen i de berörda regionerna. Språkfrågan är en demokratisk politisk och kulturell sak som inte kan avgöras av experter i slutna utredningsrum eller av centralt tillsatta politiker. Överallt i Europa sörjer människor över att de regionala och lokala språken försvinner, oavsett om dessa är självständiga språk eller dialekter. Kulturell mångfald och lokal/regional identitet är positiv, oavsett statusen på det språk/dialekt som talas. Därför bör alla speciella språkformer stödjas. En eventuell distinktion mellan begreppen folkspråk, mål och dialekter måste föregås av en öppen och vetenskaplig debatt om kriterier och definitioner. Annars blir denna distinktion helt meningslös ur kulturpolitiska aspekter.

Det råder idag ingen tvekan om att kulturspråken i Sverige - från Tornedalsfinskan och samiskan i norr till gutniskan och skånskan i söder - under åren som gått utsatts för vanvård och förstörelse. I kommitténs arbete bör därför även ansvaret för denna språkliga utarmning preciseras. Att huvudansvaret ligger på statsmakten är självklart, men detta får inte utgöra ett hinder för att man bör behandla skuldfrågan och söka precisera vad staten nu måste göra för att bli befriad från sin utarmningsskuld.

För Skånelands (Skåne, Halland och Blekinge) del gäller att de fredsavtal som ingåtts mellan Sverige och Danmark om regionens framtida förhållanden stipulerar att den kulturella särarten skall kunna upprätthållas - dvs befolkningen skulle få fortsätta leva i enlighet med deras gamla lagar och traditioner. Så har inte skett. Trots avtal i flera freder - Roskilde, Köbenhavn, Lund och Fontainebleau - så sattes en massiv språkförsvenskning in. Att kompensera denna med en nutidig frikostig resurstilldelning för att återge det regionala språket till befolkningen torde vara ett bra sätt att skapa kulturell balans mellan regionerna i Sverige å ena sidan och centralregionen och staten å den andra.

Av speciellt intresse är också på vilket sätt MSK har för avsikt att föra ut språkfrågan till befolkningen i regionerna, så att en bredare allmänhet kan ta del av den. I och med att frågan i grunden inte är en expert- eller politikerfråga utan en bred folkfråga, måste befolkningen i de olika kulturregionerna ges möjlighet att ta del av processen och medverka i avgörandet om folkspråkens framtid. På andra håll i Europa har ett stigande folkligt intresse för både levande, tynande och vilande språk visat, att denna fråga appellerar till den breda allmänheten. Därmed kan den också bli ett verktyg för ett bredare kulturintresse och som sådant en positiv folkbildningsfaktor.

SSF ber kommittén att klarlägga följande frågor i anslutning till ovanstående:

1. Utgår MSK ifrån att det, utifrån ett männikorättsperspektiv, finns grundläggande skillnader mellan de historiskt svenska och de historiskt icke-svenska områden?
2. Hur definierar MSK begreppen språk, folkspråk, mål och dialekter?
3. Hur avser MSK att demokratisera utredningen så att allmänheten och regionala företrädare ges möjlighet att medverka i processen?
4. Vilka övriga konventioner och avtal på människorättsområdet anser MSK relevanta i arbetet med språkfrågan enligt de direktiv som regeringen utfärdat?
5. Vilka kriterier skall användas för att ekonomimässigt värdera överlevnaden av den kulturella mångfalden på språkområdet i enlighet med regeringens direktiv: "Kommittén skall redogöra för vilka kostnader som skulle uppstå ... och föreslå finansiering med utgångspunkt att den offentliga sektorns totala utgifter ej bör öka."
6. Varför har regeringen valt att lägga en så viktig kulturfråga som kulturspråkens framtid i Sverige under Jordbruksdepartementet?

Från SSF's sida ser vi med spänning fram emot kommitténs arbete och hoppas på att Sverige kan placera sig högt bland de Europeiska staterna när det gäller språkmångfaldsfrågan. Genom den omfattande hemspråksundervisningen som genomförts för de sentida invandrarna har man visat att man förstår betydelsen av att språk, kultur och personlig utveckling hör ihop. Att fortsätta på denna linje och nu tillämpa samma humanistiska tänkande på de folkspråk, som finns eller har funnits i Sverige, kommer säkert att uppfattas som en positiv kulturpolitik bland stora delar av befolkningen i Sverige och i övriga Europa. SSF vill gärna bidraga till en sådan ökning av den kulturella medvetenheten och mångfalden.

Avslutningsvis ber vi att få oss tillsänt allmän information som rör MSK's sammansättning, dess tillknutna sakkunniga och experter samt all annan information som inkommit till MSK som underlag för kommitténs bedömningar.

Med vänlig hälsning
för Stiftelsen Skånsk Framtid
Bilagor:
Karta över den geopolitska utvecklingen i Sverige.

Officiell distributionslista
Kopior översatta till engelska av både MSK's brev Jo 1996:3 samt detta brev (översättning bifogad) har översänts till:

• Kommisionär M. Oreja, EU-Kommissionen
• Generalsekreterare Dr. Michael van Walt, Unrepresented Nations and Peoples Organisation (UNPO)
• Generalsekreteraren Armin Nickelsen, Föderalistische Union Europäische Volksgruppen (FUEV)
• Skånestyrelsen, Lund
• Generalsekreterare Dónald O Riagáin, European Bureau for Lesser Used Languages, Dublin
• Göran Thernbo, Jordbruksdepartementet