Minoritetsspråkskommittén
Jordbruksdepartementet
Departementen
l03 33 Stockholm
 

96-01-30

Ref: Om det historiska skånska språket

Det skånska språket är ett uttryck för Skånelands (dvs Skåne, Halland och Blekinge), specifika geografiska och historiska bakgrund. Liksom Skåneland alltid intagit en mellanposition mellan Sverige och Danmark, så gör språket också detta.

Det skånska språket har utvecklats fritt sedan hedenhös och fram till 1800-talets mitt. En växelverk med danskan i båda riktningar försiggick under de nästan 900 år som Skåneland var en betydelsefull del av Danmark. Detta dock utan att skånskan miste sin egen självständiga karaktär. Under senare delen av l800-talet började språket påverkas av den svenska folkskolan, men så sent som in på 1900-talet fanns det stora grupper som talade en genuin skånska. Detta historiskt framväxta språk har också hållits levande fram till vår tid både på landsbygden och i de litterära texter på "folkmål" som fortfarande publiceras.

Det språk Som talas idag i Skåne är inte detta historiskt framväxta språk.

Idag talas svenska på skånska, dvs svenska med ett stort inslag av genuina skånska ord och uttryck, specifik skånsk fonetik och med markant skånsk språkmelodi. Även detta svenskinfluerade tal skiljer sig klart från danskan och svenskan. T.ex. är det så, att den mycket omfattande anekdotflora som är ett viktigt inslag i skånsk kultur, inte kan förmedlas vare sig på svenska eller danska. Den når ofta inte fram till svensk eller dansktalande personer. Detta betyder att till och med dagens "skånska" är unikt som kulturkitt och identitetslänk mellan skåningarna.

Med skånskt språk avser vi hår dock det språk, som utvecklats historiskt. Detta är vårt språkliga kulturarv och vår ambition är, att detta språk skall bli känt och vitaliserat. Som en första insats har Skånska Akademien utarbetat bifogade ordbok. Av denna framgår klart skånskans självständiga ställning mellan svenskan och danskan.

Skånska Akademien avser att fortsätta detta språkarbete och efterhand få fram ett fullvärdigt lexikon med grammatik och fonetik. I detta ligger också en strävan att i lämplig utsträckning skanifiera nya ord av utländskt ursprung.

Skånska språket utgör en oerhört viktig komponent i den regionala skånska kulturen. Intresset för det historiska språket växer också snabbt för närvarande. Språkkulturutvecklingen är därför en angelägen uppgift.

I en förestående integration i Öresundsregionen utgör skånskans mellanställning också en kulturell brygga som är viktig. Som ett bidrag till ett mångkulturellt Europa utgör skånskan därtill en länk mellan nordiska språk och plattyskan.

Språkområdet Skåneland har en unik historisk bakgrund. Två nordiska språkområden blandas in i den egna språkstammen under olika århundraden och plattyska, tyska, franska och engelska uttryck har också bidragit. Skåneland har ända från runstenarnas tid en helt egen litteratur som varken kan "läggas in" under svenskan eller danskan. Den historiskt självständiga språkprofilen är mycket klar. I inledningen till den skånska ordboken finns en rad exempel på detta angivna.

I Skånska Akademien har vi diskuterat problematiken kring språkfrågans hantering. Vi menar att det är absolut nödvändigt, att de olika språkområdena/regionerna i Sverige ges tillfälle, att för utredningen beskriva hur de ser på frågan.

Som ett första steg menar vi att man ordnar ett symposium eller en hearing kring diskussion om småspråken i Sverige. Det rör sig här om en folkkulturfråga som har stor betydelse. I en tid där global masskultur tränger sig på, ligger det en potentiell motpol i folkregionkulturerna, dess språk, musik, konst, arkitektur etc. Det är denna mångkulturella bas som måste mobiliseras mot nivelleringen och småspråken är ett av de viktigaste komponenterna.

Detta kan inte göras till en politisk eller utredningsmässig sak som drivs utan förbindelse med de folkkulturgrupper som berörs.

Det är också ytterst tveksamt om det är en fråga som kan avgöras enbart på vetenskapliga grunder. Här rör det sig om känslomässiga faktorer och om nu en kulturgrupp känner och anser att det sätt de, talar på inom gruppen är något som avviker från andras språk, då är språket specifikt. Få frågor kräver därför en så tydlig rotförankring som just hanteringen av språket. Det är en fråga om enskilda människors, såväl som folk- och kulturgruppers identitet. En sådan sak kan bara hanteras av personer som själva representerar den aktuella folkkulturen och språkidentiteten.

Det hävdas, att frågan om ett sätt att tala är ett språk eller inte, är rent politisk. Om detta är korrekt så följer frågan om vem som skall avgöra detta. Som vi ser saken måste de berörda grupperna ges mycket större inflytande än vad som varit fallet hittills. För detta finner vi stöd i de texter, som rör de mänskliga kulturella rättigheterna.

NFS Grundtvig, den nordiska kulturens store förnyare på 1800-talet, hävdade att språket mellan människor var folkets hjärteblod. Inget binder ihop människor som "det levende ord". Detta levande ord är det som talas och talades ute i kulturregionerna och för oss skåningar är den tydliga språkförankringen i vårt historisk skånska språk - med våra skånska ord och uttryck, vår specifika fonetik, vår språkmelodi och vår språkhistoria - det är vårt levande ord. Det är en plattform för vår identitet och det skall var vårt bidrag till Europas språkmångfald.

Den pågående utredningen har initierats av Europarådets avtal om småspråk från 1992. Detta har följts upp av Europaparlamentet som avsatt stora belopp för språkforskning, språkvård och språkrestaurering av de hotade småspråken.

Enligt de riktlinjer som läggs upp av institutionen som hanterar frågor kring kulturella mänskliga rättigheter - bl.a. FN, UNESCO och Europarådet - har kraven kontinuerligt vuxit. Det räcker inte längre med att hindra språkdiskrimination. Berörda stater måste nu göra positiva insatser för småspråken.

För det skånska språkets del har detta blivit anmält 1995 på "Bureau of Lesser Used Languages” i Bryssel. För närvarande pågår en organisering av författare, språkintressenter, forskare m.fl. i regionen för insatser i språkfrågan. Detta arbete förväntas leda till en ökad folklig medvetenhet om det egna språket och dess betydelse.

Det är Skånska Akademiens uppfattning att en ökad kunskap om det historiska språket är nödvändig för att den regionala indentitetskänslan skall bli tydligare. Därför sammanfaller regionala kulturambitioner med den inriktning som präglar de kulturella mänskliga rättigheterna.

Som ett led i denna utveckling är fastläggandet av det historiska skånska språkets existens viktigt. Denna skrivelse gäller kravet att småspråksutredningen genomförs så att det historiska skånska språket blir godkänt av en relevant kommitté och gives möjlighet att bli delaktigt i EU:s språkutvecklingsprojekt.

För Skånska Akademien

Kjell-Åke Modéer
Professor

Helmer Lång
Docent

Peter Broberg
Teknologie Doktor