Faffors far to flaschan au hörnskabed o slo opp en sypp.
De va go malurtabesk, ja tror den krassa bra i halsen.
0 så satte bägge mannana se te å skålla mä varandra.
Kjyd o brö te tetogg fe di ta i faded dar på bored.

Denna vers skrev Ernfrid Tjörne 1960 i "Morenbid". Hur många förstår vårt skånska språk idag - det som Ernfrid Tjörne och flera andra skånska författare förmedlar i sina skrifter?

Ernfrid Tjörnes skånska förstås naturligtvis av många i Skåne av den äldsta generationen, både i skriven och talad form. De har öra både för ordens betydelse och uttal samt för språkets unika ljudmelodi. Bland många i den generation som nu närmar sig eller befinner sig i medelåldern förstås den ganska väl i talad form men man har svårigheter att läsa skånska texter och omsätta orden i talspråk.

Den yngsta vuxna generationen har svårigheter med både den talade och skrivna skånskan, men förstår ändå hjälpligt vad som sägs. Frågan är om den allra yngsta generation överhuvudtaget i framtiden skall ha en förståelse för det språk som är vårt kulturarv - det skånska.

Enligt språkforskarna finns det mellan 6-10 000 språk i världen. Tragiskt nog försvinner det ett språk var fjortonde dag året om, en trend som är i ökande. Och när anser man att ett språk är dött och kan förpassas till språkens och kulturernas soptipp? Är det när den siste personen som talar det gått bort? Nej, enligt dessa forskare anses språket vara dött när ungdomen inte längre talar sitt eget språk och enbart den äldre generationen kan tala och förstå det.

Betyder detta att vårt skånska språk och kultur är med på språkforskarnas utrotningslista? Troligen är det så. Någon hjälp från den svenska staten är knappast att vänta för att vända denna negativa utveckling. Skånskan anses av regeringen vara en svensk dialekt enligt den proposition om en anslutning till den europeiska småspråkskonventionen som riksdagsmännen nu i höst skall ta ställning till. Dialekter omfattas nämligen inte av denna konvention. Skånskan kan alltså inte räkna med något officiellt stöd från varken staten eller EU i framtiden.

Betyder det att vi måste säga adjö till vårt historiska skånska språk? Nej, inte nödvändigtvis. I många regioner har de egna språken upplevt en folklig renässans de senaste åren - Wales (Storbritannien), Bretagne (Frankrike), Friulien (Italien) och Silesien (Polen), för att ta några exempel. Där har befolkningen själv tagit tag i frågan och fått hjälp av regionala och lokala politiska organ.

En aktion för att rädda det skånska språket skulle kunna ske också i Skåne. Ett stort ansvar ligger då på den äldsta generationen som har haft direktkontakt med det gamla skånska språket.

Det är den äldsta generationen som i språkfrågan måste entusiasmera ungdomen med sin kunskap och visdom. Utan de äldres hjälp kan man befara att de sista resterna av det skånska språket inte kommer att finnas kvar om några generationer. Jag vill därför med detta rikta en allvarlig uppmaning till Skånes seniorer: ta tag det skånska språket. Framtiden ligger i era händer!

Göran Hansson
Marieholm