SKÅNELAND - SCANIA
Namnet Skåneland - Scania och
regionens gemensamma bakgrund

av Peter Broberg

I den gamla skånska lagen kan man finna formuleringen "Haui that Skanunga ærliki mææn toco vithar oræt aldrigh æn”. Vem var dessa Skanungar? Jo, det var befolkningen i Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm, dvs folket i Scanungarnas land i vilket den skånska lagen gällde, en lag som är Nordens äldsta landslag.

Under senare tid har man börjat kalla våra gamla landslagar för ”landskapslagar". Detta har gjorts därför att staten eller Riket har lagt beslag på begreppet land. Tidigt i historien fanns det folkländer t.ex. Jylland, Sjælland, Småland, Västergötland etc. Det var till dessa som lagarna knöts. Därför heter de landslagar.

Den moderna staten
Den moderna staten föddes i och med den franska revolutionen. Frankrike bestod fram till dess av 33 olika länder eller nationer. Dessa var nationer i ordets ursprungsbetydelse d.v.s. folkgemenskaper som vilade på en specifik historia, kultur, språk och därmed identitet. Dessa kulturella folkgemenskaper blev slukade av den nya staten, som inte bara tog över makten, men som också ”stal” hela den nationella begreppsapparaten.

På så sätt kom staten - den nya territorialmakten - att kalla sig ”nation”. De olika ursprungliga nationalfolken buntades ihop till statsfolk och kultur, språk, historia etc blev inkapslat eller utslätat av den nya staten. Ofta blev det dominerande maktcentret dvs statshuvudstadens historia, språk och kultur som blev hela den nya statens signatur. De ursprungliga nationerna förvandlades till provinser, styrda och dominerade från huvudstaden. Ursprungsländernas identitet förvandlades från nationalkaraktärer till provinsiella särarter.

Samma skedde i Sverige. Därför blev ursprungsnationerna här också till provinser, dominerade av huvudstaden och av territorialstatens centrala organ. Brytpunkten här kan förläggas till 1720 när tiden för det enväldiga monarkiet upphörde. I Sverige fann man på att kalla ursprungsländema för ”landskap”, en engelsk term för ett naturområde. Begreppet land övertogs av svenska Riket, som liksom andra stater började driva tesen ”ett land, ett folk, ett språk, en historia”. Med denna monokulturella ideologi sökte man forma en enhetlig ”svensk” identitet av alla folkgrupperna inom Rikets gränser.

Skåneland - en geografisk och historisk enhet
Denna assimilerings- och nivelleringspolitik har drabbat ursprungsländerna olika, men värst har det gått ut över de som varit mest osvenska, Detta gäller bl.a. de södra provinserna, de som hört till Danmark i nästan 1000 år. Dessa södra provinser - Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm - utgjorde från 800-tatets begynnelse Danmarks östra del. De utgår ett sammanhängande kust- och slättland söder och väster om småländska höglandet, avgränsade mot Småland och Sverige enligt den logiska geografin.

Den geografiskt-historiska enhet har den svenska centralmakten sökt att splittra. Svensk politik har gått ut på att utplåna språket, förtiga historien och negligera kulturen. Motivet har varit att söka sudda bort den bakgrund varpå en skåneländsk identitet bygger.

I vår tid har intresset för de egna rötterna ökat. Därför börjar alltfler upptäcka det bortgömda och nästan bortglömda Skåneland. När denna ursprungsnation dyker upp igen med sin egen historia, sitt folkspråk och sin skåneländsk-danska baskultur, då är det viktigt, att den skåneländska enheten också lyfts fram. De viktigaste punkterna som manifesterar Skåneland som en enhet är följande:

Kittet som håller ihop Skåneland

1. Begreppet ”Terra Scania" som gäller för Skåneland kan nog identifieras som ett hellenskt uttryckt från 300-talet, Skåneland skrivet som Scaniæ möter vi redan i norska och isländska sagorna/historien. Med datering omkring 360 e.Kr. omtalas den skaniska kungen Alaric som Rex Scaniæ. Denna Alaric med hemort i Listerlandet är den allra första med denna beteckning.
    
2. Kring år 1000 uppsattes 6 gränsstenar mellan Sverige och Danmark. Dessa stenar står längs Skånelands-gränsen från Himle i Halland till Brömse i Blekinge. Denna gräns mellan Halland-Skåne-Blekinge och Småland gäller ännu idag efter 1000 år.
    
3. Den skånska lagen - Nordens äldsta landslag - gäller för hela Skåneland och i begynnelsen också för Sjælland. Senare får Jylland egen lag och Danmark får 3 landslagar Skaanske Lov, Sjællandske Lov och Jydske Lov.
    
4. Den nordiska kyrkan blir år 1103 ett eget ärkebiskopsdöme och i detta utgör Lundastiftet - omfattande Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm - en viktig enhet. Lundabiskopen blir ledare (primas) över hela den nordiska kyrkan och Skåneland blir ett stift.
    
5. Nästan alla gamla kartor över det Danska Riket anger Skåne, Scania med Halland, Blekinge och Bornholm som en enhet med - speciell färg och gränsmarkering.
    
6. Det danska Riket organiseras i ett 3-länder-system. Jylland, Sjælland med öarna och Skåneland. Varje Land har sitt ting i Viborg, i Ringsted och i Lund, som bl.a. väljer de danska kungarna. Den kulturella profilen av dessa länder kvarstår idag, då man ser beteckningarna ”de danskes øer" och ”de jyders land”.
    
7. Skånetinget samlas sedan gammal tid vid Lund, som ligger centralt beläget taget från norra Halland, östra Blekinge och södra Bornholm. Den exakta platsen har ännu inte kunnat utpekas, men fick under medeltiden beteckningen Sanctus Libers Høj (hög). Stark symbolik knyter sig till denna beteckning. Sanctus (lat,) står for ”helig” och Liber (lat.) för fri/frihet. Alltså "den Heliga Frihetens hög“. Kanske ligger i detta uttryck en förbindelse till urgammal Skåneländsk frihetshållning.
   Vid ”Sanctus Libers Høj” möttes representanterna för Skånelands delar för viktiga angelägenheter, val av kungar, beslut om krig och fred etc.
    
8. År 1068 beskrivs Skånelandene som Danmarks rikaste del med dess talrikaste befolkning och som hela rikets kulturcentrum med 30O kyrkor, lika många som i hela övriga Norden! Lund omtalas som metropol Daniæ.
    
9. Begreppet skåningar används av danska regenter på hela befolkningen i vad man kallar ”skånelandene”. När danska kungar säger "mine skånske mænd avses alla skånelänningar.
    
10. Under stort sett hela den danska tiden 811-1658 var Skåneland att betrakta som en landsenhet i Danmark under beteckningen "Skånelandene”. Skåneland var stt danskt kärnland. Här bodde de flesta danskarna. Här fanns de flesta kyrkorna och klostren. Här ifrån kom de flesta stutarna och oxarna och härifrån hämtade Kongens gälkare de stora avgifterna från sillamarknaden i Skanör och Falsterbo, den största i Europa fram till 1400-talet och här i staden Lund residerade den danska kyrkans överhuvud.
     
11. Vid Roskildefreden avstås hela Skåneland till Sverige som en enhet.
     
12. Gemensamt för Skåne, Halland, Blekinge är också Roskildetraktatens 9:de artikel, där båda partema - Sverige och Danmark - kom överens om reglerna för de skånska landskapens framtida jurisdiktion, enligt texten: ”- så som och blifva vidh deres vanlige rätt, lagd och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade, så vijda de icke Iöpa eller strida contra leges fundamentales af Sveriges crono, medh hvilcke desse cederade landh och län till evärderlig tidh har effter incorporeras skole, -”.
    Dessa utfästelser som senare förstärktes i freden i København 1660 och i Fontainbleau 1679, år inte begränsade i tiden. De har därför fortlöpande kraft och verkan i dess status av juridiskt dokument och bilateralt avtal.
     
13. Efter Roskildefreden upprättas ett Generalguvernement för Skåneland (minus Bornholm, som motstått den svenska ockupationsmakten och frigjort sig).
     
14. En lantdag för hela Skåneland upprättas i Malmö 1658 där ständerna från Skåne, Halland och Blekinge möts och tager beslut.
     
15. Alla frederna 1658, 1660 och 1679 gällde för hela Skåneland - d.v.s. Skåne, Halland och Blekinge. Sverige tvingades i dessa att erkänna speciella fri- och rättigheter får Skånelands folk.
     
16. Malmö recess 1682 är en akt som ingås mellan Sveriges Crona och representanter från Skåneland. Recessen präglas av försvenskningsvilja från centralmaktens sida, men får ändå ses som ett fastställande av fredstraktatens fri- och rättigheter.
     
17. Vid den svenska riksdagen 1664, då skåneländska ständer för första gången fick deltaga, stadfäste riksdagen och regeringen de beslut som fattats under namn av ”Malmö recess”.
     
18. Begreppet Södra Götaland införs för hela Skåneland - d.v.s. Skåne, Halland och Blekinge av den svenska erövrarmakten. Detta Götalandsbegrepp är ohistoriskt och att se som ren centralmaktsmanipulation.
     
19. När Weibull skapade begreppet Skåneland av Terra Scaniæ gällde det den historiska helheten d.v.s., Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm,
     
20. Vid övergången till svenskt styre omtalades i Stockholm Skåne, Halland och Blekinge som ett land med formuleringen - ”ett inrikes, men utländskt land” eller ”desse nye utanför riket belägne provinser".
     
21. I en svensk geografibok från 1698 beskrivs konungariket Sverige som bestående av olika länder. Dessa länder grupperar sig runt ”Svecia Propria” – (Det egentliga Sverige dvs Svealand). Scania utgör där ett land i Sverige.
     
22. Gemensamt för Skåne/Halland och Blekinge är också uniformitetspolitiken och dess svårartade följder. Trots bestämmelserna i Roskildetraktatens 9:e artikel om fri- och rättigheterna, gav den svenske kungen sitt ”hemliga råd" till uppgift redan den 15 mars 1658, att undersöka "- huru alt står till att adaptera (foga, anpassa) och lämpa till Sweriges Stadgar och Sedwane-”.

    Hemliga beslut om införandet av fullständig uniformitet med Sverige, enligt beslut på riksdagen i Halmstad 1678. Skåneländska delegater fick ej tillträde till riksdagen. Under s.k. Karlshamnsmötet den 3 till den 6 augusti 1681, beslöt den enväldige svenske kungen att upplösa den skånska lantdagen och Skånelands självstyrelse samt att införa full uniformitet med det svenska riket såväl avseende världsliga som kyrkliga lagar, språk, kultur och undervisning.

    Beslutet var i uppenbar strid mot fredstraktaternas bestämmelser om fri- och rättigheterna för det skåneländska folket. 1683 var diktaten i full kraft och samtidigt tystnade psalmsången i de skåneländska kyrkorna, ett helt folks tysta protest mot försvenskningsbesluten.
     

23. Flera katastrofala följder för Skåneland blev resultatet av det ”svenska rikets enväldespolitik”. 1660-1708 tvångsutskrevs cirka 35.000 man till svensk militärtjänst i de härtagna länderna öster och söder om Östersjön. Flertalet av dessa tvångsförflyttade kom aldrig att få återse sina fäders land.
     
24. Under tiden från Roskildetraktaten 1658 till Skånska krigets början 1675 lades hela Skåneland under hård militär ockupation. Det mest utmanande var de tidiga inkvarteringarna av ryttare och dragoner hos bönderna på landsbygden och borgarna i städerna och att änkors och barns arvsrätt till jorden sattes ur spel. Den svenska soldatesken fick bete sig nära nog så omänskligt de behagade. De krigskadade och notoriskt hårdföra ryttarna och dragonerna misshandlade och plundrade sina värdar, våldtog kvinnorna, vandaliserade och grisade ner. Allt sammantaget en uppvisning i hur man skapar en bra grogrund för terror och motstånd.
     
25. Kriget 1675-1679 mellan Sverige och Danmark utvecklade sig till ett skåneländskt befrielsekrig. Den svenska militären slog ner befrielserörelsen med otroligt bestialiska metoder och under våren 1676 var det öppna motståndet brutet.
     
26. Som olika led i den inledande försvenskningen upphävdes den 430-åriga stadsrätten 1682 och året därpå 1683 den 500-åriga skånska kyrkorätten och den skånska lagen, Nordens äldsta landslag. Dessa traktatbrott skedde mot befolkningens vilja, - ett folk som inte hade eller gavs någon talan.
     
27. Minst 20.000 skåneländska män, kvinnor och barn ur alla samhällsklasser valde en landsflyktig tillvaro på Sjælland och i andra delar av Danmark från 1658 till 1700-talets andra decennium, eftersom de av olika skäl tvingades på flykt ut ur sitt hemland av den svenska ockupationsmakten.
     
28. År 1680 upprättade den svenska centralmakten en total avskärmning mot Danmark i Öresund och längs den halländska kusten. En dåtida "järnridå” som det var förenat med livsfara att forcera utan tillstånd. Samtidigt tillkom också förbud mot andra förbindelser t.ex. i form av litteratur m.m. Denna totala avskärmning mot moderlandet var en väsentlig del i den totala försvenskningen. I stort sett var förbuden i kraft till i mitten av 1840-talet, men verkningarna av den långvariga avskärmningen lever vi med ännu i vår nutid.
     
29. Perioden från 1658 till 1719 kan rubriceras som en skåneländsk befolkningskatastrof. Till följd av krigen, befrielsekampen, tvångsutskrivningarna, sjukdomar, pest, hungersnöd och allmän fattigdom reducerades Skånelandenes befolkning med omkring 38 till 40 procent!
     
30. Genom allmogens dvs befolkningens klagoskrifter till de svenska myndigheterna under åren efter 1658, kan man steg för steg följa den begynnande upplösningen av ett urgammalt samhälle, med lång tradition av en egenartad och storslagen kultur.
     
31. Den svenska centralmaktens politik att försöka splittra Skåneland i separata landskap och län är också något som Skåneland delar. Denna har haft som motiv, att sudda bort samhörighetskänslan och den skåneländska identiteten. Denna politik gäller än idag, då det görs ansträngningar för att undvika den historiska Skånelandsenheten. T.ex. visar sig detta inom politik (regionindelningen), forskning (Skåneavgränsningen) och media (TV- organisationen och budskapet).

    Den svenska officiella historietraditionen har alltid utövats som en ideologi i den svenska statens tjänst. Folket i Skåneland före år 1700 har därmed förvisats till en undermänniskotillvaro på historiens dynghög, eftersom det man fört fram varit och är ensidigt tendentiöst till ena partens förmån, det vill säga erövrarens.
     

32. Det skåneländska sättet att tala, d.v.s. svenska med stark sydskandinavisk intonation, många skånska ord och vändningar etc, gör att folk från Skåne, Halland och Blekinge i övriga Sverige betecknas som ”halvdanskar".
     
33. Det finns ett skåneländskt historiskt utvecklat språk som särskiljer skåningar, hallänningar och blekingar från andra. Detta språk skiljer sig från danska och svenska folkspråk bl.a. genom en särpräglad språkmelodi, en specifik fonetik, ett eget ordförråd, en rad uttryck och en omfattande anekdotflora. Detta språk har motarbetats sedan övergången till Sverige, men talades av människor så sent som i förra generationen. Idag talas svenska, men rned bibehållen språkmelodi, fonetik och med många skånska ord och uttryck. Man kan därför fortfarande tala om "en slags" skånska/blekingska/ halländska. Intresset för det egna folkspråket är stigande.
     
34. Rätten till den egna historien, det egna språket och den egna kulturen betecknas idag som hörande till ”de kulturella mänskliga rättigheterna". Det innebär, att varje folkgrupp/kulturnation/kulturregion skall ha rätten att vårda och utveckla sin kulturella egenart.
     
35. Folket i Skåneland är sedan nedläggningen av guvernementet 1719/20 svenska medborgare inom ramen för det svenska riket. Med bakgrund i en egen historia, en unik kultur och ett eget språk, är man nationellt sett skånelänningar eller skanier.
     
36. Skånelands folk dvs vi själva är svenska medborgare sedan den 26. februari 1658, men vår nationalitet har varit och är SKÅNELÄNDSK!
37.  

Framtidens kulturuppgift

Det nutida Skånelands kulturella huvuduppgifter är:

• att återetablera Skåneland idag som en region i Europa.
• att återskapa känslan för den egna skåneländska kulturen, språket och historien,
• att verka för Nordiskt samarbete,
• att bidraga till Europas kulturmångfald.

All strävan efter att utveckla regional identitet, särart och kvalitet måste knytas till:

• att också andra minoriteter, kulturer och regioner stöds samt
• att de mänskliga rättigheterna bildar grund.

Landskrona den 22 oktober 1996
Peter Broberg

© SSF