INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

• Freden i Roskilde
• Freden i Fontainbleau
• Freden i Lund
• Tvångsutskrivningar
• Snapphane

• Personliga bestraffningar
• Spetsning
• Två olika spetsningsmetoder
• Döden
• Kvävning
• Kramper
• Rådbråkning
• Enkel rådbråkning
• Kvalificerad rådbråkning
• Ytligare en metod
• Vanliga straff
• Bödeln
• Tortyr

• Kollektiva bestraffningar
• Domstol

• Diskussion
• Sammanfattning
• Källförteckning

Förord
Jag har skrivit denna uppsatts som en träning i vetenskaps metodik. Så att jag vet ungefär hur det kan vara för fortsatta högre studier.

Tack
Jag vill tacka Henrik för att han alltid har funnits till hands när jag behövde hjälp. Tack även till Uno Röndahl, fast han inte vet om det, som har hjälpt mig mycket med sina böcker om Skåneland.

Inledning
Denna uppsatts ingår i ämnet vetenskaps metodik. Själva ämnet, bestraffnings metoder, snubblade jag över när jag var ute på Internet och letade information om snapphanar. Men där fann jag bara några och jag undrade då om det fanns några fler.

Snapphanarna var verksamma under mitten av 1600 - talet till det århundradets slut. Ordet snapphane kommer från det lågtyska ordet snapphane som betyder stråtrövare.

De som var snapphanar var oftast tvångsutskrivna som lyckats fly eller soldater som lyckats rymma, antingen på väg till krig eller från krig. Det som snapphanarna sysslade med mest var att sätta käppar i hjulet för den svenska armén eller att spionera på dem så att den danska armén visste var de var.

Den svenska armén såg snapphanarna som gerilla män eller landsförrädare med den danska armén såg de som patrioter.

Hur många som greps under skånska befrielsekriget är det nog ingen som vet, inte heller hur många av som blev avrättade. Men de sista snapphanarna som greps var i Glimminge socken år 1684.

Frågeformulering

• Vilka bestraffningar förekom?
• Hur utfördes bestraffningarna?

Metod
Den metod som jag har använt är beskrivande och tekniken var litteratur studier.

Begränsningar
Jag valde de strängare straffen för jag tyckte att de var mera intressanta och bestämde mig för tidsperioden mitten av 1600 - fram till 1700 - talet.

Bestraffningsmetoder på snapphanar

Freden i Roskilde 26 februari 1658 Danmark kände sig orättvist behandlade i freden i Brömsebro - då Danmark och Norge fick lämna ifrån sig Jämtland - Härjedalen, Gotland, Ösel, och som garanti för svensk tullfrihet i Öresund erhöll Sverige dessutom Halland - och Danmark förklarade krig mot Sverige 1657. Läget för att förklara krig var bra därför att:

1. Sverige krigade just då i Polen
2. Danmark ville ha revansch för freden i Brömsebro
3. Danmark visste om Sveriges planer om att utplåna Danmark som stat genom uppdelning mellan Sverige, Tyskland och England ⁽¹⁾.

Svenska kungen Karl X Gustaf var stressad att få till ett fredsavtal. För i Berlin skrevs ett avtal, i december månad, om att Brandenburg och Österrike skulle skicka 23 000 man till Danmark för att hjälpa dem mot Svenska armén.

Kriget slutade med freden i Roskilde där Danmark fick lämna ifrån sig Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län (till Norge).

Men eftersom Karl X var så pressad till att fredsavtalen skulle bli underskrivet gick han med på att Skåne skulle få självstyre, genom artikel 9. Genom den tillförsäkrades folket i de erövrade danska provinserna rätten att förbliva vid sina ursprungliga privilegier samt dansk lag och kyrkoordning.

Men det var många gånger som den svenske kungen bröt mot just detta ⁽²⁾.

Freden i Fontainebleau 23 augusti 1679
Ludvig XIV dikterade en fredsurkund för Frankrike och Sveriges vidkommande. Frankrike var intresserade av att det var lugnt i Östersjö området.

Fredsurkunden var identisk med Roskilde- och Köpenhamntraktaterna.

När Ludvig XIV skrev fredsurkunden gjorde han det utan att höra efter med den svenska statsledningen. Och ett av Ludvigs krav var att Sverige och Danmark hade nu tre månader på sig att godkänna avtalet.

Freden i Lund 26 september 1679
Sverige och Danmark kom överens, men Danmark lyckades att förhandla till sig att Sverige löste ut Landskrona och Helsingborg för 165 000 riksdaler.

Skåneland förblev svenskt men inte genom krig, denna gång ⁽³⁾.

Tvångsutskrivningarna
Utskrivningarna i Skåneland till Baltikum ansågs vara en dödsdom. De utskrivna fördes till uppsamlingsplatserna under sträng militärbevakning fängslade och bundna. De personerna som lyckades att fly innan eller under tiden flydde till skogen eller till Själland. Väl framme i Baltikum hade de inget annat val än att kriga men om de fick chansen så flydde dem. De som lyckades ta sig tillbaka till Sverige fick då ett nytt problem. Om svenska armén fick tag på dem hemma i Sverige så blev de avrättade.

Som soldat i Baltikum fick Skåne och Blekinge knektarna inte bära vapen för svenskarna var rädda att de skulle göra uppror. I vissa fall fick Skåne och Blekinge knektarna till och med sättas under bevakning ⁽⁴⁾ .

Snapphane
Ordet snapphane kommer från det lågtyska ordet snaphane och betyder stråtrövare.

I svensk historia används det under dansk-svenska krigen under 1600-talet. Snapphanarna var mest verksamma under skånska befrielsekriget 1675 - 79. Då gjorde de störnings aktioner mot svenska armén ⁽⁵⁾ .

Snapphanar bestod av bland annat män som blivit tvångs rekryterade till svenska armén men som lyckats rymma. En av dem mest kända är Hans Severin. Han blev tvångs utskriven till krigstjänst i Baltikum i mitten av 1600-talet. Men efter tretton år i Livland lyckades han att fly. Han tog sig runt Östersjön via Danmark till Skåne år 1677. Där anmälde han sig till krigstjänst hos den danske generalmajoren Ahrensdorf som gav honom rådet att anmäla sig till friskyttarna eftersom han var infödd skåning.

Hans blev löjtnant i Dreyers kompani som var förlagt till Malmöområdet. År 1679, i april månad, blev Hans arresterad för plundring, men blev frigiven och en kort tid därefter chef för ett eget kompani.

Men alla sagor måste ha ett slut och så även denna. Sven Erlandsson även kallad för "Banketröja" var en snapphanejägare som jobbat som förvaltare hos greve Königsmarcks och kände till de flesta vägar i Skåne. Han fick ett tips om några snapphanar som fanns i ett torp i Slimminge socken. Där fann Banketröja 19 st snapphanar och en av dessa var Hans Severin.

Eftersom Hans var en kompanichef så ställdes han inför militärdomstol. I vanliga fall brukade Banketröja utföra domarna själv.

Hans Severin var inte bara kompani chef utan även en landsförrädare, men det hade nog räckt med det ena för det straff han fick var döden. Hans blev dömd till döden genom spetsning: "att spetsas levande, inte invärtes utan mellan rygg och hud genom nacken, sedan sättas på pålen, fötterna naglade och händerna bakbundna under en ny galge, med rep om halsen, icke tilldraget. Hans namn på galgen." Hans påle blev uppsatt i Åhus söder om Helge å.

Bland de nitton som Banketröja fann i torpet fanns det en 13-årig pojke som tvingades att erkänna att han bringat två män till livet. Han och det sjutton andra fick möta samma öde som Hans Severin ⁽⁶⁾.

Det jag har tittat på är både personliga och kollektiva bestraffningar.

Personliga bestraffningar

Spetsning
Det är en väldigt grymt och inhumant sätt att straffa en person. Här nedanför kommer det en beskrivning som är taget ur en bok som heter Bron över Drina som är skriven av Ivo Andric.

Utan att säga någonting mera lade sig bonden som man hade beordrat honom med ansiktet nedåt. Bödeln band fast hans händer på ryggen, sedan band de fast ett rep kring varje ben vid fotlederna. Var och en drog åt sitt håll så att benen gick brett isär. Under tiden hade bödeln lagt pålen på två korta runda träbitar så att spetsen pekade in mellan bondens ben. Sedan drog han fram en kort brev kniv ur bältet, lade sig på knä framför den fängslade och böjde sig över honom för att skära upp tyget i byxorna mellan benen och utvidga hålet där pålen skulle tränga in i kroppen. Denna den fasansfullaste delen av bödelsarbetet var lyckligtvis osynligt för åskådarna. De kunde bara se hur den bundna kroppen darrade till för knivens korta och oväntade snitt, hur den till hälften reste sig liksom för att stå upp men genast föll tillbaka igen och med ett dovt ljud slog i bräderna. Så snart bödeln var färdig hoppade han upp, grep tag i träklubban och började med långsamma och bestämda slag slå den nedre, runda delen av pålen. Mellan två slag gjorde han ett litet uppehåll och tittade först på kroppen i vilken pålen borrade sig in och sedan på de båda med hjälparna som han förmanade att dra försiktigt och jämnt. Bondens kropp drogs ihop i konvulsiviska krampryckningar; för varje slag med klubban krökte sig ryggraden men repen drog i honom och rätade ut honom.(...) Den utspärrade och torterade kroppen gav ifrån sig ett gnisslande och knastrande som ett staket som man trampar på eller ett träd som fälls. Vid vartannat slag gick bödeln fram till den utsträckta kroppen, böjde sig över den för att se efter att pålen gick in i rätt riktning, när han övertygat sig om att den inte hade skadat något av de livsviktiga organen vände han tillbaka till sin plats och fortsatte sitt arbete.

För ett ögonblick upphörde slagen. Bödeln hade sett att musklerna var spända och huden uttänjd högt uppe vid högra skulderbladet. Han skyndande sig fram och gjorde ett korsformigt snitt tvärs över det uppsvällda stället. (...) Ett par slag till, lätta och försiktiga, och pålens järnbeslagna spets började sticka fram vid det genomskurna stället. Han slog ytligare några slag tills spetsen nådde i höjd med högra örat. (...) De båda med hjälparna vände den stela kroppen på ryggen och började binda fast benen vid pålen. Under tiden såg bödeln efter om mannen fortfarande levde och undersökte uppmärksamt hans ansikte som plötsligt hade blivit uppsvullet, bredare och större. Ögonen var vidöppna och oroliga men ögonlocken orörliga, munnen uppspärrad och båda läpparna uppdragna i kramp, bakom dem lyste de sammanbitna tänderna vita. Mannen kunde inte längre kontrollera vissa ansiktsmuskler och därför liknade ansiktet en mask. Men hjärtat slog och lungorna arbetade med korta snabba andetag. (...)

Den där händelsen utspelades på 1400-talet men metoden spetsning tros redan ha funnits på Jesus tid, men det går inte att bevisa ⁽⁷⁾ .

Två olika spetsningsmetoder
Det fanns två olika sorters spetsning. Den ena var att en pålen träddes mellan huden och ryggraden. I det fallet gjordes ett snitt i ryggslutet där pålen fördes in. Ytterligare ett snitt lades i nacken eller mellan skulderbladen där pålen sedan kommer ut. Med denna metod kom inga inre organ till skada.

I den andra metoden träddes pålen in genom ändtarmen och upp genom kroppen så att pålen kom ut genom mun eller näsa. Med den metoden kom inre organ till skada men inga livshotande organ. Dödskampen blev mycket kortare än med den första metoden.

I vissa fall så brändes även fötterna innan spetsningen ägde rum ⁽⁸⁾ .

Döden
I vissa fall av spetsning sattes en snara runt halsen men inte för hårt för då skulle den dömde kunnat begå självmord. Den dömdes händer och fötter blev antingen fastknutna eller fastspikade på stolpen, vilket kunde leda till döden på mer än ett sätt.

Hur lång tid det tog innan en person dog efter spetsning var olika. En del dog efter några timmar medan det för andra kunde ta dagar ⁽⁹⁾ .

Kvävning
När personen var spetsad och hade blivit uppställd blev påfrestningarna på kroppen otroligt stora. Varje andetag blev en plåga. Kroppen sjönk ihop och det blev svårt att andas, vilket framkallade kvävning och personen dog. Detta förekom oftast när en person var fastbunden på pålen.

Kramper
Att dö via kramper förekom oftast när en person blivit fast spikad på pålen. Den dömde hade då svårt att fördela kropps vikten och började till slut att krampa. Kroppen blev styv och personen dog då på grund av kramp.

Ytterligare en metod
Denna metod är en form av spetsning men inte lika grym fast utgången var ändå döden.

En spetsad träpinne borrades in under fångens nackmuskler. I träpinnen band man ett rep i vilken den dödsdömde hängdes upp i. Händerna bands fast på ryggen.

Det var en kvalfull långvarig pina innan döden infann sig. Den dödsdömde kunde leva några dagar upptill en vecka med stora smärtor, hunger och törst. Hur länge en fånge kunde leva berodde på hans motståndskraft ⁽¹⁰⁾ .

Rådbråkning
Här kommer vi att titta på två olika varianter, som jag kallar för enkel och den andra för kvalificerad.

Enkel rådbråkning
Det är helt enkelt dödsstraff genom halshuggning eller hängning. Underlivet blev uppskuret så att tarmarna ramlade ut. Magen klämdes upp i bröstet mot halsen tills personen kvävdes.

Kvalificerad rådbråkning
Den dömdes lemmar bröts var och ett genom slag eller stötar med ett tungt hjul. Det sista som gjordes var att bröstkorgen slogs in och det gjorde man med hjälp av ett hjul. När döden inträffat så styckades kroppen och dom olika delarna bands fast på en stegel eller ett hjul och blev på så sätt till fågelmat. Huvudet separerades från kroppen och sattes upp på en påle alldeles bredvid ⁽¹¹⁾ .

Vanliga straff
När det gällde kvinnorna var man lindrigare, i det avseendet att de dömdes inte till döden. Om en kvinna ( då menas med de kring gående) hade stulit något blev straffet spöslitning och förvisning från häradet, men om hon skulle påträffas flera gånger med att stjäla något så kunde det leda till att hon fick öronen av skurna eller få tjuvmärket inbränt i pannan.

När det gällde mannen så fanns det även där spöslitning och förvisning men ifall brottet var grövre dömdes han till döden genom halshuggning ⁽¹²⁾ .

Bödeln
Vad hade då bödeln för redskap för sitt utövande. Jo: rep, svärd, bila, yxa, spanska fiolen, handklovar, halsjärn, spöknippen - av pil eller björk, sträckbänk, järn - som skruvades om benen mer och mer, gabestocken - träbommar med hål i för benen, stadens stenar och trähästen ⁽¹³⁾ .

Tortyr
En läderrem träddes runt huvudet och drogs åt med hjälp av en käpp. Den drogs sakta runt tills ögonen trängde ut.

Kollektiva bestraffningar
Om en svensk soldat blivit skjuten i en socken brukades kollektiv bestraffning om svenskarna inte fick tag på någon gärningsman. En metod var att alla hus och gårdar i socknen brändes ner. De personer som inte han sätta sig i säkerhet dödades.

Hedefälts drakoniska order gick ut på att sedan Örkened omringats, skulle hela den manliga befolkningen som kunde bära vapen dödas. Därefter skulle gårdarna länsas på djur och lösöre och brännas ner. Allt i förening med fri plundring och underförstått vad därtill hörde.

Den manliga befolkningen bestod av män mellan 15 - 60 år ⁽¹⁴⁾ .

Vid ett tillfälle utfördes ett hot om dödsstraff för etthundra människor i Näsum socken i mars månad 1678 för att bönderna inte kunde lämna ut tre tunnor spannmål till den svenska armén ⁽¹⁵⁾ .

Om en familjemedlem blev misstänkt för snapphaneri kunde hela familjen straffas, den ända utvägen för en sådan familj var att fly till skogen ⁽¹⁶⁾ .

Svenskarna utfärdade skottpengar på motståndsmän. Till person som lyckades infånga en snapphane, död eller levande, skulle få 10 riksdaler och därtill gerillamannens egendom.

Med metoden skott pengar så var det säkert att några personer som blev av med en jobbig granne. Döda kan ju inte tala ⁽¹⁷⁾ .

Domstol
I januari 1677 infördes speciella snapphandedomstolar I Skåne bestod den av: riksrådet Ebbe Ulfeld, generalmajor Mortaigne, åtta officerare, fyra fogdar och pålitliga bönder ⁽¹⁸⁾ .

Diskussion
Dessa metodet som jag beskrivit var inte bara förekommande i Skånska befrielsekriget, 1675 - 1679, utan hade använts i många århundraden. Vad jag har lärt mig är att man måste veta mycket om människokroppen och mycket träning för att kunna utföra vissa bestraffningar, endast för att plåga den straffade så länge som möjligt innan döden inträffar.

Jag är glad att dessa metoder inte finns i dagens läge, fast i dag så har man ju mera raffinerade metoder som är mist lika grymma om inte grymmare.

Under 1600 - talet var det otroligt många krig mellan Sverige och Danmark. Ena gången var det Sverige som förklarade krig mot Danmark och sedan tvärtom. Men det avslutande kriget var det skånska befrielsekriget som avslutades med freden i Fontainebleau, en fred där inget av länderna var medverkande i och vem vet om inte Ludvig XIV hade dikterat denna fred så kanske Skåne skulle ha varit danskt i dag.

Sammanfattning
Under styret av Karl X och sedermera Karl XI var det många skåningar som gick ett våldsamt öde till mötes genom våldsamma bestraffningar. Man vet inte hur många det var eftersom det inte skrevs ner. Men det var inte bara personer som blev bestraffade utan även hela byar och socknar.

Metoderna som brukades användes inte bara under skånska befrielsekriget utan hade använts i flera århundraden.

Dem lindrigaste bestraffnings metoderna var hängning och halshuggning. Men som grymmaste var spetsning, rådbråkning. Med dom metoderna plågades den straffade en lång tid innan döden inträffade.

De många krigen mellan Danmark och Sverige avslutades med freden i Fontainbleau. Genom den freden så blev Skåneland svensk för alltid.

Litteraturförteckning

Böcker

• Bra böckers lexikon / Stora focus
• Elowsson Nils Händelser under snapphane tiden
• Röndahl Uno Skåneland utan förskoning Lagerblads Tryckeri AB, Karlshamn 1993
• Röndahl Uno Skåneland ur det fördolda. Lagerblads Tryckeri AB, Karlshamn 1996
• Åberg Alf Kampen om Skåne under försvenskningen. BTJ-Tryck AB, Lund 1995

Internet

• 333-årsboken om skånelandsregionen http://scania.org/books/333bok/0319trak.htm
• Hedwall Anders http://scania.org/ssf/history/snapp/snappdel3.htm

Fotnoter

1. "333-årsboken…", ssf
2. "Skåneland utan…", sid 86
3. "333-årsboken…", ssf
4. "Skåneland utan…", sid 152-153
5. "Bra böckers…" nr 21, sid 112, "Stora focus" nr 12, sid 116
6. Hedwall Anders, "Skåneland ur det…", sid 313-314
7. "Skåneland ur det…", kap. "upprorets följder…"
8. "Skåneland ur det…", kap. "upprorets följder…"
9. "Skåneland ur det…", kap. "upprorets följder…"
10. "Skåneland utan…", sid 188-189
11. "Skåneland ur det…", kap. "upprorets följder…"
12. "Kampen om Skåne…", sid 90
13. "Händelser under…", sid 70
14. "Skåneland utan…", sid 198
15. "Skåneland utan…", sid 194
16. "Skåneland utan…", sid 192
17. "Skåneland utan…", sid 192
18. "Skåneland utan…", sid 193