C.-J. Anrick och O. Thaning:

ADELIG ÖFNING OCH ANNAT

• Del 1
• Del 2
• Del 3

Del 1

Att läsa geografi hörde i äldre tider samman med den matematiska ämnesgruppen, och det var anförtrott matematikläraren att inpränta det första geografiska vetandet i lärjungarna vid våra provincialskolor under 1600-talets förra hälft. I överensstämmelse härmed fick också geografien en plats i 1649 års skolordning, där det stadgas för gymnasiet att lektorn i matematik skulle undervisa i såväl aritmetik som geografi. Här nämnes även bland skolböckerna den äldsta kända geografiska läroboken påbjuden vid våra skolor - Compendium Geographiæ Cluveri. Dock skulle 1600-talets svenska skolpojke inte bara inhämta sina geografiska kunskaper ur bok, han skulle också lära ute på marken. Det gällde då "praxim geodeticam" på sommaren, men på vintern "constellationes", stjärnbilderna och mera sådant som hörde astronomien till.

Den långa titeln på Kluvers Compendium Geographiæ lyder i översättning från latiner "Inledning till hela geografien, såväl den gamla som den nya för skolbruk i Sverige utgiven". Den är tryckt i Linköping år 1651. Denna gamla geografien, det betydde kunskapen om den forntida världen, Ptolomei världsbild. Med den nya geografien menade man kunskapen om den aktuella världen, om 1600-talets länder, städer och folk. Om Sverige stod inte mycket att läsa i Kluver, knappast mer än en sida i den lilla boken, och innehållet kan snarast karakteriseras som en registerartad uppräkning som meddelar en torftig insikt i den politiska geografien.

En annan nyttig bok avsedd för 1600-talets studerande ungdom var friherre Å. Rålambs Adelig Öfning, tryckt i Stockholm 1690 och ovanligt nog skriven på svenska. Dess nionde kapitel, "Globernas bruk", berättar, efter en kort inledning om Europa och en uppräkning av dess "Rijken och Landskaper", följande om Sverige:

I. Swerigie.

Kommer altdärföre Swerigie, hwar under man och Götha Rijke will hafwa förståndet, af oss först att beskrifwas, hwilket förmenas wara i längden 300 och i bredden 120 tyska mijl; och består af följande Landskaper: Uppland, Södermanland, Östgötland, Småland, Blekingen, Skåne, Halland, Wästergötland, Daal, Wermeland, Nerkie, Westmanland, Daalkarlia, Gestrijkland, Helsingland, Medelpad, Jemtland och Ångermanland; tillika medh Uhmå, Luhlå, Pithå, Tornå och Kiemi Lappmarker.

Härtill höra ock Est, Lijf och Finland, hwilket sidsta består af 6 Landskaper: Cajanien, Tawastland, Sawolax, Carelen, Finn- och Nyland.

De förnämsta Städer, som uti dessa Provincier finnes belägne, äro Stockholm, Jönköping, Åbo, Dorpt (hwarest ock äro Kongl. Hofrätter, föruthan det att i de tvänne senare, så wäl i Upsala och Lund, äro Academier), Riga, Revel, Wijborg, Tornå, Gäfle, Fahlun, Wästerås, Örebro, Stregnäs, Linköping, Norrköping, Calmar, Malmö, Carlskrona, Göteborg, Skara och Carlstad & c.

Så äro här ock åtskilliga stora Siöar och Floder, af whilka man allenast några, som på de geographska Taflorne gemeenligen pläga finnas, nämna will: såsom Wener, Wetter, Mälaren, Hielmaren, Roxen, Stoorsjön, Fryken, Siljan, Uhla Träsk, Jene och Peipis; och Floderna Motala, Stånga, Vernemo, Clara, Dahl-Elfwen och Trollhätta.

En mera kortfattad beskrivning av fäderneslandet kan väl knappast åstadkommas ens av Reader´s Digests tränade experter på förträngt vetande. Låt oss hoppas att de adelige piltarne inte fann det alltför svårt att inhämta dessa koncentrerade fakta om det egna landet, och att de nutida läsarna, både förutvarande och för närvarande skolpojkar och flickor, inte heller går bet på uppgiften att komma tillrätta med innehållet - låt vara att sjön "Jene" åstadkommer en lätt, men berättigad förvirring.

Vi vill emellertid ur någon skolbok från 1600-talet söka litet fylligare uppgifter om det svenska rikets omfattning och innehåll, kan vi slå upp några sidor i en utförligare geografisk lärobok. Till exempel Christophori Cellarii: Den gamla och den nya geografien. Av de många upplagorna väljer vi den som trycktes i Jena år 1698, men gör här och där jämförelser med 1687 års upplaga tryckt i Cizæ.

Cellarii kompendium är summan av en utländsk lärds vetande. Egentligen är hans geografi intet annat än en redogörelse för ländernas indelning och en uppräkning av städer och befästa platser - vad Sverige angår tydligen upprättad med stöd av ganska ofullkomliga källor, vilket den uppmärksamme läsaren genast konstaterar. Sverige börjar under detta århundrade av kända skäl intressera kontinenten, och därför är Cellarii sverigebeskrivning ändå av värde som ett dokument om vad man utomlands ansåg vara bra att veta om vårt land. Och jämför vi detta för sin tid ganska förnämliga sammandrag av geografiskt vetande med nutidens skolböcker, måste vi väl säga att dess lapidariska text gott kan mäta sig med ortsuppgifterna i en geografi för folkskolan. Men ändå var det ganska fattigt, det man fick lära sig, och här och där ganska ofullständigt, ja till och med felaktigt. Läsaren kan ju själv försöka jämföra sina egna kunskaper med de fakta Cellarius meddelar.

Hela den text som behandlar det svenska riket - utom de tyska provinserna som vanns i Westfaliska freden och ju fortfarande åtminstone formellt utgjorde en del av det tyska riket, samt utom Nya Sverige i Västindien - denna text finner läsaren härnedan, översatt från latinet och försedd med små parenteser till förklaring där så ansetts nödvändigt. För att underlätta läsningen har därtill fogats några enkla kartskisser som utarbetats på grundval av Cellarii text och som också i någon mån kompletterar felande sakuppgifter.

© SSF