Rödgul korsflagga
är Skånelands flagga -
vapenflagga behövs ej!

Under den senaste tiden har det skrivits en hel del om en ny skånsk flagga, “i guldfält ett rött avslitet griphuvud med blå krona”, som Stig Bjernekull säger sig ha skapat och har fått godkännande av statsheraldikern Clara Nevéus. Det har också framkommit att Skåne skulle behöva en ny flagga när vi nu har fått ett län. Dessutom annonserar man efter återförsäljare, vilket för tanken till att kommersialism ligger bakom.

Allt detta verkar mycket besynnerligt. Vi har en skåneländsk flagga, en samlande symbol för hela kulturområdet Skåneland: Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm. Det är den röda flaggan med det gula asymmetriska korset, som är inregistrerad i Skandinavisk Vapenrulla. Dessutom har vi både ett gammalt landskapsvapen från 1660 samt ett nytt länsvapen från 1997. Båda dessa vapen med sina avslitna griphuvud leder sitt ursprung från Malmös stadsvapen, som Erik av Pommern förlänade Malmö år 1437.

Vad Stig Bjernekull egentligen har gjort är att ha försökt återuppliva det gamla skånska landskapsvapnet, som vi har haft sedan Karl X Gustafs begravning år 1660. Godkännandet från Clara Nevéus var alldeles onödigt eftersom hon godkände något som redan godkändes 1660. Skall vi nu ha detta gripenvapen som flagga i Skåne? Tanken är inte alls ny, men den förkastades för många år sedan, eftersom gripen är ett vapen och icke en flagga. Sporadiskt användes den tidigare på 30-40-talen av några eldsjälar. Självfallet kan man använda vapenflaggor, men finns det en annan flagga så brukar den användas istället. Ta exemplet med statsflaggor och -vapen. Det är de asymetriska korsflaggorna, som används som statsflaggor i Norden, medan statsvapnet, som flagga endast användes såsom statsöverhuvudets personliga vapen. Att flagga med gripenhuvudet i Skåne är som att flagga med antingen det stora pompösa riksvapnet eller med det lilla riksvapnet med tre kronor. Flaggan och vapnet är således två symboler, som har olika användningsområden. På samma sätt skall det naturligtvis flaggas i regionen Skåne.

Flaggor i Norden med angränsande områden särskiljer sig med sina asymmetriska korsflaggor. Dessa har sitt ursprung i Dannebrog och medeltidens korståg. Alla nordiska stater och många nordiska regioner har sådana flaggor. Något undantag finns såsom Jämtland. Vår korsflagga skall vi värna och Skånelands flagga är dessutom Nordens äldsta regionala flagga och som sådan har den fått ett fast fotfäste i regionen och är välkänd både inom landet och internationellt. Det flaggas regelbundet med den i Haag vid UNPOs högkvarter på de 4 skåneländska flaggdagarna. Den politiska organisation - Region Skåne, som idag styr det enade Skåne och dess två föregångare Skånestyrelsen och Regionförbundet, har använt och använder flaggan som en “lämplig samlande symbol för det enade Skåne”. Evenemangen med “Årets Skåning” och “Skåneländska flaggans Dag” den tredje söndagen i juli månad sker i samarbete med Region Skåne, Radio Malmöhus och Kristianstad samt Frostavallen och har idag en 33 årig tradition. För några månader sedan vajade den skåneländska flaggan stolt tillsammans med den svenska flaggan på Skansen i Stockholm i samband med kulturaktiviteter där.

Flaggans moderna historia börjar vid 1870-80-talet hos historikerna Weibull i Lund. Den är en kulturflagga med danska mått och representerar ett eget kulturområde, nämligen det östdanska (= Skåneland). Ursprungligen var nog flaggan Lundaärkebiskopens symbol, som hade förts hit av Andreas Sunesen från Svärdsridddarorden i Riga på 1200- talet. Flaggan är i Europa en inte ovanlig symbol för biskopssäten, exempelvis Riga, Paderborn och Lübeck. Senare stod den antagligen modell för den enande nordiska symbolen, den gula duken med det asymetriska röda korset, som Erik av Pommern skapade för den nordiska unionen år 1430 och som vi idag kallar för den nordiska flaggan.

Eftersom ärkebiskopen i Lund var primas över hela Norden var det naturligt att den rödgula symbolen även hamnade i Trondheim, Uppsala och i Finland.

Idag är den symbol för Uppsala Ärkestift och för finlandssvenskarna. Det var förresten ytterst nära att denna flagga blev Finlands statsflagga år 1917 istället för den blåvita.

Sammanfattningsvis bör vi inte använda Skånes landskapsvapen som flagga när vi har den skåneländska, som representerar hela kulturområdet Skåneland, och som dessutom har en mycket stark nordisk prägel Vi bör i dagens läge inte inskränka oss till snäv provinsialism med en symbol från Karl X Gustaf, utan istället anamma vidare kultur- och regionbegrepp. Propagandan för vapenflaggan orsakar förvirring, vilket allvarligt skadar uppbyggnaden av både en skåneländsk och skånsk identitet.

Sven-Olle R Olsson, fil dr,
vice ordförande i Kulturföreningen Skånelands Flagga, Malmö

© SSF