För stor Stockholmsdominans i den svenska kulturstyrningen
Stiftelsen Skånsk Framtid är kritisk till Regionberedningens sätt att behandla kulturens roll i det regionala perspektivet. Man anser, att beredningen inte vågat ta upp en öppen och förutsättningslös debatt om de kulturhistoriska bakgrundsmönstren, och man befarar att konsekvensen av beredningens förslag blir en kulturell utarmning i Sverige.

Åke E Andersson/Örestadsbladet

Stiftelsen Skånsk Framtid med högkvarter i Marieholm är en av de organisationer som av Civildepartementet inbjudits som remissinstans för Regionberedningens förslag "Regional framtid".

Det hade varit önskvärt om vårt förslag kunde ingå som underlag i en ny och öppnare diskussion om regionernas framtid. Felaktiga beslut idag blir kostbara i det längre perspektivet. Detta säger stiftelsens ordförande Göran Hansson, som här redovisar stiftelsens yttrande i det korta avsnitt som berör kulturpolitiken.

Förslaget bör förkastas i sin helhet!
I huvudfrågan stödjer stiftelsen förslaget från beredningens betänkande om att omforma landstinget från att vara en renodlad hälso- och sjukvårdsinstans till ett organ med större ansvar för det regionala utvecklingsarbetet.

Men SSF menar, att betänkandet i sin helhet har ett antal allvarliga brister.

- Bl.a. belyses inte tillräckligt väl de verkliga regionala möjligheter, som Europaanpassningen innebär. Beredningen verkar inte kunna tala i andra termer än centralstatens.

- Det är ju i ett EU-perspektiv som de verkligt stora framtidsperspektiven finns för regionerna. Men beredningen främjar inte i sin utredning en debatt om starka och självstyrande regioner på det sätt som regeringsdirektivet förutsätter.

- I korthet kan sägas att betänkandets förslag inte tillför regionen någon ny makt- och beslutskompetens, understryker Göran Hansson. Det är bristen på politisk makt som skapat de regionala strukturproblem som vi ser idag. Stiftelsen anser, att beredningens förslag "Regional framtid" är behäftat med så stora brister att det bör förkastas i sin helhet!

För litet om kulturen
Kulturlivet är ett avsnitt i betänkandet, som SSF menar ha fått oacceptabelt litet utrymme.

- I hela Europa talas det om vikten av att skydda och utveckla den kulturella mångfalden, att lyfta fram den kulturhistoriska regionen som bärare av folkliga och identitetsmässiga mönster. Ingen regionbildning är långsiktigt hållbar om man bortser från denna bas.

Sverige har som stat under sin historia lagt ett antal territorier och folk under sig som inte är av ursprunglig svensk nation. Detta är i och för sig inte unikt, menar Göran Hansson. I Europa har flera stater en liknande expansiv historisk bakgrund.

- Det unika är, att man i Sverige förnekar denna historiebild - medan man inom övriga Europa lyfter fram den kulturella regionen som en positiv mångfaldskvalitet.

- I Sverige har den allmänna historielösheten samt århundraden av nationalstatspropaganda på många håll skapat stora identitetsmässiga problem. Detta har bl.a. orsakat, att Regionberedningen inte vågat ta upp en debatt om de kulturhistoriska bakgrundsmönstren. Kulturell utarmning blir konsekvensen av detta, vilket strider mot de kulturella mänskliga rättigheterna och EU´s principer.

Kulturstyrning till Stockholm
I själva verket är det nu dags för Sverige att omvärdera den traditionella kulturpolitiken:

- Den svenska kulturpolitiska modellen har historiskt orsakat en för regionerna ofördelaktig kulturstyrning till Stockholm, säger Göran Hansson. Denna kulturpolitik har sitt ursprung i en fler hundraårig tradition att försvenska de regionala kulturyttringarna. Genom att ekonomiskt stödja kulturlivet i Stockholm på bekostnad av regionerna, så tar man samtidigt bort resurser från dessa att utveckla den egna kulturen.

- Fakta visar hur de statliga kulturanslagen styrs mot Stockholm. År 1992 fick varje innevånare i Stockholm drygt 540 kronor från den statliga kassan. Motsvarande för Göteborg är drygt 100 kronor och för Skåne 90 kronor.

Nedprioritering
I Regionerna i Sverige har historiskt den egna kulturen kraftigt nedprioriterats på gränsen till utslätning, menar man inom Stiftelsen Skånsk Framtid:

- Ett nytt regionstyre måste få som sitt viktigaste uppdrag och ges resurstilldelning till att restaurera regionernas historia, kulturella och identitetsmässiga bakgrund.

- Det är betecknande att regionberedningen inte tillåtit kulturrepresentanter att medverka i arbetet med utredningen. Vikten och värdet av de regionala kulturidentiteterna behandlas endast på 16 av utredningens 577 sidor, understryker Göran Hansson!