OKTOBER 1993

Den skånska regionen är på avvägar. Ett antal faktorer såsom föråldrade politiska strukturer, ett kvardröjande centralmaktstänkande och en utbredd brist på europeisk förståelse håller på att spela bort våra framtidsmöjligheter. På samma gång som "Spelet om Skåne" visas på museerna, så försiggår ett nutida spel om Skåne och Skåneland.

Den här gången gäller det inte anknytning till Danmark eller Sverige. Nu gäller det frågan om att fortsätta som en centralstyrd perifer provins i Sverige, alternativt att bli en dynamisk region i Europa. Centralorienterade krafter i Sverige fullföljer den historiska linjen, där Sverige består av en maktfull huvudstadsregion och ett antal maktlösa provinser.

I Skåne råder stor intern politisk oenighet, ett resultat av en långvarig splittra-och-härskapolitik från huvudstaden, och egen oförmåga att samlas kring viktiga frågor. En sådan fråga är den förestående regionindelningen i samband med EG- medlemskapet. Här finns möjligheter att skapa ett regionalt parlament, men istället vill vissa ambitiösa skånska kommunalpolitiker ha ett kommunalt skånskt landskapsförbund. Det argumenteras för ett större kommunförbund av samma typ som de något mindre som finns idag.

Kommunförbundet är en mycket tveksam, kanske omöjlig, organisationsform för regional beslutskraft. Parallellt med dessa strävanden verkar ett antal andra - t.ex. inom länsstyrelser och landsting - för att bevara det bestående. Man kan konstatera att de konserverande krafterna i den politiska sfären är enorma.

Till detta kommer att regiondiskussionen förs som om det väsentliga i denna är frågan om offentlig förvaltning, statlig kontroll och kommunalpolitisk positionering. Förmodligen uppfattar många inom politik och förvaltning att deras områden är så väsentliga att samhället skall byggas upp utifrån politiska och administrativa strukturer.

Det finns ett helt annat synsätt på denna fråga. Detta synsätt börjar i Europa där vi den från 1 januari 1994 genom EES-avtalet är med i marknaden och där fria konkurrensförhållanden råder. Detta Europa är också ett samhälle där gamla centralstater är på retur och kultur- och näringsregioner är på frammarsch. "Flandern - Star Region of Europe" - "Katalonien - Europas spjutspetsregion", är exempel på de slagkraftiga nya enheter som är på väg. För den som studerat vad som händer i Europa idag är det uppenbart att regionfrågan är av högsta dignitet. Framtiden knyter sig till den regionala dimensionen.

Det finns två basala utgångspunkter för regionskapandet. Den första är insikten om att ett samhälle lever på och av sitt näringsliv. Därför måste regionen passa näringslivet och via Handelskammaren i Malmö har vårt eget näringsliv också krävt en betydligt större region än landskapet Skåne. Samma näringsliv önskar också klara beslutslinjer i politiken och föreslår därför att regionen skall styras av ett direktvalt parlament. Kommunikationsmässigt är det ju också så att Halland och Blekinge allt fastare knyts ihop i en Skånelandsregion - en konsekvens av det som beskrivs som effekten av den logiska geografin. Kommunikationerna uttrycker ju normalt också näringslivets samband.

Den andra utgångspunkten är kulturen. Det är en tydlig trend i Europa att kulturellt och historiskt baserad identitet eftersträvas överallt. Många regioner har också en annan historisk bakgrund än den stat de ingår i. Hos oss utgör denna utveckling en gyllene möjlighet att på nytt ge en egen regional prägel på våra landskap och vår region. Och med denna region avses då naturligtvis Skåne, Halland och Blekinge som har en gemensam historia och bakgrundskultur.

Om Sverige skall klara sig igenom en smidig regionindelning så skall man inte försöka skära sönder våra urgamla landskap och när dessa landskap skall grupperas i regioner så måste det göras med historien som riktlinje. Enligt detta bör för södra Sveriges del Skåneland utgöra en, och Småland en annan region. Därmed skulle två klara kulturidentiteter kunna växa fram. Smålänningar och skånelänningar kommer då att kunna möta Friser, Bayrare och Normander på en europeisk kulturnivå.

Näringsmässigt är Småland och Skåneland olikartade. Slätt och kustland är annorlunda än skogshöglandet. De bör därför också på detta område utveckla var sina identiteter. Att de därutöver kan samverka ut emot Europa som en dubbelregion är självklart. Idag är Flandern och Vallonien två fristående regioner, men samverkar på en rad "belgiska" områden. Så kan vi också göra.

Att med detta europeiska perspektiv för ögonen binda en "regional" lösning till en förlängning av kommunförbunden och av gamla offentliga strukturer vore en katastrof. Vad vi behöver är flexibilitet, fantasi och framförhållning. Därför borde vi i nuläget etablera regionala ad hoc - organ och dessa bör bestå av representanter för politik, näring, kultur, universitet, landsting och framtidsforskning.

År 1999 kan vi befinna oss i en av två mycket olikartade situationer. Den ena är att vi inte genomför en politisk regionalisering. Den andra innebär att vi får ett regionalt parlament med beskattningsrätt. Vad kommer då detta att innebära för vår framtid?

Det första alternativet med tyngdpunkt i en statlig/kommunal beslutsstruktur innebär att vi passar dåligt in i de av EG:s regionstrukturer som ligger till grund för den europeiska regionalpolitiken. Vi får dessutom en svag representation i den nybildade Regionkommittén där viktiga frågor som rör socialpolitik, transregionala transportsystem, hälso- och sjukvård samt språk- och kulturlivet skall förankras.

Vi kommer också att få se mera av kommunal bypolitik och ett fortsatt centralstyrning från Stockholm och därmed höga konkurrenshämmande centraloffentliga kostnader. Effekten av detta blir ett högt kostnadsläge för vår industri. En annan konsekvens av allvarligt slag blir en fortsatt regional kulturell utarmning och bristande regionalt mediainflytande.

Vi får svårigheter med att utveckla en samlad regional näringslivspolitik. Status quo består i den regionala röran med disharmoniska funktionsindelningar. Konflikterna mellan näringslivets önskemål och det politiska tänkandet kvarstår. Vi kommer att se fortsatta svårigheter att ta samlade regionala beslut och genomföra dem.

Det andra alternativet, som motsatt är Europa- och framtidsinriktat, innebär ett regionalt parlament med beskattningsrätt samt med personvalda ledamöter som inte samtidigt får ha kommunala poster. Ett sådant kan agera kraftfullt utåt mot omvärlden och inåt mot regionen. Det kan fylla sin plats i EG:s strukturer och få ett kraftfullt politiskt mandat. I ett regionparlament har vi som bor i regionen majoritet i vårt eget övergripande organ och kan själva besluta i frågor som är viktiga för vår region. En sådan möjlighet har vi inte haft sedan generalguvernementet upphörde åren 1719/20.

Om hela Sverige skall leva i framtiden krävs att regionerna i riket ges möjlighet att ta ansvar för den egna framtiden. En sådan regional trend är synlig i hela Europa idag. Det är på tiden att diskussion om detta förs fram till allmän debatt.

Oavsett om vi blir medlem i EG eller ej måste den regionala frågan lösas på ett sådant framtidsinriktat sätt så att kulturliv och näringsliv gynnas och så att det samtidigt bidrar till att återskapa förtroendet för politikerna och den politiska processen.