OKTOBER 1993

Klart Nej till EG i Sverige! Så lyder rubrikerna idag. En majoritet av Sveriges befolkning är i nuläget emot ett medlemsskap i EG. Detta kan bero på att politiker och media inte lyckats presentera EG-perspektivet på ett tillräckligt attraktivt sätt. Istället för aspekter på regional demokrati, kulturmångfald och närhetsbeslut har debatten kommit att handla om snus, spritmonopol, gurkor och morötter.

Inte heller regeringens regionberedning hanterar frågan om de framtida regionerna i detta EG-perspektiv. Det är en grundläggande nödvändighet att befolkningen i de olika regionerna blir delaktiga i en så viktig fråga som hur de politiska besluten skall fattas i framtiden. Istället dras frågan in i en anonym beslutsprocess långt över huvudet på folket.

Varför talas det då inte om de viktiga demokrati frågorna? Varför debatteras inte öppet om det levande "regionernas Europa" där regionerna kommer att få starkt eget inflytande i EG:s beslutsprocess? Eller om regionala parlament i de egna regionerna där regionerna själva kan ta ställning till vad som är viktigt för dem?

Varför är inte kultursidorna fulla med analyser om vad regionaliseringen innebär för demokratin och de regionala kulturerna? Eller näringslivssidorna om det regionala näringslivets nya möjligheter? Varför debatteras inte på ledarsidorna öppet om vad en regionalisering skulle föra med sig på det politiska planet och för den offentliga sektorn? Varför debatterar inte miljöorganisationerna vad lokal regional kontroll och lokalt engagemang kan göra för miljön på hemmaplan?

Svaret är att centralstatslåsningarna i Sverige är så starka att man inte törs tala om de självständiga och starka regioner som är i linje med EG:s långsiktiga mål.

Därigenom har man försatt sig i en Moment 22-situation vad gäller Sveriges förhållande till EG-medlemskapet. Å ena sidan är man rädd att Stockholm skall förlora makten över regionerna om man släpper regionaliseringsanden ur flaskan. Å andra sidan ser vi nu att EG-frågan inte får stöd bland folket om inte de verkliga demokratifrågorna lyfts fram.

Det finns all anledning för organisationer, föreningar och individer att försöka öppna debatten och påverka regeringen att driva frågan på ett demokratiskt sätt. Man kan inte ena dagen sucka över folks apati och passivitet i viktiga samhällsfrågor och sedan från politiskt håll hålla viktiga frågor utanför deras räckvidd. I stället borde man stödja de organisationer och privatpersoner som på ett engagerat sätt skapar intresse och debatt, vända sig mot detta.

Onyanserad kritik mot "oliktänkande" gynnar inte demokratin och den fria debatten. Detta agerande pekar istället på de centralstatslåsningar som gör att man på sina håll inte förmår att acceptera tanken på ett enat Skåneland - d v s Skåne, Halland och Blekinge - som en framtida region (med eller utan EG) trots regionens nästan 1000-åriga gemensamma historia.

I Danmark säger man ofta: "Sibirien begynder i Malmö". Med detta menar man nog att Sverige är den första stat i Europas utkant som inte delar de demokratiska, rättsliga och kulturella grundvärderingarna med övriga Europa, en tendens som blir mera markant ju längre österut man kommer. När man ser nivån på den svenska EG-debatten undrar man om inte danskarna har rätt.

Frågan är bara om vi i Skåneland skall låta oss dras med ut i den svensk-sibiriska permafrosten..