MAJ 1995

I artikeln "Orden som tickar i källaren" (kultursidan 5.5), beskriver Alf Thoor problemen kring den kurdiske författaren Yasar Kemal som enligt Turkiets "humanistiska" terminologi är en tvättäkta bergsturk. Det är bra att denna typ av problem lyfts fram, det är ett exempel på hur staten använder orden i sin maktpolitik.

Det är ett generellt problem. Staterna försöker legitimera sin existens och överhöghet genom att göra folk- och nationsbegrepp synonyma med medborgarskap och genom att bortse från de folkliga kulturernas existens och berättigande. Detta beteende är förödande för den kulturella mångfalden.

Detta försiggår överallt, även i Västeuropa. Men både Europarådet och EU har tagit stora steg bort från denna statsbaserade politik. Även inom Unesco har sedan Mexikokonferensen 1983 nya synsätt vuxit fram där de mänskliga rättigheterna baseras på kulturell tillhörighet och inte på individer i en stat.

I Västeuropa har man på flera håll, med fredliga medel och inom konstitutionella ramar, kommit långt i försöken att lösa olika folkgruppsproblem. I t.ex. Belgien talar man inte längre om nord- och sydbelgare utan om flamländare och valloner. I Storbritannien har man sedan gammalt skilt mellan att medborgarmässigt vara "British" men kulturellt och identitetsmässigt skotte, engelsman, walesare etc.

Man ställer sig frågan när vi i Skåneland skall slippa att nationalitetsmässigt bli betecknade som "sydgötar" eller "sydsvenskar". Det är nödvändigt att man även inom den svenska statsapparaten lär sig att använda orden rätt.