MARS 1995

Debatten om den regionala indelningen i Sverige har inte i tillräckligt stor utsträckning handlat om de tre viktiga huvudnivåerna:

1. Europa - om fred, samarbete, stabilitet och välstånd.
2. Staten - om statens begränsade roll i det nya globala mönster som växer fram.
3. Regionen - om kulturens, näringslivets och demokratins nya villkor.

Den principiellt viktiga debatten om den regionala indelningen i Sverige har reducerats till att mest handla om landstingens effektivisering samt om länsstyrelsernas och landshövdingars framtida roller.

När det gäller debatten om centralstatens framtid så kan man konstatera att denna hamnat på avvägar. Staten har blivit för dyr och för trög. Staten har problem på det demokratiska området - bristande förtroende för det politiska systemet är idag utbrett. Staterna har svårigheter att umgås på det internationella planet på ett fredligt och konstruktivt sätt. Det står också klart efter FN's Köbenhavnskonferens tidigare i år att man också sviker folken i den tredje världen.

Utan politisk makt fragmenteras regionerna
Ett utmärkande drag för centralstaten Sverige är koncentrationen av politisk, ekonomisk, kulturell och näringslivsmässig makt till huvudstadsområdet. Som ett led i uppbyggnaden av staten under en lång tidsperiod har regionerna inte lyckats vidmakthålla sin politiska makt. Utan politisk makt är det i praktiken knappast möjligt att försvara den egna regionala kulturen från utplåning, det lokala näringslivet från omlokalisering och det egna territoriet från fragmentering. Denna centrala huvudstadsbetonade politik har under åren som gått förlamat regionerna och skapat utbredd regional ojämlikhet på de ekonomiska och kulturella områdena.

Genom EU får vi nu åter möjligheter att utveckla det egna regionala näringslivet, den egna kulturen och den egna ekonomin i en positiv riktning. Hela EU's regionalpolitik vilar på ett regionalt geografiskt mönster och skall utformas efter ett par grundprinciper. Man önskar en institutionell nedbrytning i mindre enheter och mot en utveckling av likartade regionala geografiska enheter samt en regionhierarki bestående av tre nivåer. Regionerna skall dessutom i det längre perspektivet utvecklas mot en likartad administrativ pondus.

Utjämna nivåskillnader
Tanken bakom detta är en önskan att utjämna de ekonomiska och sociala nivåskillnaderna mellan regionerna samt om att återgå till ett handelsmönster i enlighet med den "logiska geografin". Dvs, det grundläggande geopolitiska målet är att skapa ett politiskt/ administrativt Europa som bättre återspeglar de näringslivsmässiga, geografiska och kulturella realiteterna.

Men denna möjlighet håller på att rinna oss ur händerna på grund av dagens bristande politiska enighet i vår egen region. Trots flera års debatt har man inte kunnat enas om det mest elementära - regionens territoriella omfång, ett marknadsförbart namn eller en regional representation i väntan på ett parlament. Det närmaste man har kommit är den sammanslagning av landstingen i Skåne till en gigantisk sjukvårdsinstitution ledd av en "Skånestyrelse". Detta är en halvmesyr, om än ett litet steg i rätt riktning, som inte näringslivet helt och fullt ställer upp på. Man kräver ju, bl.a. från Sydsvenska Handelskammarens sida, en större region än enbart landskapet Skåne samt klara och tydliga politiska beslutslinjer.

Nu står den svenska centralistiska statsapparaten inför ett vägval.

Antingen fortsätter man den linje som hittills fått styra regionaliseringsdebatten - centralt och byråkratiskt, utan folklig eller näringslivsmässig förankring, utan företrädare för regionerna, utan kulturella och historiska hänsynstaganden samt utan demokratisk öppenhet.

Eller också följer man de kriterier som EU satt upp för regionalpolitiken, den allmänna kulturregionala trenden i Europa och det underliggande kulturella mönstret i Sverige. Det senare leder då fram till en regional indelning som bättre passar in i ett Europasammanhang och man följer dessutom de mänskliga kulturella rättigheterna. Sverige skulle då, som ett aktuellt exempel, få en unik möjlighet att verkligen bli ett föredöme för de stater som står på tur för medlemskap.

Regional självstyrelse - nödvändig vitamininjektion
Den regionala lösningen innebär inte bara att centrala organ befrias från beslut som bättre kan hanteras regionalt. Ett regionalt självstyre kan också återge folken i regionerna det självförtroende som man under lång tid tagit ifrån dem. Ansvar för den egna situationen, vare sig denna är politisk eller personlig, är den vitamininjektion alla människor behöver och har rätt till. EU erbjuder regionerna detta och därför är det viktigt att debatten om den regionala indelningen i Sverige istället handlar om dessa fantastiska nya möjligheter.

Splittrad regionbild
Istället för en samordnad regionbildningsprocess, där en för regionerna optimal indelning kunde växa fram, så har man från centralt håll igångsatt och styrt ett antal parallella regionprocesser utan synbarlig korrelation.

Dessa är Regionberedningens regionindelningsprocess, sammanslagningen av landstingen i Skåne och Västsverige, nomineringen till EU's regionkommitté, valsystemet för EU-parlamentet och anpassningen till EU's s.k. NUTS-regioner för statistik. Var och en av dessa har skapat egna regionindelningar och regionbegrepp. Man har genom denna splittrande hantering orsakat skada för en Europainriktad regional utveckling. Kulturlivet och näringslivet har man i stort lyckats hålla utanför.

Delaktighet och engagemang
EU ger nya möjligheter att skapa ett kraftfullt regionalt politiskt forum och därmed en möjlighet att bevaka de egna intressena. Ett forum där regionala visioner och strategier kan skapas. Ett forum där demokrati och politik kan få nytt liv. Ett forum i vilket människor, på grund av beslutsnärheten och de klara ansvarslinjerna, kan känna delaktighet och engagemang.

Felaktigt beslut inte accpetabelt
Den bristande förståelsen för dessa nya möjligheter i Sverige kommer att kosta och de politiker som fastnat i ett rigoröst centralstatstänkande kommer med all säkerhet att fatta felaktiga beslut. Detta är inte acceptabelt för regionens befolkning, för näringslivet eller för vår framtid.