MARS 1996

Ett brev till samordningsminister Jan Nygren 8 februari i år blev ett fåfängt försök i elfte timmen till en omvändelse i den infekterade frågan om den skånska residensstadens framtida plats. Som grund för mina tankar påminde jag om det medeltida historiska begreppet "Skånelandene", det vill säga de nutida landskapen Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm.

Under den 800-åriga danska tiden var dessa landskap tillsammans med Själland det danska rikets kärna både folkligt, kulturellt och ekonomiskt. Jag noterade också en del historiska uppifter om vad fredstraktaterna innehöll med avseende på vissa fri- och rättigheter för folket i de till Sverige avträdda delarna av Danmark och om den europeiska framtidsvisionen "Regioneras Europa". Med den sistnämnda grunden erinrade jag om att "Skånelandene", framstod som ett typexempel på hur det nya Europa skall byggas med geografiskt-historiska och folkligt- kulturella regioner. Avslutningsvis betonade jag, att "Skånelandene" i framtiden måste ses som en okränkbar enhet och inom den historiska enheten befinner sig Kristianstad i "Skånelandenes" geografiska centrum.

Något svar har inte avhörts från minister Nygren och det var kanske heller inte väntat, ty över allmogens huvuden, liksom förr i tiden, drog Malmö det längsta strået. Men förhoppningsvis kan det bli så, att herrar Reepalu och Co i Malmö ändå har bitit sig i tummen.

Just nu är det i första hand en fråga om begreppet residensstad, det vill säga länsstyrelsens säte i de sammanslagna Skånelänen. I en något oviss framtid och därest det svenska imperiet väljer att stanna kvar i den europeiska unionen, kommer nödvändigtvis andra frågor att hamna på dagordningen. Det kommer då att avse tvingande frågor om en regionsindelning av imperiet.

I det läget kommer man att inom EU´s beslutande organ tala om unionens "fyra rötter", som grund för det framtida Europa. Dessa grundpelare passar exakt in på de gamla "Skånelandene" och deras historiska plattform. En framtida region i Europa med urgamla territoriella gränser, en tvåtusenårig egen historia med folkliga och kulturella egenarter. "Rötterna" förstärks dessutom av fredstraktaternas regler om "Skånelandenes" juridiska status, om rätten till självstyrelse, rätten till egna världsliga och kyrkliga lagar och rätten till eget språk, kultur, historia och så vidare.

Vid fredssluten i Roskilde (26/2 1658) och i Köpenhamn (27/5 1660) tillförsäkrades nämligen folket i de av Danmark avträdda landskapen självstyrelse inom Sveriges politiska gränser. Innebärande väsentliga fri- och rättigheter, som skulle administreras av en folkvald så kallad "lantdag". Genom intensiva försvenskningsåtgärder under 1680-talet upphävde enväldet traktaternas självstyrelseklausuler, under täckmantel av så kallad "frivillig uniformitet" med Sverige. Det bör betonas, att så kallat "vanligt folk" inte hade någon som helst talan i den proceduren och det ledde också till svåra motsättningar när folket konfronterades med besluten. Det bör understrykas, att fredstraktaterna är juridiska instrument utan begränsning i tiden och att den andra fördragsslutande parten, Danmark, aldrig godkänt de kontroversiella besluten.

När den Europeiska Unionen kommit så långt, en kort bit in på 2000-talet, kommer med all sannolikhet frågorna om de framtida regionernas legitimitet ha avancerat till ett beslutsstadium. En legitimitet grundad på geografiskt-historiska och folkligt-kulturella grunder. I det läget kommer det svenska imperiet att upplösas i självstyrande regioner, innebärande att vi då får uppleva ett nytt Europa byggt på historiska regioner i stället för nationalstater till fromma för en bestående fred.

Då vi hunnit dit kommer också de odelade "Skånelandene", utan tillägg av andra områden, att till slut uppnå den historiska identitet som man tillförsäkrades i Roskilde (26/2 1658) och i Köpenhamn (27/5 1660). Vi må då ha i minnet Francois Mitterrands ord: "En sak har historien lärt oss; man leker inte med gränserna"!

Inom de gränser, som man då inte kan leka med, kommer frågan om platsen för "Skånelandenes" regionala självstyrelsecentrum. En titt på kartbilden visar då med all tydlighet, att Kristianstad är beläget i den framtida regionens centrum, räknat från Halland i norr, Blekinge i öster och den skånska sydkusten i söder.

När vi således inom en inte alltför avlägsen framtid hunnit fram till "Regionernas Europa", kanske herrarna i Malmö och Stockholm får upp ögonen för att de för några år sedan verkligen "bet sig i tummen". Detta även sett mot bakgrund av att de framtida länsstyrelserna, i den mån de finns kvar, kommer att ha spelat ut sin roll och inskränkas till enbart exekutiva organ, underställda det självstyrande parlamentet och dess organ i Kristianstad!