Scania
A Region in Europe

Regionalismen inför 2000-talet
Författare
Göran Hansson
Peter Broberg

© Stiftelsen Skånsk Framtid
Layout, bilder och text: Göran Hansson
 

Kapitel 21

Sverige 12-förslaget

Ett förslag till en regional indelning i Sverige
 

Sverige ekologiskt och näringsmässigt olikartade
Det svenska riket är olikartat på många sätt. Dess olika delar har skilda geografiska orienteringar. Ekologiskt och näringsmässigt är förhållandena specifika i norr, söder, öster och väster. Historiskt består Sverige av delar som knutits till staten genom erövring eller kolonisering. Flera av dessa delar har egna kulturella och historiska bakgrunder.

Som centralistiskt uppbyggd stat har Sverige historiskt haft en inriktning mot att åstadkomma enhetlighet på alla plan. Enhetstesen - ett folk ett språk, en historia - har divits hårt, med kärnlandet Svealand som utgångspunkt och rikslikare. Man kan kanske hävda att denna enhetlighetspolitik har varit till fördel för samhällsutvecklingen och ekonomin inom statens gränser. Men kan också hävda att den i gengäld varit till stort förfång för den regionala kulturutvecklingen. 

Staten inte självklar
När man inför 2000-talet på många håll orienterar sig mot ett mera öppet ekologiskt och resursanpassat samhälle, då är det inte självklart att det är staten som är den lämpligaste ramen eller storleken för att åstadkomma detta. Det är snarare så, vilket också många ledande politiker inom EU insett, att man måste låta varje geo-ekologisk region utveckla sig i harmoni med de specifika egna inre förhållandena. Centralstaten i Sverige måste därför, även utifrån en ekologi- och resursanpassningsynvinkel, starkt ifrågasätta sin centralstyrda politik och låta utvecklingen i de olika regionerna - Sameland, Norrland, Bergslagen, Småland, Skåneland o.s.v. - ske på dessa områdens egna villkor. En långtidsekologisk inriktning gynnas av att det centralstyrande inflytandet minskar.

Trots den nivellerande statspolitiken som bedrivits under lång tid så finns det fortfarande en mycket stark regional kulturkänsla i befolkningen. Denna knyter sig till landskapen, som har bevarat sin styrka som gemensamma kulturplattformar in i modern tid.  Således är ännu idag landskapsbegreppen - t.ex. jämte, dalmas, värmlänning, gute, smålänning eller skåning – starka och djupt folkligt förankrade. Det faktum att man inte lyckats att förstöra denna känsla för den egna hembygden och den egna regionen, måste betecknas som en lycklig omständighet. Den moderna regionaliseringen bör utnyttja detta och baseras på styrkan i de regionala kulturidentiteterna. Man skall naturligtvis låta denna vara styrande när det gäller regionindelning. Detta bör få två konsekvenser. Man bör för det första akta sig för att röra de landskapsgränser som legat fast i över1000 år och för det andra man bör undvika att sammanföra landskap som inte kulturhistoriskt hör samman.

I det europeiska NUTS-systemets regionalpolitiska regionindelning förordas regioner som också är näringsmässigt enhetliga. En sådan enhetlighet stämmer ofta med kulturhistoriska förhållanden. Därför bildar kultur, historia, regionspråk, ekonomi, näring och ekologi i många fall överlappande mönster.

De fyra friheterna
Det är också viktigt att notera att ”de fyra friheterna” innebär att alla kan fritt handla och samverka över gränserna med alla andra. Man behöver sålunda inte förändra gamla landskaps- och regiongränser bara för att en ekonomisk, näringslivs- och servicemässig samverkan sker. Detta är en grundläggande förutsättning för EU-samarbetet och viktigt för en fortsatt fredlig utveckling i Europa. Det är sålunda oförenligt med utvecklingen i övriga Europa att t.ex. skära av norra Halland från övriga Halland, bara för att denna del samverkar med Göteborg. Denna samverkan kan – enligt tesen om de fyra friheterna – bli hur stor och omfattande som helst utan att detta därför skall förändra de kulturella, historiska och politiska gränserna. Nordhallänningar skall inte behöva förvandlas till ”göteborgare” i denna process. 

Sveriges 12 regioner
Även för Sveriges del finns klara utgångspunkter för en regional indelning på alla plan. Den kan, med ovanstående utgångspunkter bestå av 12 regioner. Dessa är: 

Jmf invånare: Åland 25 000. Estland 1,5 milj. Island  269 000. Luxemburg 409 000. Schleswig-Holstein 2,6 milj. Mecklenburg-Pommern 2,1 milj.

* Samerna bör få egen representation i relevanta EU-organ.

Regional verklighet i Europa
De 12 regionerna i Sverige bör ges ansvar fullt ut enligt subsidiaritetsprincipen, även tillämpad mellan stat och region. En överordnad målsättning måste vara att ge regionerna optimalt förhandlingsmandat och flexibilitet, så att de kan inrätta sig efter den nya verkligheten. Denna verklighet innebär:

• en global konkurrens

• ett regionernas Europa

• en kulturorienterad framtid

• ett resurshushållande samhälle

• en urbaniserad tillvaro

och en tillvaro där både individuella och gruppbaserade mänskliga rättigheter gäller - även på det kulturella området.

© SSF

Back
Main