Scania
 A Region in Europe




 

Regionalismen inför 2000-talet
Författare
Göran Hansson
Peter Broberg

© Stiftelsen Skånsk Framtid
Layout, bilder och text: Göran Hansson
 

Kapitel 20

Det skånska exemplet 

Skåneland - Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm
Scania eller Skånelandsregionen är ett av de områden i Europa där en regionalisering är både lämplig och motiverad. Orsakerna till detta är både geografiska, historiska, kulturella, demografiska, trafikala och urbana.

Området Skåneland / Scania – omfattande de fyra Skånelandsprovinserna Skåne, Halland och Blekinge och – utgör en lämplig framtida europeisk region. Även Bornholm borde av logiska skäl ingå i denna region, men statsmakternas aktiviteter under de senaste seklerna gör att detta i ett EU-sammanhang för närvarande inte är möjligt.  Regionen har en naturlig geografisk avgränsning mot havet och mot småländska höglandet. Den logiska gränsen fastlades redan på 1000-talet och var i över 800 år riksgräns mellan Sverige och Danmark. De gamla huvudlandsvägarna från Lund över Österlen till Bornholm, mot nordost till och genom Blekinge, och mot norr till och genom Halland, är fortfarande idag huvudskelettet i det regionala kommunikationsnätet. Den logiska geografin är Skånelandsregionens bas.

Skåneland den logiska geografin
Den historiska, regionala utvecklingen har styrts av geografin. Med Småland som skogsbarriär är det naturligt att regionen fick den form den har idag och blev en del av det Danska Riket. Sundet som länk har gjort att kulturutvecklingen under historien haft en naturlig koppling mellan Sjælland och Skåne och gammal skånsk kultur som t.ex. språk, arkitektur, musik, hantverk etc kan bara förstås i ett tväröresundskt sammanhang. Tyvärr har Skånelandsregionen, trots att den storleksmässigt, ekonomiskt, historiskt och logiskt är mera EU- och Europaanpassad, fått stå tillbaka för en av staten skapad politiska och administrativ region som idag endast innefattar landskapet Skåne.

Genom Öresundsförbindelsernas utbyggnad (bro, tunnel och färjor) kopplas det befolkningstäta Västskåne till Storkøbenhavn. Det blir stadsmässigt ingen skillnad i framtiden på t.ex. Lund och Roskilde, Hillerød och Helsingborg. De kommer alla att vara delar i Öresundsmetropol där befolkning och samhälle blir integrerade. Trafikalt blir storstadslandskapet i Skåneland-Sjællands-regionen knutet till Malmö-København som centrum och trafiksystemen blir samordnade.

I framtiden blir Europas metropoler kraftfulla noder i kontinentens liv och utveckling. Det uppstår en ökad konkurrens mellan dessa metropoler och i Öresundsmetropolen måste en fullvärdig samordning och en effektiv samverkan ske. Detta är till glädje, inte bara för Sydskandinavien, utan för hela Norden och för Östersjöområdet.

”Region Skåne” – en större region är nödvändig
Istället för den lilla ”Region Skåne”, som man nu försöker förankra hos befolkningen, talar många faktorer för en regionalisering av den större enheten Skåneland, där dess storlek, historiska legitimitet och logiska sammanhang kommer att förbättra möjligheterna för en positiv utveckling i hela Öresundsregionen.

Till detta kommer den stora kulturutmaningen. Sedan Skåneland invaderades av Sverige i slutet på 1600-talet har en försvenskningspolitik bedrivits med bl.a. vanvård och direkt utplåning av medvetandet av skånsk historia, språk och identitet som resultat. De regionala särarterna i Skåneland har behandlats på ett mycket speciellt sätt från det svenska centralsamhället. Denna kan karakteriseras som ”aktiv negligering” och har fått märkliga effekter för bl.a. det skånska. I modern tid har därutöver Stockholmsdominansen varit mycket stark och präglats av den inåtvända miljö som är tydlig i huvudstaden. Detta har dock inte lett till att de regionala uttrycksformerna i varken Skåne, Halland eller Blekinge helt försvunnit.

Inför en ny kulturpolitisk inriktning mot ett mångfaldsorienterat framtidssamhälle kommer regionen Skåneland/Scania att ha alla förutsättningar för att bli en framgångsrik och Europaanpassad region. Med Öresundsmetropolens utveckling ökar kontaktytan mot Sjælland och dansk kultur vilket, genom sin närhet, kommer att bidra till att den regionala kulturen stimuleras från håll. På så sätt kan regionen förväntas bli en renässansregion – en återuppfödd kulturregion i Regionernas Europa.

Språk & kultur
På språk- och kulturområdet kan regionen Skåneland, som ett exempel för andra regioner, bli specifikt intressant. I få regioner i Europa har omnationaliseringstrycket varit så starkt som här och få miljöer har etablissemanget medverkat i att så markant förtränga regionernas ursprungskulturer som i Sverige. Det gäller regionbefolkningarnas rätt till den egna kulturen, historien, språket och framtiden.

Det har t.o.m. gått så långt hos oss att statspropagandan skapat en situation där förträngningen och förnekandet av de egna rötterna och förnekandet av den danska bakgrunden numera betraktas som ett acceptabelt tillstånd. I många av sammanhang beskrivs Skåneland som om det alltid varit svenskt och inom både vetenskap, politik och media hänvisas till gammal svensk tradition och historia även när det gäller skånska förhållanden. Denna förträngning gäller både i Sverige och Danmark och är troligen unik i Europa, om inte rent av i hela världen.

När Skåneland i en sådan situation åter tillåts lyfta fram sin kultur som regional särart, så ges därmed ett internationellt exempel på att även starkt dominerande regioner kan bidraga till en framtida kulturmångfald. Detta skulle bli ett positivt budskap för många andra och en allvarlig signal till statsmakter som tror att bara statspropagandan får verka länge nog så kan regionkulturer utplånas. Skånelands renässans är därför som kultur-, människorätts- och fredspedagogiskt exempel av stor betydelse. Regionens ledarskap och övriga befolkning kan ta på sig en kulturellt betydelsefullt uppgift genom att visa världen att även långvarig statspropaganda och historieförfalskning inte nödvändigtvis behöver leda till kulturutarmning.

Regionalismens mål – full kulturell autonomi
Målet för regionalismen i Skåneland är därför att få etablerat full kulturell autonomi för hela regionen, samt att det skapas allmänna regionala beslutsfunktioner som är lämpliga att föra över från den svenska statsmakten. Detta betyder ingalunda att man ser att Sverige upphör som stat eller att en lösrivelse från Sverige skulle gagna regionen. En sådan är inte önskvärd. I stället önskar man att Sverige skall bli ett bättre land att bo i, även för dem som anser sig tillhöra andra kulturgrupper än den som har sitt säte i centralregionen Svealand och som utgör den nuvarande modellen för den kulturelle medelsvensk som man under decennier – och sekler - försökt skapa och använda som modell för omnationaliseringssträvandena.

Specialordningar nödvändiga
Möjlighet för de specialordningar som behövs för att regionen Skåneland skall fungera både inom Europa, EU och Öresundsmetropolen måste etableras. För regionen gäller därför tre huvudpelare:

Full regional autonomi i på de områden som Maastricht- och Amsterdamstraktaterna föreskriver: kultur- och språkfrågor, hälso- och sjukvård, inter-regionala infrastrukturfrågor samt alla sådana frågor som har speciell betydelse för regionerna .

Optimal beslutsfördelning i Sverige (d.v.s. subsidiaritetsprincipen måste fås att verka fullt ut, även mellan staten och regionen).

Specialsamordning för att Skåneland skall kunna verka fritt inom Europa, EU och Öresundsmetropolen inom ramen för de begränsningar som normalt föreligger i det internationella samarbetet mellan stater (försvar-, utrikes-, valutapolitik, etc.).

Problemen i regionen
För närvarande går de svenska regionaliseringssträvandena en annan väg. Man försöker tillfredsställa EU:s krav om en regional struktur utan att för den skull rubba den existerande centrala maktbasen inom Sverige.  De debatter och utredningar som förgått skapandet av ”Region Skåne” och Skånefullmäktige har inte i tillräcklig utsträckning diskuterat de grundläggande strukturella och konstitutionella problem som inte bara Skånelandsregionen utan alla regioner i Sverige lider av. För Skånelandsregionens del gäller följande problemområden:

Territoriet
Skåne är en provins i en region - Skåneland (Scania). Skåneland består av enheterna Skåne, Halland och Blekinge. Denna region är både historisk med anor (som sträcker sig lång tid tillbaka i historien) och logisk (sammanhängande kust och slättland). Genom att göra provinsen Skåne till en ”region” han man stympat en naturlig region vars gränser lades fast redan på 1000-talet. Dessa gränser har aldrig ändrats (med undantag av Hyltebruksjusteringen i samband med kommunsammanslagningen i början på 70-talet). En lärdom man dragit av Europas turbulenta historia är att inte leka med gränserna, något som ofta lett till allvarliga konflikter. Territoriellt kommer Region Skåne som konstruktion att få problem när det gäller att bli accepterad av alla parter i samhället som en fullvärdig region. 

Demokratin
Det politiska styret – Regionfullmäktige – i Region Skåne är en konstruktion vars konstitutionella uppbyggnad styrts uppifrån, långt över huvudena på medborgarna i regionen. Region Skåne är ett elitprojekt utan förankring i befolkningen i regionen.

Detta strider mot den demokratiska grundläggande tesen i den svenska grundlagen som säger att ”all makt skall utgå från folket”. I grundlagens andemening ligger naturligtvis att medborgarna skall vara med i beslutsprocessen om hur och av vem de politiska besluten skall tagas i regionen. När det gäller det nya regionstyrets uppbyggnad har medborgarnas brist på deltagande varit oroväckande. Detta leder i sin tur till bristande demokratisk legitimitet och en svag förhandlingsposition gentemot både staten och EU.  

Namnet
En förutsättning för att en produkt, i detta fallet en region, framgångsrikt skall kunna marknadsföras är att det har ett tydligt och bärande namn. Namnet Scania/Skåneland på den historiska regionen är gammalt och förekommer på kartor och dokument långt tillbaka i historien. På grund av att man valt att göra en region utan denna historiska koppling har förvirring kring regionnamnet uppstått. Södra Götaland förekommer i meteorologisammanhang. Sydsverige är den officiella beteckningen på den EU-region bestående av Skåne och Blekinge man använder i regionalpolitiska sammanhang (”Riksområde”). Sydsverige är också vanligt i turistsammanhang även om man ibland felaktigt använder Scania för provinsen Skåne. Kulturorganisationer i Skåne använder Scania respektive Skåneland som beteckning på hela regionen – dvs Skåne, Halland och Blekinge.

Gränsöverskridande relationer
Den skaniska identiteten ingår inte som en faktor i de nuvarande relationerna över Öresund. Eftersom den svenska kulturpolitiken inte erkänner andra kulturregioner inom statens gränser än den centralsvenska kan man inom den offentliga verksamheten och massmedia ostört driva relationsaktiviteter med Sjælland och andra regioner i Östersjöns närområde utan att behöva ta hänsyn till befolkningen i Skånelandsregionen eller lyfta fram det skånska som en kulturfaktor i dessa relationer.  

Ekonomin
Den svenska centralistiska politiken på näringlivs- och ekonomiområdena har under årens lopp lett till en koncentration till Mälardalsregionen i ett omfång som troligen är unikt i dagens Europa. I denna process har man till huvudstadsregionen sugit åt sig utbildad och kompetent arbetskraft från regionernas utbildningsinstitutioner. Denna politik har på många sätt varit ofördelaktig för regionerna. Mest påtaglig är den på det ekonomiska området och med ekonomisk makt följer också inflytande på utbildningsväsendet, kulturen och massmedia. Man kan konstatera att Mälardalen, sett ur ett EU-perspektiv, ligger mycket bra till inför framtiden medan de sydligaste regionerna, enligt EU:s regionala statistik, tar plats bland Europas utvecklingssvagaste.  

EU
Det finns för närvarande ingen samlad politisk kraft  i kontakterna med EU. Ledamöterna i EU:s gemensamma institutioner har i realiteten en mycket liten eller ingen geografisk regional förankring. Ledamöterna i EU-parlamentet utsågs av regering och riksdag i samverkan med de centrala politiska partierna. Ledamöterna i EU:s Regionkommitté utsågs på regeringens begäran av Landstingsförbundet respektive Kommunförbundet, båda med huvudkontor i Stockholm. Eftersom det inte i regionen finns en ”vår representant i EU” finns det sålunda begränsade möjligheter för regionens politiker och medborgare att direkt påverka EU-besluten i regional riktning.

Den statistik som insamlas varje år och rapporteras till EU:s statsistikavdelning (Eurostat) inom ramen för NUTS-klassificeringssystem, och som ligger till grund för EU:s regionalpolitiska satsningar, görs av statens representanter i regionen (Länsstyrelserna) och sammanställs av statliga myndigheter i Stockholm. Pengar som utbetalas för regionalpolitiska satsningar från EU:s strukturfonder betalas först till staten som sedan fördelar dem regionalt.  Detta förfarande – denna omväg - ogillas av EU-kommissionen som menar att regionerna vet bäst själva vari deras problem består och vilka åtgärder som behövs för att råda bot på dem

Funktionesregioner
Det finns ett viktigt område som man från centralt håll inte tog upp till allmän debatt i de diskussioner som föregick skapandet av Region Skåne och som inte heller omnämns i de utredningar som regering och riksdag hade som grund för sina beslut. Det är samhällskostnaden för kaotiska svenska offentliga indelningen i funktionsregioner - den territoriella röran.

Under åren som gått har offentliga organisationer, institutioner och affärsdrivande verk, etc. fått dela upp landet i funktionsregioner utan inbördes samband. Denna indelning har gjort att det är svårt att få en överblick över den territoriella rörans konsekvenser - varken på det ekonomiska, politiska eller kulturella planet. Vissa regionala indelningar har fått direkt negativa konsekvenser på det kulturella området som t.ex. Sveriges Televisions beslut att föra över Halland till region Västsverige. Andra indelningar är helt obegripliga - hur har det varit möjligt för det kulturvårdande etablissemanget att rycka Blekinge ur sitt östdanska kultursammanhang och föra över ortnamnsarkivet till Uppsala medan Skåne och Halland ligger kvar under Lund?

Knappast två regionala indelningar är identiska – Posten, militären, sjukvården, skolan, domstolsväsendet, etc. - varje indelning är gjord utifrån egna önskemål och behov. Detta har skapat den regionala röra, vilket regionpolitiskt ytterligare försvårar beslutsfattare och övriga medborgare att tänka och agera regionalt.   

Miljön
Skåneland omfattar unika miljövärden sett ur synvinkeln diversitet och arternas mångfald. Det unika geografiska läget innebär gränsmarker för många växter  och djur. Möjligheten att få se såväl nordliga som sydliga, oceaniska som kontinentala arter berikar värdet för såväl besökare som fast boende.

Människans utnyttjande av sin omgivning genom såväl skogs- och jordbruk, som urbanisering har en avgörande betydelse för vår omvärld. Ett ansvar som varje generation måste förvalta med den största noggrannhet och försiktighet. Det går lätt att förändra ett landskap så att arter vi uppskattar och kanske i hög utsträckning är beroende av försvinner. Det är mångdubbelt svårare att återskapa de förutsättningar som krävs för en återetablering. Vår kunskap är dessutom i väsentlig grad begränsad om än forskningen ständigt utökar vårt synfält. Ibland dock tyvärr med en tendens att ställa sig i ljuset av sig själv.

Det är därför med djup oro som man noterar uttalanden från centrala svenska forskare om en förändring av lantbruksstrukturen mot en stordrift där man till och med drar fram modeller som amerikansk ”ranchdrift” som eftersträvansvärt. Det har aldrig visat sig särskilt klokt att transplantera verksamhetsmetodik från en plats på jorden till en annan utan hänsyn till förutsättningarna. I stället skall besluten om miljöförändringar tas i de regioner som närmast berörs som ett led i att öka potentialen av ett mångfacetterat kulturlandskap och förbättra de befintliga förutsättningarna.

Regionen Skåneland med sin närhet till de tätbefolkade områdena i Europa, kommer i en allt kraftigare omfattning få en central roll som det ledande ekoturism-målet. Det finns absolut ingen anledning att kortsiktigt göra investeringar som förändrar och föröder en unik miljö. En lunga för ett allt mer urbaniserat och artfattigt Europa kommer att ge vår region en unik plats i det europeiska perspektivet.     

Ett allvarligt problem med den nuvarande centrala styrningen i Sverige på miljöområdet i regionerna är att andra värderingar än de rent miljömässiga - som industriell effektivitet, allmän ekonomi och sysselsättning - tillåts styra miljöbesluten utan hänsyn till de regionala värderingar som de människor har som skall leva i den miljö som blir resultatet av dessa beslut.

© SSF

 
 

Back
Main