SSF - Regionalismen inför 2000-talet

Scania
A Region in Europe

Regionalismen inför 2000-talet
Författare
Göran Hansson
Peter Broberg

Kapitel 1

EU och regionalismens utmaningar

De fyra friheterna
För EU:s del innebär avtalet om de fyra friheterna, att ekonomin inte skall fungera som territorialbestämmaren eller begränsaren. Ekonomisk samverkan skall vara obunden och gränsöverskridande. Den grundläggande filosofin bakom den Europeiska Unionens regionbaserade politik innebär att man skall lära sig att samverka och samarbeta över gränserna - inte att förändra dem. ”Att inte leka med gränserna” är en viktig lärdom som kan dragas av Europas turbulenta historia. Mycket talar därför för att det mera stabila – kulturområdena - skall styra gränsbildningarna, såvida inte mycket tunga skäl talar för något annat. Detta understryker vikten av att alla gränsförändringar, om dessa anses nödvändiga, på ett tillfredsställande sätt måste förankras demokratiskt i de berörda regionerna.

Skapandet av en regional-demokratiskt förankrad politisk instans, med ett etablerat regionalt förhandlingsmandat, måste därför föregå eventuella gränsförändringar för att dessa skall få gehör i befolkningen. Att inom varje stat styra regionbildningen enbart uppifrån är ur demokrati- och kultursynpunkt inte acceptabelt. Det är heller inte långsiktigt hållbart.

Denna regionala förskjutningen av demokratisk beslutskraft från staten till regionerna försöker man i EU uppnå med hjälp av fem konstitutionella verktyg:

Man tonar ner statsgränsernas roll internt i Europa.
Man stödjer skapandet av politiska beslutsorgan i regionerna.
Man skapar regionbaserade institutioner inom EU-organisationen.
Man stödjer regionala gränsöverskridande aktiviteter på alla områden - inte minst inom kultur- och näringsliv.
Man stödjer personvalsprincipen - bort från det statsinriktade partivalssystemet.

Med dessa fem verktyg kan man skapa de mekanismer som under kontrollerade former i ett längre tidsperspektiv för över makt från staten till regionerna och få regioner att samverka över regiongränserna. Dessutom skall de regioner med gemensam kultur och historia, men som hamnat på olika sidor om statsgränserna, åter skall ges möjligheter att återuppbygga samverkan och samhörighet om detta upplevs som meningsfullt av berörda parter.

En allmän svårighet i den moderna regionala processen är att pedagogiskt beskriva övergången från stat till region. Där den nationella kulturen fasthållits (t.ex. i Skottland) är problemet mindre. Där den nationellt/regionala självkänslan förstörts eller reducerats (som t.ex. i Sverige) är problemet stort. Här står man inför uppgiften att hantera den indignation som uppstår, när folk upptäcker att de blivit indoktrinerade och manipulerade av staten. Denna indignation tar sig många uttryck. Å ena sidan i form av förakt gentemot staten, kärnregionen, huvudstaden och/eller politikerna och å den andra sidan av aggression emot det regionala budskapet när detta av statscentralister upplevs som en obehagligt. De lojalitetsproblem som då uppstår - och som är ett resultat av den statliga politiken - måste ledas in i positiva och fredliga banor. En sådan uppgift är svår och den blir inte lättare om centralmak-tens företrädare och media fasthåller det centrala synsättet och den centrala dominansen.

Det kommer att bli alltmera nödvändigt för både statens och regionens politiska företrädare att tänka i nya banor – de regionala. De som fasthåller de gamla statsbaserade tankegångarna kommer i många fall att fatta felaktiga beslut, ur takt med det nya regionala Europa. Detta blir långsiktigt till förfång för regionens egna innevånare.

Back
Main