Scania
A Region in Europe

Regionalismen – en nygammal väg
Om det regionala skall fungera måste det vara allmänmänskligt baserat. Detta kräver ett klarläggande av kriterier och definitioner. Det finns annars en risk för att statscentralisternas anti-regionala propaganda om att det "regionala" skall tolkas som folkmässigt exklusivt eller etniskt bestämt får för starkt genomslag till förfång för en decentralisering av politiskt, kulturellt och ekonomiskt inflytande.

Faktum är att regionalismen följer en helt annan väg än den etniska och folkmässigt exklusiva. Man knyter nämligen det kulturellt unika till territoriet och inte till etniciteten. Varje område på jorden ingår i en kulturregion som har sin särprägel, sin ekologi, sitt historiska förlopp, sina kulturuttryck och sina geografiska samband. Man kan uttrycka det så, att det finns olika kulturella regionala rum som inom sig möblerats på ett visst sätt. Varje regionalt rum på jorden har sin form, sina möbler, sina symboltavlor, sina ljuspunkter och sina komplikationer. Dessa rum skapas av de människor som i historisk tid bott i regionen samt de som för tillfället bebor där oavsett det individuella ursprunget för varje enskild individ.

Gemenskapen knyts till detta rum och dess unika särprägel. Det är alltså det gemensamma området och inte individernas ursprung som är det bärande elementet. Regionalismen framhäver mångfald, decentralism och kulturell särprägel på ett sätt som de flesta stater inte gör. Vad som är eller kan bli ett specifikt kulturellt rum har för regionalismen större betydelse än statens centralorganisation. Särskilt på kulturella områden verkar regionalismen för att regional autonomi skapas.

Människorna som nu eller i framtiden bebor ett kulturellt regionalt rum är förvaltare och utvecklare av den specifika regionkulturen. De bär kulturidentiteten från generation till generation genom sina kulturaktiviteter. Och med människorna avses alla de som bor och verkar i regionen - historiskt, idag och i en framtid. Inte bara de som har djupa släktmässiga rötter där, utan också alla som tillkommit eller flyttat därifrån. Det regionala folket omfattar således alla som bor i, verkar i eller sympatiserar med regionen.

Regionalismen öppnar därmed dörren för alla att delta i den kulturella identitetsutvecklingen. Detta innebär också, att kulturrummet inte har någon fix möblering en gång för alla. En del saker försvinner och andra inslag kommer till. Om kulturmiljön är trygg och identiteten stark uppstår normalt inga problem när saker förändras. Förutsatt att förändringarna är naturliga och fria, och inte påtvingade uppifrån eller utifrån, kan det nya blandas med det existerande och integrationen sker då på ett berikande sätt.

I denna bild finns ett kulturellt ansvar också för dem som under åren flyttat från sina hem i regionen och bosatt sig på andra platser i andra regioner.

Förmodligen är det så att ingen kultur kan överleva utan att mottaga impulser utifrån. Även regionbefolkningen mår gott av att nya idéer och människor kommer till. Detta innebär således att det regionala folkbegreppet är ett öppet begrepp, som omfattar en territoriellt kulturbärande grupp av människor. Vad som är etniskt knyter sig till musik, konst, litteratur, arkitektur, matkultur etc, etc - inte till en viss genetisk pool - eller ”folkstam”. Folk kan flytta ut och in i regionen, men det regionalt unika finns kvar som territoriets själ, det utgörs av ”möblemanget” i det regionala rummet och detta består av både nytt och gammalt. Detta blir alltmera viktigt i framtidens globala värld där människors rörlighet sannolikt kommer att öka.
  
 Rättigheter och skyldigheter
Som på alla områden här i världen måste det finnas en balans mellan rättigheter och skyldigheter. När regionalismen stödjer varje människas rätt att kunna ingå i det "regionala folket", så ställer den dock också kravet att man i rimlig grad söker bidra till regionens kultur och i synnerhet att man visar respekt för det som vuxit fram på platsen. När det flyttar in personer som t.ex. utifrån institutionella eller maktmässiga positioner påtvingar regionen sina egna kulturella normer, traditioner och uppfattningar uppstår konflikter, vilket också historien ger många exempel på. Detta är inte acceptabelt. Det öppna regionbegreppet går hand i hand med respekten. Det är utifrån detta perspektiv som EU, i sin kulturpolitik, understryker vikten av att de regionala kulturyttringarna skall kunna utvecklas utan styrning uppifrån.

© SSF
 

Back
Main