|
|
Regionalismen inför
2000-talet
© Stiftelsen Skånsk Framtid
Kapitel 2 EU:s Basregioner och RegionkommittéNUTS-klassificeringssystemetMöjligheten för ett regionalt Europa är skapad av EU genom olika arrangemang. Först och främst har EU skapat ett system för socio-ekonomiska analyser som skall ligga till grund för regionalpolitiken. Detta kallas NUTS-klassificeringssystemet och består av tre olika storleksnivåer. Den lägsta ligger på läns/amts/countynivå, en nivå som accepterats av flertalet medlemsstater, bl.a. Sverige. Nästa är en gruppering av lämpligt antal NUTS 3-regioner och kallas ofta för basregion. Den tredje nivån - den högsta och benämns NUTS 1 - utgörs av ett antal av dessa basregioner. Ett flertal medlemsstater har inte följt direktiven och registrerat NUTS 1-regioner. Inom EU betraktas NUTS 2-regionen - basregionen - som den viktigaste och det har stor betydelse, att denna region också näringsmässigt lämpar sig som statistisk och adminis-trativ enhet. Därför finns det en logisk koppling mellan basregionens territo-riella avgränsning och den logiska geografin. Men regiontänkandet i EU inskränker sig inte till statistik och regionalekonomi. I och med Maast-richtavtalet (1993) lades grunden för ett regionalt inflytande i EU genom skapandet av EU:s Regionkommitté. Denna skall fungera som ett forum för EU:s regionalpolitik. De områden som man anser lämpliga att hantera regionalt är bl.a.:
I och med detta siktar EU mot en koppling mellan ekonomi, näring, vård, språk och kultur inom basregionen. Frågor som t.ex. näringslivsutveckling och turism blir därmed regionala frågor att hanteras av regionala instanser. EU:s basregionkoncept förutsätter också att regionenheterna måste ha en rimlig storlek så att de blir ekonomiskt-funktionellt effektiva, men att de inte blir så stora att de mister kontakten med regionens invånare. I denna strävan ligger tanken om närhet, demokrati och deltagande. Enligt ledningen för EU:s regionalpolitiska avdelning D16 anses 2-3½ miljon innevånare vara en lämplig storlek på en region som skall kunna fungera i ett framtida öppet Europa. Basregionen är också den nivå som passar bäst som förbindelseled mellan EU och den enskilda medborgaren. Skapandet av de regionala institutionerna inklusive regionkommittén, är ett av de första uttrycken för en ny territoriell och eventuellt konstitutionell struktur i Europa. Från EU:s sida har man också pekat på att regionerna bör vara så enhetliga som möjligt med hänsyn till geografisk och näringsmässig bakgrund. Här lyfter man fram ett ekologiskt perspektiv som är viktigt och som har betydelse för näringslivets organisation och effektivitet. En särskilt intressant aspekt i detta EU-regionkoncept – NUTS-klassificeringssystemet - är att det är kulturneutralt, men ändå sträcker ut en hand till Europas folkkulturer. I verkligheten lägger EU upp till en lösning av den europeiska folkkultur-frågan, ett av vår tids mest brännande problem. För att knyta an till detta, så kan det vara på sin plats att ta upp själva statsbildandets historia i Europa. ©
SSF
|