Scania
A Region in Europe




333-årsboken om Skånelandsregionen.
1658 - 1991
historielös - försvarslös - framtidslös

(Copyright: Respektive författare och Stiftelsen Skånsk Framtid.)

 

INDEX


FÖRORD

"Haui that skanunga ærliki mææn toco vithar oræt aldrig æn"

I år, 1991, är det 333 år sedan Roskildefreden då Danmark tvingades avstå Skåne, Halland och Blekinge till Sverige. Det svenska riket var på den tiden en multinationell stat med kontroll över Finland och över stora delar av Baltikum, Polen och Nordtyskland. Många olika kulturer och språk samlades under Stockholms makt.

Skånelandskapen inordnades i ett generalguvernement med egen lantdag och hade garantier med sig från fredsavtalet "så som och blifva widh deres vanlige rätt, lagd och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade, så vijda de icke löpa eller strida contra leges fundamentales af Sveriges kronos..."

En möjlighet hade varit att den nya provinsen hade fått bibehålla och vidareutveckla sin egenart inom rikets ram såsom den garanterats i de olika fredsavtalen mellan Sverige och Danmark. Men de svenska makthavarna ville annorlunda och beslöt att försöka omnationalisera Skåneland. En mångfacetterad uniformitetspolitik sattes in. Sverige trädde här in bland kulturmarodörerna, och den negativa inställningen till en skånelandsregion med egen kulturell identitet har fortsatt upptill vår tid. Idag präglas skånelandsregionen av brist på kunskap om den egna historien och en osäkerhet om den egna folkliga identiteten.

En folkgrupps historia och nationalitet bygger på bakgrund och rötter och är inte utbytbar. Därför ställs i nutiden - när vi går in i en regional framtid - skånelandsregionens folk i en besvärlig situation. Denna nya situation markeras av att nya storlekar uppstår i vår samhällsorganisation och i Europa.

Den första storleken gäller Europas överstatliga funktioner.Teknologiska och ekonomiska samprojekt har växt fram och den som inte är med i dessa har ställt sig åt sidan. Miljöfrågorna har ökat i betydelse och lagt ännu en bricka till den kontinentala skalan. Utsläppen och nedfallen känner inte några statsgränser och kan inte bemästras inom 1800-talets statsmönster. Idag står den kontinentala storleken -sammanhangets dimension - klar för de flesta.

Den andra sidan av Europas nuvarande felskalighet är inte lika klar. Det gäller den demokratiska och kulturella storleken eller med det begrepp som brukas i dag i Europa -den regionala. Varje gång Europas framtid berörs understryks kontinentens mångfald som dess styrka. Framtiden tillhör regionerna och inte de gamla centralstaterna, hävdar den ene debattören efter den andre.

De nya europeiska regionbegreppen knyts till de gamla historiska basområdena istället för till centralstaterna. Dessa områden formades långt innan tekniken gav människan möjlighet att betvinga naturens egna gränser. Därför utgör regionerna ofta näringsmässigt, geografiskt och ekologiskt ganska enhetliga områden inom vilka specifika folkkulturer utvecklats. Natur och kultur går någorlunda hand i hand och det är detta parsystem som ger Europas regioner deras egentliga gränser. Det är här mångfalden har sin bas och det är i regionernas variation som Europa finner den andra väsentliga storleken - identitetens dimension.

Olika grupperingar i samhället intresserar sig idag för dessa två dimensioner. Inom kommersiella och industriella kretsar är det den kontinentala dimensionen med dess marknad, produktion och flöden av varor och tjänster som upptar sinnet. Dessa intressen är starka och de statspolitiska ledningarna tvingas att acceptera dessa strömningar oavsett de vill det eller ej.

Intresset för det regionala finns i många kretsar och intressegrupperna kan vara humanister, kulturpersoner, ekologer och en del framtidsforskare. Därtill kommer de olika minoritetsfolkgrupperna i centralstaterna. Styrkan och framtiden i denna uppvaknande dimension ligger givetvis i regionerna, hos folkgrupper som inte vill låta sin kultur rännas överända av massamhällets identitetslöshet och centralbyråkratiernas uniformitetstryck.

Även den regionala skalans förespråkare sätter press på makthavarna. När vi konfronteras - och det gör vi dagligen numera - med konflikter mellan regioner och centralmakter,då är det identitets-, kultur- och demokratiproblemen som märks.

Det vore en lycka för hela Europa om dess regionala utveckling kunde ske genom en konstruktiv mångfaldsinriktad process istället för genom våld och konflikter, om regional frihet och kulturell autonomi kunde säkras och stärkas vid förhandlingsborden.

Tyvärr kan man konstatera att centralistiska politiker och vissa befolkningsgrupper inte förmår häva sig över 1900-taletscentralstatsparadigm. Den inomstatliga imperialismen, dominalismen, behärskar politiken i flera stater.

Sovjetunionens ledare talar t.ex. om att "Sovjetunionen har vissa etniska problem" när dess regioner opponerar sig mot centralmakten. Detta är totalt bakvänt. Sovjetunionen har en etnisk mångfald som realitet och har pådragit sig ett centralistiskt problem beroende på att man vägrar att acceptera variation och demokrati.

Begreppet "Europe of Regions" - regionernas Europa - är också på frammarsch. I detta nya Europa möter vi nu friser, valloner, normander, bretagnare, basker, sicilianare, galicier, reto-romaner, lombarder, kroater, slovener, bayrare, hanseater, jyder, vestlandsfolk, færingar, inuiter, ålänningar, samer etc.etc.

Många regionala etniska grupper uppnår inte sin kulturella frihet eller sin regionala autonomi utan kamp. På vanligt missriktat sätt skyller makthavare detta på "separatisters aggressivitet", istället för att rannsaka sin egen behandling av de egna minoriteterna. Det är i själva verket centralismens rigiditet och frihetsförtryck som ligger bakom i de flesta fall.

Trots centralt motstånd på sina håll kan man dock vänta sig att det blir ett regionernas Europa som växer fram. Industri, handel och forskning kommer att framtvinga öppningar i den europeiska centralstatsbilden. Kontaktnätet mellan regionerna, utanom huvudstäderna, kommer att pressa tillbaka den stela centralismen.Parallellt med regionala kontakter inom handel, forskning, turism etc. kommer också de regionala kulturerna att blomstra upp.

Vi ställs redan idag inför stolta katalaner, lombarder och walesare, som inte minst har själva kampen mot respektive centralstat som en del av sin identitet. Det är så vi skåningar,hallänningar och blekingar kommer att möta Europa framöver och det är inför dessa möten som vi i skånelandsregionen måste ställa oss frågor som rör den egna kulturen och identiteten, dvs frågan om den egna framtida rollen.

Hur tänker näringslivet i Skåne klara europautvecklingen? Skall vi som en "syd-svensk" underavdelning söka nå ut via huvudstaden Stockholm eller skall vi skapa egna affärsorgan som opererar direkt ut i alla riktningar. Är inte tiden mogen för näringslivets representanter, politiker och den skånska allmänheten att ta itu med den regionala verkligheten?

Hur tacklar vi en modern kulturell utveckling mot ett regionernas Europa? Vilka regionala organ och aktiviteter har vi från det skånsk-halländsk-blekingska "Scaniæ" att komma med? Hur möter vi skåneländare en utsänd katalan som redan återinfört sin egen historia och sitt regionala språk i skolorna och som på alla sätt stärker sin katalanska nationalitet? En katalan som inte längre är östspanjor eller Madrids underdånige medborgare.

Skall vi stå här som "omnationaliserade sydsvenskar", som "halv-danskar" och "reserve-svenskere", - en europeisk kulturgrupp som accepterat historie förtigning i flera generationer och vars språk och identitet mer eller mindre frivilligt förträngts.

Denna bok handlar om den skånska kulturen och den skånska kulturella särarten så som en rad förespråkare har formulerat saken. Förespråkare som under årens lopp utsänt ett budskap om att nationalitets- och kulturbyte är oacceptabelt, att det inte är möjligt att i längden leva i historielöshet och med avskurna rötter. Att den skånska kulturflaggan är lika gammal som många regionala flaggor i Europa.

Vissa av bokens bidragsgivare har på ett förtjänstfullt sätt berättat om den specifika skånska och skåneländska historien, den historia som är vår, den historia som inte haft plats i skåneländska skolor. Andra har visat på de svenska kungarnas roll som fiender och förtryckare, sett ur ett skånskt perspektiv. Några har pekat på det märkliga förhållandet att den skånska allmänheten varit villig att leva i historielöshet eller att den skåneländska kultureliten svikit sin uppgift som sanningssägare.

Här finns författare som genom årtionden framhävt nödvändigheten av en regional enhet i Skåneland och etablerandet av egna organ för näring, kultur, ekonomi och utveckling.

Stiftelsen vill peka på att det i en stat som den svenska inte finns plats för kulturell regional mångfald. Det skånska problemet lever vidare genom mediatystnad, förlöjligande och ständiga ansträngningar att pressa saken ner på rännstensnivå.Det är kanske så att skånelandsregionen är vår världs bästa exempel på historiskt förtryck, långvarigt förtigande och modern kollektiv självcensur i ett välmående samhälle.

Den nuvarande vuxna generationen av skåningar kan vara den sista som har personlig kulturell och språklig anknytning till det "gamla" Skåne. Är det inte denna generationens skyldighet att knyta ihop skånelandsregionens bakgrund med dess framtid genom att värna om den skåneländska identiteten och förmedla denna tillkommande generationer?

Stiftelsens budskap i denna bok är att det inte är möjligt att i längden leva med avskurna rötter, att skånelandsregionen har en plats på den framtida europeiska kulturella och regionala kartan och att det är oerhört viktigt att vi lär oss att åter stå på egna ben. Att vi har en alldeles egen fängslande och färgstark bakgrund som ingen kan ta ifrån oss, en historia som kommer emot oss bara vi öppnar ögonen för den.

 


Introduktion

Stiftelsen Skånsk Framtid - SSF

Stiftelsen Skånsk Framtid, som är en idéell organisation, har framtagit denna bok för att stimulera till debatt om Skånelandsregionens framtid. Stiftelsen hoppas att på detta sätt, till regionens innevånare, kunna bidra med den kunskap som de svenska undervisningsmyndigheterna inte ansett nödvändig att förmedla.

SSF anser att alla människor har rätt till sin egen historia och sin egen kulturella bakgrund.

Stiftelsen Skånsk Framtid
Box 93
240 30 Marieholm

Omslag: Ann Thulin. Framsidan på detta bokomslag visar en bukett av flaggor som alla har beröring med Skånelandsregionen. Överst finns den gulröda nordiska unionsflaggan antagen av Danmark, Norge och Sverige 1430. Därunder de två riksflaggorna Danmarks och Sveriges. Så Skånelands regionsflagga kultur och hembygdsflagga för Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. Den har sitt ursprung i det medeltida skånsk-nordiska ärkebiskopsdömet, men hissades som modern hembygdssymbol i Lund 1882.

Nederst finns regionens fyra landskapsflaggor. Blekinges, Hallands, Skånes och Bornholms. Dessa flaggor tecknar tillsammans Skånelandsregionens kulturella och politiska profil.

Utgiven av Bokförlaget Settern
Tryckt hos Bohusläningens Boktryckeri AB, Uddevalla 1991

ISBN 91-7586-384-7

© SSF
 

 
 


Main Page