Scania
A Region in Europe

(Copyright: Respektive författare och Stiftelsen Skånsk Framtid.)

Kommentar av Stiftelsen Skånsk Framtid:

Sommaren 1982 antog den stora UNESCO-konferensen om kulturpolitik gemensamt nedanstående manifest. Kulturen definieras här som summan av de andliga, materiella, intellektuella och emotionella faktorer som karakteriserar ett samhälle, en folkgrupp, en region eller en social grupp. Genom denna definition har en grund lagts för ett erkännande av alla folkgrupper, minoriteter och nationer. Alla kulturer utgör människosläktets gemensamma arvedel.

UNESCO-manifestet måste ses som ett hot mot de centralstatspolitiska strävanden som går ut på att eliminera eller neutralisera minoriteter och folkkulturer inom olika stater. Motsatt fungerar den som stöd för de många regionala kulturaktiviteter som under 1900-talets slut uppstått världen över.

SSF

UNESCOS MEXICO CITY MANIFEST OM KULTURPOLITIK
Konferensen om kulturpolitik 26 juli - 6 augusti 1982

Världen har genomgått djupgående förändringar de senaste åren. De vetenskapliga framgångarna och den teknologiska utvecklingen har förändrat människans ställning i världen och hennes plats i de sociala relationerna. Utbildning och kultur, vars betydelse och påverkan har fått allt större omfattning, utgör numera förutsättning för verklig individuell och samhällelig utveckling.

Trots dagens ökade möjligheter till dialog brottas många länder med stora och allvarliga ekonomiska svårigheter. Klyftorna mellan länderna växer, kapprustningen och de många konflikterna orsakar spänningar som allvarligt hotar fred och säkerhet.

Det är därför mer angeläget än någonsin att uppnå en ökad gemenskapskänsla mellan de olika länderna, att skapa större respekt för andras rättigheter och att garantera grundläggande rättigheter för både enskilda människor och de olika folken samt för ländernas rätt till självbestämmande. Mer än någonsin tidigare är det både angeläget och brådskande att bygga upp en "fredens försvarsmekanism" i varje individs sinne genom utbildning, vetenskap och kultur.

Genom att samlas för denna kulturpolitiska världskonferens i Mexico City har det internationella världssamfundet beslutat att effektivt arbeta för närmare samhörighet mellan folken och en större mänsklig sammanhållning.

Kongressen är sålunda enig i att uttrycka samstämmighet om den slutliga sammanställningen av följande kulturella och andliga mål:

- att kultur nu skall definieras, i sitt vidare perspektiv, som hela det komplex av de särskilda andliga, materiella, intellektuella och känslomässiga former som karaktäriserar ett samhälle eller en social gruppering. Detta innefattar inte bara uttrycksformer som konst och det skrivna ordet utan också andra folkliga levnadsformer, fundamentala mänskliga rättigheter, värdesystem, traditioner och övertygelser.

- att det är kulturen som ger människan förmågan att se in i sig själv. Det är det kulturella som gör oss till specifikt mänskliga och rationella varelser, utrustade med förmågan att göra kritiska bedömningar och fatta moraliska beslut. Det är kulturen som ger oss förmågan att inse olika värderingar och göra urval. Det är genom kulturen som människan kan uttrycka sig, bli medveten om sig själv, inse sin ofullkomlighet, ifrågasätta sin egen framgång och söka efter nya livsvägar.

Konferensdeltagarna är därför eniga i att följande principer skall ligga till grund för den kulturella politiken:

KULTURELL IDENTITET

1. Varje kultur representerar en unik och oersättlig värdeenhet eftersom varje folks traditioner och uttrycksformer är de mest effektiva medlen de har att visa den egna världsliga närvaron med.

2. Framhävandet av de olika folkens kulturella identitet bidrar därför till folkens frigörelse. Man kan säga att varje form av kulturell dominans över ett folk är en förvägran eller stympning av detta folks identitetskänsla.

3. Den kulturella identiteten är en berikande tillgång som vitaliserar människosläktets förverklingsmöjligheter, som får varje folk och folkgrupp att hämta näring ur sitt förgångna, att välkomna kulturimpulser utifrån som är besläktade med ens egna och på så sätt bygga vidare på det egna kulturskapandet.

4. Alla kulturyttringar ingår som en del av hela människosläktets gemensamma arv. Ett folks kulturella identitet förnyas och berikas genom kontakt med andra folks traditioner och värderingar. Kultur är en dialog, en utväxling av idéer och erfarenheter, den är konsekvensen av, respekten för och uppskattningen av andras värderingar och traditioner; den förtvinar och dör i isolering.

5. Det universella kulturen kan inte bygga på bara en enstaka kultur; den växer fram som en konsekvens av alla kulturers erfarenheter i det att alla jordens folk befäster sin egen kulturella identitet. Kulturell identitet och kulturell mångfald är oskiljbara ting eller begrepp.

6. Skilda och speciella kulturella karaktärsdrag hindrar inte utvecklingen av en gemensam och universell kultur som enar mänskligheten utan tvärtom berikar den. Det är därför viktigt att en mångfald av olika folkliga kulturyttringar och traditioner tillåts existera sida vid sida. Detta är kärnpunkten i begreppet kulturell pluralism.

7. Den internationella gemenskapen anser sig ha på sitt ansvar att försäkra sig om att de olika kulturella identiteterna bevaras och beskyddas.

8. Allt detta pekar på behovet av en kulturpolitik som beskyddar, stimulerar och berikar varje folks kulturella identitet och kulturella arv och av att verka för absolut respekt för och erkännande av kulturella minoriteter och jordens alla folkliga kulturer. Ringaktning, vanvård eller förstörelse av en enskild folkgrupps kultur blir en kulturell förlust även för mänskligheten som helhet.

9. Alla kulturers likvärdighet och lika berättigande måste erkännas, liksom varje kulturfolks och varje samhälles rätt att självt fastställa och bevara sin egen kulturella identitet och få denna respekterad av andra.

FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR KULTURELL UTVECKLING

10. Kultur är en grunddimension i den mänskliga utvecklingsprocessen som hjälper länderna stärka oberoendet, rätt till självbestämmande och den egna identiteten. Tillväxt har ofta uppfattats i kvantitativa termer utan att dess nödvändiga kvalitativa dimensioner tas med. Dessa kvalitativa dimensioner innefattar tillfredsställande av människans andliga och kulturella strävanden. Målet är att ge varje mänsklig individ en känsla av fortsatt välbefinnande och ge förutsättningar för ett självförverkligande.

11. För den mänskliga fortlevnadens skull är det nödvändigt att förmänskliga utvecklingen. Varje samhälles mål skall vara att framhäva och tillförsäkra varje människas rätt till egenvärde. Mänsklig utveckling förutsätter att varje individ ges rätt och tillgång till information, möjligheter att utbilda sig och kommunicera med andra individer.

12. Om alla män och kvinnor skall ges möjligheter att förverkliga sig själva måste samhällets utvecklingsinriktning omprövas och förnyas/justeras kontinuerligt.

13. Ett allt större antal av jordens män och kvinnor söker sig en bättre värld. De försöker inte bara tillfredsställa elementära behov utan eftersträvar också möjligheter till att utvecklas som människor, att ernå lycka och att kunna leva i vänskap med andra folk. Deras målsättning är i grund och botten inte enbart att producera, inbringa vinster eller konsumera utan att fullt uppnå den egna potentialen, både den individuella och kollektiva, med hänsyn till vad naturen tåler.

14. Människan är både utvecklingens upphov och mål.

15. All kulturpolitik skall återge utvecklingen sitt ursprungliga och djupa människovärde. Det behövs nya utvecklingsmodeller, och det är i kultur- och undervisningskretsar som dessa kan finnas.

16. En balanserad utveckling kan bara uppnås genom att kulturella faktorer ges tillräckligt utrymme i samhällsutvecklingsstrategierna och, som konsekvens därav, att de politiska målen formuleras med hänsyn till varje samhälles historiska, sociala och kulturella bakgrund.

KULTUR OCH DEMOKRATI

17. Paragraf 27 i den Universella Deklarationen för Mänskliga Rättigheter proklamerar alla människors rätt till att fritt kunna deltaga i samhällets kulturella liv, att kunna ta del av dess konstarter och vetenskapliga framgångar samt av de fördelar dessa framgångar för med sig. De olika staterna måste vidta de nödvändiga stegen för att medborgarna skall komma i åtnjutande av dessa rättigheter.

18. Kultur är något som växer fram ur samhället i sin helhet och skall återföras till detta. Varken produktionen av kulturen eller konsumtionen av den skall förbehållas en privilegierad elit. Kulturell demokrati baserar sig på bredast möjliga individuella och kollektiva deltagande i den kulturella verksamheten, i det kulturella beslutsfattandet samt i spridandet och konsumtionen av de kulturella alstren.

19. Det överordnade målet skall vara att öppna nya kanaler till politisk demokrati genom jämlika och rättvisa möjligheter till utbildning och tillgång till kultur.

20. Det är nödvändigt att genomföra geografisk och administrativ decentralisering av kulturlivet och tillse att de institutioner som är ansvariga för kulturella aktiviteter har nödvändig kunskap om samhällets önskemål, valmöjligheter och behov i kulturella frågor. Flera alternativ bör därför erbjudas för kontakter mellan kulturinstitutioner och allmänhet.

21. Ett program för demokratisering av det kulturella livet kräver först och främst decentralisering av de centrala kulturella enheterna där konstarter skapas och tillgodogörs. En demokratisk politik i kulturfrågor kommer att skapa förutsättningar för konstnärlig excellens och konstnärligt skapande i alla samhällen och för alla människor.

22. Att ge alla individer möjlighet till att deltaga i kulturlivet kräver att alla ojämlikheter elimineras som är baserade på sociala bakgrundsfaktorer som status, utbildning, ålder, språk, kön, religiös övertygelse, minoritetstillhörighet eller etnisk grupptillhörighet.

DET KULTURELLA ARVET

23. Ett folks kulturarv innefattar allt konstnärligt arbete som utförs av dess artister, arkitekter, musiker, författare och vetenskapsmän. Det inkluderar också arbeten och verk som utförts av såväl kända som anonyma artister och konstnärer vilka representerar folkets gemensamma andliga uttrycksformer samt det värdesystem som ger livet ett meningsfullt innehåll. Det kulturella arvet inkluderar både konkreta och abstrakta konstverk och arbeten genom vilka ett folks kreativitet hämtar näring och uttrycksformer: språk, riter, tro, övertygelser, historiska platser och monument, litteratur, konstverk, arkiv och bibliotek.

24. Varje folk har därför såväl rättighet som skyldighet att försvara och bevara sitt kulturarv eftersom olika samhällen definierar sin existens genom de värderingar i vilka de finner inspiration till konstnärlig utveckling.

25. Det kulturella arvet har ofta utsatts för skada eller förstörelse på grund av tanklöshet i samband med utvecklingen mot urbanisering, industrialisering och av teknologiska framsteg. Med ännu mera otolererbart är de skador på det kulturella arvet som orsakas av kolonialism, militära konflikter, utländsk ockupation och påtvingandet av främmande värderingar. Alla dessa handlingar orsakar skador på ett folks historiska sammanhang och utplånar dess minne av sitt förflutna. Bevarandet och erkännandet av ett folks egna kulturella arv ger det möjlighet att försvara sitt självbestämmande och oberoende, vilket i sin tur ger det möjlighet att befästa och hävda den egna kulturella identiteten.

26. Återförandet till ursprungsländerna av sådana konstföremål som olovligt eller olagligt bortförts från dem är en grundläggande kulturell princip när det gäller relationer mellan folken. Existerande internationella institutioner, överenskommelser och resolutioner bör stärkas för att bli mera effektiva på denna punkt.
 

KONSTNÄRLIGA OCH INTELLEKTUELLA VERK SAMT KONSTNÄRLIG UTBILDNING

27. Självbestämmande och individuell frihet är oskiljaktiga förutsättningar för kulturell blomstring. Åsiktsfrihet och fri opinionsbildning är nödvändiga för skapande miljö för såväl konstnärer som för de intellektuella.

28. Sociala och kulturella förutsättningar måste skapas som tillåter, stimulerar och garanterar konstnärligt och intellektuellt skapande utan politisk, ideologisk, ekonomisk och social diskriminering.

29. Utvecklandet och befrämjandet av konstnärlig utbildning och undervisning tar inte bara sikte på uttalade specifika intentioner att utveckla konstnärlig uppskattning för och understödjande av de grupper eller institutioner som är engagerade i det konstnärliga skapandet eller spridandet, utan också på uppmuntran till att skapa de aktiviteter som stimulerar ett folks medvetande om det sociala värdet av konstnärligt och intellektuellt arbete.

DET KULTURELLA SAMBANDET RÖRANDE KULTUR, UTBILDNING, VETENSKAP OCH MASSMEDIAKOMMUNIKATIONER.

30. I den allmänna samhällsutvecklingen behöver kompletterande politiska hänsyn tas till områden som kultur, utbildning, undervisning och massmediala kommunikationer. Hänsyn skall då tagas till att harmonisk balans bildas mellan teknologiska framsteg å den ena sidan och mänsklighetens intellektuella och moraliska fortskridande å den andra.

31. Utbildningsväsendet är idealiskt lämpat för överföring av nationella och globala kulturella värderingar vilka kan förmedla vetenskaplig och teknologisk kunskap utan att skada ett folks speciella egenskaper och värderingar.

32. Idag krävs ett integrerat och innovativt utbildningsväsen som inte bara informerar och förmedlar kunskap utan också tränar och förnyar; som hjälper studenterna att bli medvetna om tidens realiteter och om sin miljö; som hjälper till att fullt utveckla den egna personligheten; som ger träning i självdiciplin och som bygger upp respekt för andra folk och människor samt förmedlar sinne för social och internationell solidaritet; som utrustar människorna med sinne för organisationssamarbete och produktivitet och som understryker vikten av att verkligt nödvändiga varor och tjänster produceras; samt, slutligen, som uppmuntrar till förnyelse och stimulerar till kreativitet.

33. Det är viktigt att ländernas egna språk uppmuntras till användning i utbildningssammanhang.

34. Läs- och skrivkunnighet måste anses nödvändig för varje folks kulturutveckling.

35. Undervisning i vetenskapliga och tekniska ämnen skall betraktas som en kulturell process vilken utvecklar en kritisk syn på kunskap. Den bör inkorporeras i utbildningssystemet i enlighet med folkens olika utvecklingsbehov.

36. Brett och balanserat fritt flöde av information, idéer och kunskap, en av den nya världens informations- och kommunikationsprinciper, indikerar för alla länder en rättighet, inte bara att ta emot utan också att få överföra egen kulturell, vetenskaplig och teknisk information.

37. Moderna massmedia skall ge utrymme för ett objektivt informationsflöde vad gäller kulturella trender i de olika länderna utan att påföra skadliga värderingar på andra länders kulturella identitet eller begränsa ländernas möjligheter till konstnärligt skapande.

38. De senaste årens teknologiska framsteg har medfört expanderande industriell massproduktion av kulturalster. Trots att detta fört med sig en ofattbar spridning av kulturella alster så kan dessa industrier orsaka ett kulturellt beroende och förmedla en känsla av främlingsskap i såväl det egna landet som i andras om det, beroende på hur de är organiserade och kontrollerade, inte tas hänsyn till de olika ländernas traditionella samhällsvärderingar eller om dessa industrier alstrar hopp och nya önskemål som inte är i enlighet med ett lands verkliga behov och utveckling. Vidare, frånvaron av egen kulturell massproduktion kan i sig leda till kulturellt beroende och skapa en känsla av främlingskap.

39. Det är därför viktigt att etablerandet av kulturella industrier understöds i länder där de inte existerar, genom bilaterala eller multilaterala hjälpprogram som dock alltid skall ta hänsyn till att produktionen och distributionen är i enlighet med landets egen integrerade kulturella utveckling.

40. Moderna massmedia och allmänna kommunikationer svarar numera för en grundläggande funktion inom undervisningens område och i spridandet av kulturen. Samhället måste därför finna vägar att använda ny produktions- och kommunikationsteknik på ett sådant sätt att det gynnar en verklig individuell och kollektiv utveckling, och det måste också gynna en utveckling mot de olika ländernas oberoende, bevara deras självbestämmande och förstärka förutsättningarna för fred på jorden.

PLANERING, ADMINISTRERING OCH FINANSIERING AV KULTURELLA AKTIVITETER

41. Kultur är en viktig förutsättning för all verklig och genuin utveckling. Samhället måste därför anstränga sig extra i frågor som gäller planering, administration och finansiering av kulturella aktiviteter. Därför måste speciella hänsyn tas till varje samhälles behov och problem för att alltid garantera att nödvändig frihet existerar för konstnärligt skapande, både vad gäller andemeningen och det faktiska innehållet i dessa hänsyn.

42. Om kulturell utveckling i medlemsländerna skall bli effektiv måste den nuvarande budgettilldelningen ökas och kapital från olika håll kanaliseras till kulturen så mycket som detta kan låta sig göras. På samma gång måste mera göras för att utbilda och träna personal för både planeringsbaserat och administrativt kulturellt fältarbete.

INTERNATIONELLT KULTURELLT SAMARBETE

43. Bredast möjliga spridning av idéer och kunskap med hänsyn till utväxling och samspel på det kulturella planet är nödvändig för att människornas kulturella aktiviteter skall befrämjas och för att individernas och samhällets utvecklingspotential skall fullt uppnås.

44. Utvidgat samarbete och ökad förståelse på såväl de subregionala, regionala och interregionala planen som det internationella, är viktiga faktorer för att uppnå ett klimat av större respekt, förtroende, dialog och fred mellan länderna. Ett sådant klimat kan inte helt uppnås om inte de nuvarande spänningarna och konflikterna reduceras och elimineras och om inte den militära kapprustningen stoppas och nedrustning genomförs.

45. Konferensen är enig om att åter fastställa värdet och validiteten av Deklarationen om Principerna för Internationellt Kulturellt Samarbete (Declaration of the Principles of International Cultural Co-operation) som fastställdes vid den 14:e sessionen av UNESCO's (United Nations Eductional, Scientific and Cultural Organisation) Allmänna Konferens (General Conferense).

46. Internationellt kulturellt samarbete skall baseras på respekt för kulturell identitet, erkännande av alla kulturers värde och värdighet, ländernas oberoende och självbestämmande samt de olika ländernas rätt till icke-inblandning. Av dessa skäl skall i ländernas samarbetsrelationer alla former av underkastelse eller ersättandet av en kultur med en annan undvikas. Det är också viktigt att kulturellt utbyte och samarbete balanseras på ett sådant sätt att även information om mindre kända kulturer, speciellt de i vissa utvecklingsländer, får tillfälle till bred spridning till alla andra länder.

47. Expansionen och utbytet av kultur, vetenskap och utbildning skall utformas så att den stärker freden, befrämjar de mänskliga rättigheterna och stödjer utplånandet av kolonialism, neo-kolonialism, rasism, apartheid och alla former av aggression, dominans och störande inblandning. På samma gång skall kulturellt samarbete medverka till att främja ett internationellt klimat som gynnar nedrustning så att de enorma summor som nu går till militär uppbyggnad kan användas för konstruktiva ändamål såsom kulturella, vetenskapliga och teknologiska utvecklingsprogram.

48. Internationellt kulturellt samarbete måste bli mera mångfacetterat och disciplinerat i en anda av respekt för andra folk, speciellt med hänsyn till utbildningen av kvalificerade personer för kulturell verksamhet.

49. Uppmuntran skall särskilt ges till samarbete utvecklingsländerna sinsemellan så att kunskap om andra länders kultur kan berika livet i dessa länder.

50. Konferensen är enig om vikten av att åter klargöra sin uppfattning att utbildning och kultur är grundläggande faktorer i etablerandet av en ny ekonomisk världsordning.

VÄDJAN TILL UNESCO

51. I en värld som slits av konflikter vilka äventyrar olika civilisationers kulturella värderingar är det nödvändigt för medlemsländerna och UNESCO’s sekretariat att öka sina ansträngningar för att bevara sådana kulturella värden och värderingar och verkställa ytterligare intensiva handlingsprogram som befordrar den mänskliga utvecklingen. Att etablera en bestående fred är nödvändigt för den mänskliga kulturens existens.

52. I nuvarande situation är UNESCO's målsättning, så som den formulerats i dess författning, av största betydelse och av utomordentligt värde.

53. Därför vädjar den Kulturpolitiska Världskonferensen till UNESCO att fortsätta att intensifiera sin verksamhet och målsättning för att befrämja kulturella kontakter mellan folken och mellan länder samt att fortsätta med sin viktiga uppgift att bistå mänskligheten, trots de olika folkens stora kulturella olikheter, samt att förverkliga den urgamla drömmen om det universella broderskapet.

54. Den internationella krets som möts på denna konferens bekräftar härmed sin uppslutning kring Benito Juarez motto: "I såväl de individuella relationerna som i relationerna mellan länder gäller att begreppet fred i realiteten är lika med respekt för andras rättigheter".

© SSF
 

Book Index

Main