Scania
A Region in Europe

(Copyright: Respektive författare och Stiftelsen Skånsk Framtid.)

Urval och sammanställning av Stiftelsen Skånsk Framtid.
(Utdragen och kommentarerna är hämtade ur Uno Röndahls omfattande faktaarkiv.)

Freden i Roskilde den 26 februari 1658
Freden i Köpenhamn den 27 maj 1660
Freden i Fontainebleau den 23 augusti 1679
Freden i Lund den 26 september 1679
Malmö Recess 18 september 1662
Riksdagen 1664
Karlshamnsmötet den 3 - 6 augusti 1681
Freden i Stockholm den 3 juni 1720

Mellan Sverige och Danmark ingicks fem fredsavtal där Skånelands förhållanden fastlades. Dessa redovisas här i utdrag.

Freden i Roskilde den 26 februari 1658
Genom Brömsebrofreden 1645 kunde Sverige med franskt bistånd i form av Bärvaldefördraget från 1631 tvinga Danmark-Norge att avstå de gamla norska landskapen Jämtland och Härjedalen samt öarna Gotland och Ösel. Som garanti för svensk tullfrihet i Öresund erhöll Sverige dessutom Halland under trettio år.

Sommaren 1655 inleddes det av svenskarna önskade kriget mot Polen. Det utvecklade sig emellertid inte som man tänkt sig. Under senare delen av 1657 kan läget t.o.m. betecknas som katastrofalt. Den 1 juni 1657 förklarade Danmark krig mot Sverige. Anledningarna var tre, nämligen:

1. läget var förnämligt med tanke på utvecklingen i Polen för de svenska vapnen,
2. revansch för den orättfärdiga freden i Brömsebro och
3. den danska krigsförklaringen skedde i preventivt syfte eftersom man kände till den svenska krigsplaneringen mot Danmark, som inleddes redan 1652 med avsikt att efter Polenfälttåget sätta den svenska gränsen i Lilla Bält.

Ur fredsavtalet

9:e artikeln

. "Deremoth är på Kon. Mat.s och Sveriges cronos vägnar låfvat och tillsagdt, att alle ständer, adell och oadell, andelige och verldzlige, borgare och bönder, uthil the vidh desse tractater cederade länder och lähn i Danmarck och Nårie skole behålla deres godz och egendomb, som dem anten genom arff, kiöp, bythe eller pant för krigedh, antingen aff cronan eller privatis sigh emillan, med rätta tillkommer, och här effter mechtige vara, dem att besittia, nyttia, bruka och behålla, jemväl dem att försällia och sig afhända som tillförne, så som och blifva vidh deres vanlige rätt, lagd och gamble privilegier ochfrijheter oturberade och obehindrade, så vijda de icke löpa eller strida contra legesfundamentales af Sveriges crono, medh hvilcke desse cederade landh och lähn till evärdlig tidh här effter incorporeras skole. Och på dedh man må förnimma Kon. Mat.s i Sverig enådigste benägenhet, snarare deres vilckor att forbättra än förringa, är tillsagdt, att alle, så adell som oadell, hvilcke sigh under Kon. Mat.s och crones Sveriges jurisdiction alldeles begifve, må åthniuta medh de infödde Svenske lijka tillträde till beneficia och honores."

Freden i Köpenhamn den 27 maj 1660
Ohemula svenska krav mot Danmark framställdes under våren och sommaren 1658. Man fick t.o.m. ön Hven under hot om krig. Svenska trupper låg kvar på Själland och öarna i strid mot Roskildetraktaten. Ett effektivt påtryckningsmedel mot nya krav och då dessa inte snabbt nog ledde till avsett resultat fick de duga som ny krigsorsak. Utan förvarning landsteg den svenske kungen med sina trupper i Korsör den 7 augusti 1658. Målet var att utradera den danska huvudstaden och sätta den svenska gränsen i Lilla Bält och överlämna Jylland till tyskar och engelsmän. Med andra ord, det förhatliga Danmark skulle som stat utplånas en gång för alla.

Ur fredsavtalet:

Sverige tvingades på nytt godkänna fri- och rättigheterna för Skånelands folk i den form de återspeglas i 9:e artikeln från freden i Roskilde och nu t.o.m. i utökad form genom tillägget "gårdsretter, birke-, hals- og håndsret samt jura patronalis" efter orden '-privilegier och frijheter -' i Roskildetraktatens text. För att praktisera fredstraktaternas bestämmelser om självstyrelsen skulle det inrättas en skånsk lantdag i Malmö, sammansatt av delegater från Skånelands olika härader.
 

Freden i Fontainebleau den 23 augusti 1679
Under första delen av 1679 avvecklade Ludvig XIV:e de franska krigshandlingarna mot det Tyska Riket bl.a. genom frederna i Nijmegen, Celle och St.Germain på Sveriges vägnar. I kraft av fördragen samt Bärvaldefördraget från 1631 förband sig dessutom Ludvig XIV:e, att om så erfordrades med vapenmakt återupprätta Sveriges genom kriget förlorade ställning. Frankrike hade förklarat krig mot Danmark redan den 28 augusti 1676. Några stridshandlingar av betydenhet förekom inte förrän i juni månad 1679, då franska styrkor ryckte in i Christian V:es stamland Oldenburg och Delmenhorst. Inför hotet om en fransk invasion av Jylland förklarade Christian V:e sig beredd, att lägga freden i LudvigXIV:es händer i stället för "de Svenskes Chikaner".

Det låg i Frankrikes intresse att bevara ett status quo i Östersjöområdet och den 23 augusti dikterade Ludvig XIV:e för Frankrikes och Sveriges vidkommande en fredsurkund identisk med Roskilde- och Köbenhavnstraktaterna. I kraft av Bärvaldefördraget (1631) kunde han göra det utan att höra den svenska statsledningen. Danmark och Sverige fick tre månader på sig att ratificera det dikterade fredsslutet. Genom sitt maktspel resituerade Frankrike därigenom Sveriges ställning enligt sina åtaganden, inte för Sveriges egen del, utan för att det stämde bäst överens med Frankrikes egna intressen i Europa.

Ur fredsavtalet:

I kraft av sin världshärskarroll och de fördrag som slutits mellan Frankrike och Sverige kunde Ludvig XIV:e diktera fred mellan Danmark och Sverige den 23 augusti 1679,som avslutning på det s.k. 'skånska kriget'. Hans ställning var sådan att han t.o.m. kunde sluta freden utan att höra vare sig den svenska regeringen eller kungen. Dessutom föreskrev han att de danska och svenska regeringarna hade att godkänna freden inom tre månader. Grunden för freden utgjordes av Roskilde- och Köpenhamnstraktaterna och därigenom tillförsäkrades Skåneland för tredje gången till rätten till självstyrelse inom Sveriges politiska gränser, allt i enlighet med fördragstexterna som redovisatshär ovan.

Freden i Lund den 26 september 1679
Den 2 september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige. I bakgrunden finner vi KarlXI:s morbror hertig Kristian Albrekt av Holstein- Gottorp, vilken tvingats överlämna fästningar och trupper i danska händer. Vi finner också ett fördrag mellan Danmark och Brandenburg, som gick ut på att de svenska besittningarna i Tyskland skulle övergå till Brandenburg, medan Danmark skulle få Rügen och sina förlorade f.d. östansundska besittningar. Inom ramen för den danska krigsförklaringen får man dessutom se de traktatsbrott svenskarna gjort sig skyldiga till under den adertonåriga ockupationen av det östansundska Danmark. Bl.a. innebärande en upprörande och bestialisk terror mot den östansundska danska befolkningen, åsidosättande av fredstraktaternas fri- och rättigheter o.s.v.

Fredstraktaten i Lund kan ses enbart som en omskrivning av Ludvig XIV:es dikterade fred i Fontainebleau baserad på Roskilde- och Köbenhavnsurkunderna. Dock med tillägget, att svenskarna tvingades lösa Landskrona och Helsingborg mot 165000 riksdaler, som säkerhet tvingades svenskarna att ställa besittningen Wismar som pant. Skåneland vanns således inte genom några fältslag den här gången.

"Och som Hanss Kongl. Maijestet til Danmarch och Norge aff begierlighed til denalmindelige rolighed haffuer samtycht freden med Hanss Kongl.Maij:t aff Sverrige effter Roskildske, Kiöbenhaffnske och Westphaliske tractaters indhold at indgaae, da erforaffskeedet, at forbemelte Roskildske, Kiöbenhaffnske och Westphaliske tractater medalle de till det Kiöbenhaffnske hörende instrumenter udi alle och en huer deriss articulerudi deriss forig krafft och Vigeur uryggeligen skal forbliffue och udi denne tractatsaalediss holdiss att vare igientagne, som de ord fra ord der udi vare indfördte."

För fjärde gången föreskrev en fredstraktat inre självstyrelse för Skåneland. Historiens förlopp visar emellertid, att det man kommit överens om även den här gången enbart blev ord på pappret. Traktatens bestämmelser skulle än en gång komma att grovt kränkas i den form som eftervärlden i överskylande ordlag kallat för "frivillig uniformitet".

Malmö Recess 18 september 1662
Recessens akt innehåller tretton punkter. Av förarbetena, d.v.s. regeringens uppdrag till den s.k. skånska kommissionen, som skulle bereda marken för lantdagens beslut framgår bl.a, att fastställa den juridiska delen av de svenska fundamentallagarna contra vissa delar av traktatsbestämmelserna samt att arbeta för uniformitet med Sverige avseende lagar och privilegier.

Av recessen, som är undertecknad av 49 namn från generalguvernementets högsta ledning till häradernas och städernas representanter, gör vi här endast följande korta sammanfattningar:

1. Ständer och invånare erinras om sin plikt och skyldighetatt bevisa "Hans Kongl.Maij:t allerunderdånig trohet,hörsamhet och lydno" o.s.v.
2. Här utlovas "Kungeligh protection" d.v.s. beskydd medlag och rätt och "dess privilegiers rättighet, sampt vijdhett Christeligt och låfligt Regemente".
3. Att ständerna icke undandrager sig de "utskylder", som var och en efter sitt stånd är skyldiga o.s.v.
4. Sedan "förbemälte provincier" genom "Guds försyn" kommit under den svenska kronan, "åstunda ständernas således at incorporeras och förbindas med Sweriges Rikes Ständer", varigenom även de skåneländska ständerna skulle representeras på den svenska riksdagen.
5. Stipulerar vissa religions- och Gudstjänstregler med slutklämmen, "at the stadgar och ordinantier som däröfwer i Swerige och Skåne för desse gjorde ähre, måtte härefter graneligh observeras och widmagthållas."
6. Här tar man så upp den skånska lagen contra den svenska. Inledningsvis betonas, att den svenska lagen "icke aldeles negligeras" utan efterhand göras bekant och "borde jemte Danska Lagen, när nogon express Lag icke finnes exerceras,doch så förståendes, at icke någon hastig ombytningh skalladmitteras utan att folcket i Landet blifwa och dömas efterthen Lag the härtill njutit hafwa och them alldrabäst ä rkunnig intill dess the Swenska Lagen bättre kiänna ochbegripa kunna." Den juridiska administrationen ändrades inte med undantag för appelationen till högre instans "Hof-Rätten i Gjötharike". Både härads- och birkefogdarna blev kvar liksom landsdomare, borgmästare och råd i städerna.
7. De "politie ordningar", som upprättats tidigare skall vidmakthållas m.m.
8. Riddarskapet och adeln skall bli vid sina stånd och åtnjuta de privilegier "som the af ålder njutit hafwa", såvida de inte står i strid med de svenska fundamentallagarna. De skulle dessutom, med stöd av en särskild författning, erhålla även sådana privilegier som den svenska adeln åtnjutit. Således blev den skåneländska adeln "oturberad widh sijne gamble privilegier" ex birke- och gårdsrätter, Jura Patronatus, tionden och sakören, sina rättigheter över sina bönder, gästning, skjutsning, rusttjänst och knektunderhåll m.m.
9. Prästerskapet "Clericiet" skulle, enligt denna textlånga artikel, i stort sett även de åtnjuta de privilegier man haft förut under dansk tid. Krav som t.ex. på undervisningen, att ungdomen skall studera vid svenska gymnasier och akademier, förekommer. Här förekommer också förslag om inrättandet av "Gymnasium illustre eller en Academia", som det heter "här i landsändan"
10. Behandlar vissa regler för "handel och wandel" med avseende på "Manufacturer och Handtwerkerier", städernas administration av räntor och inkomster, böndernas villkor m.m.
11. Berättar om regler för likhet med Sverige i fråga om mynt, mått och vikt m.m.
12. Om inrättandet av kontor i Malmö eller Landskrona för att underlätta vissa valutaproblem "som Banco wäsendet med sigh hafwer."
13. Innehåller en del tullbestämmelser ex. stora"Sjötullen" och "Lille Tullen" i städerna med taxor, acciser, mantalspengar, olika skatter m.m. samt om adelns veckodagsbönder samt om vissa rättigheter och skyldigheter för borgarskapet och prästerna.

Riksdagen 1664
Med stöd av Malmö recess, fick skåneländska ständer säte iden svenska riksdagen för första gången 1664. Vid denna riksdag stadfästes de beslut som den skåneländska lantdagen fattat under namn av "Malmö Recess", varigenom självstyrelseprincipen för Skåneland, enligt fredstraktaterna, fick laga kraft.

Karlshamnsmötet den 3 - 6 augusti 1681
Det var en enväldig svensk kungs diktatoriska övergrepp, att ogiltigförklara den skåneländska självbestämmanderätten. Det framgår klart och tydligt, att kungen inte kunde "antaga och erkänna 1662 års Malmöiske recess för någon regel och rättesnöre, eftersom den i minoriteten är gjord och däruti några frigheter och förmåner efterlåtna, som strida emot Kungl. Maj:ts rätt, emot landets välstånd och undersåtarnas säkerhet"!.

Med detta enväldiga beslut inleds en politik där de svenska makthavarna och senare den svenska centralstyrningen steg för steg söker utplåna den skånska särarten. Det började med den s.k. uniformitetspolitiken och utvecklades till moderna likriktningssträvanden.

Freden i Stockholm den 3 juni 1720
I den rad av freder, som det havererade storsvenska riket tvingades underteckna, var freden med Danmark den tredje i ordningen. Sverige fick nu avstå från tullfriheten i Öresund och dessutom ersätta de danska förlusterna under kriget med 600000 riksdaler. Sverige tvingades dessutom att upphäva alliansen med hertigen av Holstein samt överlämna den gottorpska delen av Schleswig till Danmark.

Vi noterar särskilt, att de förut ingångna fredsavtalen från Roskilde, Köbenhavn och Fontainebleau med avseende på Skånelands självstyrelserätt, förblev i orubbat bo. Stockholmstraktaten innehåller nämligen inte några bestämmelser om motsatsen!

Utöver fredsavtalen reglerades förhållandet mellan Centralmakten Sverige och Generalguvernementet Skåneland i Malmö Recess. Senare sökte den svenske kungen att ogiltigförklara dessa avtal.

© SSF
 

Book Index

Main