Scania
A Region in Europe

(Copyright: Respektive författare och Stiftelsen Skånsk Framtid.)

DEN GLÖMDA UTVANDRINGEN, en en avhandling av Rickard Willerslev

Avhandlingen är här refererad och kommenterad av SSF

Under senare år har intresset för den skåneländska bakgrunden ökat starkt och historieforskare runt omkring bidrager nu med brickor i ett pussel som förhoppningsvis snart kan ge oss en riktig äkta skånsk kulturhistorisk bakgrund. Den glömda utvandringen från Skåneland till Danmark från omkring 1850 till det första världskriget är en bricka i detta pussel.

En av dessa forskare som studerade denna utvandring är fil. dr. Richard Willerslev i Köbenhavn. Han är känd som en av de ledande när det gäller forskning i dansk ekonomisk och industriell utvecklingshistoria. Som en del av detta område har han givetvis också studerat arbetarnas situation och roll under industrialismens framväxt. Här har han då stött på ett hittills, i den etablerade historieskrivningen, helt ouppmärksammat fenomen, nämligen en stor invandring till Danmark från Skåneland och Småland från 1850-talet och fram till första världskriget. Willerslev kallar sin avhandling "Den glemte indvandring" och för oss skåneländare är det här då tal om "Den glömda utvandringen", en del av vår historia.

I svensk kulturhistoria görs ju en stor sak av utvandringen till Amerika. Den var också betydelsefull då över 1 miljon människor flyttade till USA mellan 1860 och 1920. Men härtill kommer att 200 000 svenska medborgare under samma tid flyttade ut i Europa. Av dessa senare är det tal om 80-90 000 från Skåneland och Småland som utvandrade till Danmark.

Man kan säga att medan folket norr om smålandsskogarna och en del smålänningar sökte sig över Atlanten, så drog en stor del emigrerande skåningar, hallänningar, blekingar och en del sydsmålänningar över sundet till Danmark. Detta är nog inte så märkligt. Geografiskt knyter sig Skåneland tätt till Danmark. Språkligt hade inte det svenska skolsystemet på 1800-talet ännu hunnit förinta de lokala målen, så en viss språkgemensak fanns kvar i sydskandinavien. Kulturellt fanns säkert också känslan av gemenskap med Danmark starkare kvar i Skåneland under 1800-talet. Detta visade sig bl.a. i upproret mot den svenska krigsmakten 1811 i Sydskåne och i den starka skandinavistiska folkrörelsen 1850-1880, speciellt i Skåne.

I Danmark var det goda ekonomiska tider under 1800-talet och bruttonationalprodukten per person var dubbel mot den i Sverige. Danskt lantbruk och servicenäring samt den framväxande industrin behövde folk. Att hämta arbetskraft från Skåneland måste ha givit stora förenklingar för då fick man inte den typ av invandrarproblem som vi känner till idag med språk och kulturklyftor. Skåneländare betraktades väl knappast som utlänningar i gängse mening.

Skåneländare och smålänningar tog också chansen. Invandringen startade på 1840-talet med hallänningar. Mellan 1842 och 1849 tog minst 1100 hallänningar över Kattegatt. På 1850-talet bredde sig utvandringen till Skåne och Småland. Därefter spred den sig till Blekinge, där den fick sin kulmen på 1860-talet. Det rör sig totalt sett om en betydlig utvandringsbölja, en mindre folkförflyttning.

Efter detta pågick utflyttningen fram till första världskriget vilket Willerslev har kartlagt. En fortsatt utvandring till Danmark försiggick därefter, men i betydligt mindre omfång. Sundet stängdes av nazisterna under andra världskriget och efter kriget skedde en motsatt invandring av danskar till hela svenska riket. T.ex. flyttade nästan 40 000 danskar till Sverige mellan 1958 och 1967.

Utvandrarna från Skåneland på 1800-talet slog sig ner över hela Danmark men huvudstaden hade en särskild dragningskraft. Här blev skåneländare/smålänningar speciellt talrika inom hantverk som snickare, bildskärare, drejare, tunnbindare, smeder samt ur-och instrumentmakare. Inom skomakar- och skräddaryrkena utgjorde de en betydande andel.

Inom industrin sökte de sig till sten- och kaolinfabrikerna, och till glas-, svavelsyre- och gödningsindustrin. Kvinnorna sökte sig till tvätterier och strykerier, textil-och tobaksindustri. På Hellebæk klædefabrik norr om Helsingör utgjordes halva arbetsstyrkan 1901 av kvinnor födda öster om sundet.

Också på Bornholm blev det skåneländska inslaget markant. Här blev det tal om skånska och framförallt blekingska inflyttare som år 1900 utgjorde 8% av de bornholmska "byernes" befolkning. I Martin Andersen Nex 's berömda roman "Pelle Erobreren" skildras några av dessa invandrares liv. Pelle och gamle Lassefar ankommer till Bornholm och möter där de vanskligheter som alla utflyttare stöter på.

Bortsett från denna roman saknas emellertid litterära skildringar om dessa utvandrares öden i Danmark och om deras insatser inom danskt näringsliv. Utan tvivel har de gjort en stor insats i den gryende industriella utvecklingen i Danmark. Men här ligger ett stycke skånsk historia västansunds och väntar på ytterligare studier och faktaanvändning. När får vi se en skåneländsk utvandrarfilm om "Danmarks-fararna" och när får vi den första stora tväröresundska släktromanen? Vad som helt saknas i Willerslevs bok om "den glemte indvandring" är en analys av de kulturella sambanden mellan det skånska och det danska. När invandringen satte in är det knappt 200 år efter det att Skåneland hörde till Danmark. Willerslev talar nästan enbart om svenskar och har också han fallit offer för den minnesförlust i samband med Skåneland som präglar dagens danskar. Detta till trots är hans arbete en pionjärgärning och andra forskare med kultursociala infallsvinklar får förhoppningsvis följa efter.

Folkförflyttningen över Öresund har skett under flera perioder i historisk tid. T.ex. bör man peka på att årtiondena efter Roskildefreden innebar en massflykt till Sjælland av skåneländare, som försökte undgå den svenska ockupationsterrorn. Det anges här att minst 15000 personer flydde över sundet. Efter detta fortsatte utflyttningen och år 1700 hade Köbenhavn en befolkningssammansättning med 24% skåneländare (21% skåningar). En fjärdedel av staden var således skånsk.

Med alla de flyttningar som skett på tvärs över sundet, de skånska till Danmark men också de danska till Skåneland, kan man inte tala om Öresund som en nationalitetsgräns i folklig mening. Släktbanden kors och tvärs och den gemensamma kulturella och historiska basen tar bort gränslinjen till väsentliga delar.

I detta Öresundska perspektiv så innebär upptäckten av släktförbindelserna tvärs Öresund ett stort och positivt potential. Ju mera som grävs fram i släktforskningen, ju flera som finner sina kusiner, nästkusiner, sysslingar och pysslingar på andra sidan sundet, ju mera stärks familjebanden. Och ju mera försvinner motförhållandena mellan danskt, skånskt och svenskt i Öresundsregionen.

Det finns nog inte många personer i Skåneland eller på Sjælland och Bornholm som inte har släktingar på andra sidan. Detta stora sydskandinaviska familjemönster är en viktig bricka i det kulturella brobyggandet över sundet. Det är också en väsentlig del av det skånska folkets historia. Den glömda utvandringen bör därför ihågkommas och studeras.

SSF

© SSF

Book Index

Main