Scania
A Region in Europe

(Copyright: Respektive författare och Stiftelsen Skånsk Framtid.)

Kapitel 16
 

Victor Andreasen är journalist på den danska tidningen Extra Bladet. Artikelen "Svenskerne og vi" var införd i Extra Bladet den 10 januari 1987.

Förord av Stiftelsen Skånsk Framtid:

"Förhållandet mellan svenskar och danskar är i mångt och mycket synnerligen ansträngt. Detta framgår av de debatt- uttryck och dagsartiklar som vi med jämna mellanrum blir ställda inför. Trots alla högtidliga tal om nordiska broderfolk av samma stam, så är relationerna mellan svensken och dansken allvarligt belastade. "Nordens preussare" säger dansken om svenskarna och ger det svenska samhällets centralbyråkratiska profil en släng. "Nordens judar" säger svensken om danskarna och negativstämplar det handelsorienterade danska samhället.

Bakom dessa negativa hållningar ligger århundradens strider mellan danska och svenska maktsystem, erövrigen av Skåne, Halland och Blekinge, svenskarnas stöld av viktiga danska konst- och kulturföremål på 1600-talet, avundsjuka mot Köbenhavn som kontinentalt och Danmark som ett gammalt kulturland, etc. etc.

För Skånelands folk är detta ett problem. Vi bär ett stort mått dansk kultur i oss, vi har varit danska medborgare i närmare 900 år och en hel del av våra rötter är danska. Negativismen mot danskarna är också avoghet mot oss (halv- danskar som man säger). Kritiken mot det stelbenta Sverige riktas också mot oss som varit svenska medborgare sedan 1719 när den skånska nationen avskaffades.

En viktig del av skånsk kultursträvan måste gå ut på att sätta stopp för detta antagonistiska förhållande. Vi integreras i Öresundsregionens metropolbildning. Vi måste i denna utveckling uppträda som skåningar, blekingar och hallänningar, fria från både de danska och de svenska komplexen. Vi måste vara skandinaver.

Hur stor denna uppgift är kan framgå av nedanstående artikel. Den är ett utmärkt exempel på den ton som är gängse mellan danskt och svenskt. SSF vill hävda att denna anda är oskånsk och i grunden oskandinavisk. Skånelands folk bör axla den utmaning som ligger i att ge debatten en civiliserad form och riktning. Olikheterna mellan folk och kulturgrupper i Norden bör vara en tillgång. Det kan de också bli om vi hanterar dem i en positiv skandinavisk anda.

Artikeln som citeras nedan är författad av Viktor Andreasen f.d. redaktör på Ekstrabladet. Den är ett mycket bra exempel. Låt den inspirera till en ny stil i svensk-danska omdömen."

STIFTELSEN SKÅNSK FRAMTID

SVENSKERNE OG VI

av Victor Andreasen

Svenskerne har altid haft en påtrængende og til tider i allerhöjeste grad generende interesse for Danmark og danske forhold. Denne interesse nåede sit höjdepunkt, da de svenske barbarer i 1658 under ledelse af kong Carl X Gustav forgæves forsögte at erobre Köbenhavn efter at have besat hele Danmark under et voldsregimente i sammenligning med hvilket den tyske besættelse 1940-45 var en börnehaveidyl.

Carl Gustav döde et par år senere af et velfortjent hjertestop. Men det lykkedes svenskerne at stjæle de urgamle danske landsdele, Skåne, Halland og Blekinge. Allerede i et dokument fra cirka år 800 nævnes Skåne som en del av Danmark og har altså været dansk mere end dobbelt så længe som svensk. Derfor gjaldt det om at forsvenske Skåne. Svenskerne for frem med en brutalitet, der kan måle sig med nazisternes opförsel i Polen under Den Anden Verdenskrig. Her må man erindre, at på den anden side af den gamle dansk-svenske grænse mellem Skåne, Halland og Blekinge begynder Asien -- især koncentreret omkring Stockholm, en af de mest rædselsfulde byer, jag kender.

Disse svenskere önsker at tale på Nordens vegne. Her må man altid erindre sig, at når svenskere taler om Norden, forestiller de sig et Stor-Sverige med Danmark og Norge som vasalstater. Den sidste, der forsögte at realisere denne dröm, var den galoperende storhedsvanvittige Karl XII, der blev banket på plads af russerne og i övrigt blev skudt bagfra af en af sine egne officerer, der havde indset, at manden var gal. Men endnu kan svenskere synge om "Kong Karl den unge helt", når de har indtaget passende kvantum af deres hjemmebrændte fusel, mens brændevinstårerne löber dem ned ad kinderne. I intet land i Europa findes der så mange drankere som i Sverige. Den officielle statistik lyver, da den ikke medregner hjemmebrændere. Men hvordan holde ud at være svensker uden at være dranker?

Svenskerne vil så gerne belære og revse os andre. Det seneste eksempel er en artikel i Ekstra Bladet den 29 december af Jan Myrdal - et svensk zoologisk forsög på en forfatter. I denne artikel tager Myrdal afsked med Danmark på Nordens vegne. Typisk nok: Norden - - altså på Stor-Sveriges vegne. Årsagen er, at Danmark er medlem af EF, og Myrdal gör Danmark til en europæisk luder.

Guderne skal vide, at jag altid har været modstander af, at Danmark blev medlem af EF, hvad jag har bevist i praksis. Men samtidig må jag bekende, at stod valget mellem at blive medlem af EF eller et Stor-Sverige, ville jag absolut foretrække det förste. Faren for danskerne er tyskerne, men her har vi stötte fra Frankrig og England. Hvis vi derimod blev medlem af et Stor-Sverige, ville vi blive udplyndret af svenskerne, hvad de tidligt beviste med de længst afdöde planer om et Nordek. Hvis Danmark kan kaldes en luder af en halvfed svensker, så må Sverige betegnes som Nordens förende luderkarl.

At Myrdal siger farvel til Danmark, er mig komplet ligegyldigt. Sverige har ikke betydet meget for mig - bortset fra Strindberg, som svenskerne ikke kunne lide.

Derimod er der et andet forhold, jag gerne vil trække frem. Lige for tiden interesserer svenskerne sig meget for besættelsestiden i Danmark. Först lavede man et pjask af en film om Jane Horney. Så laver den dansk-svenske Maj Wechselman en version af besættelsestiden i Danmark. Det er en stor fejl, at dansk TV ikke vil bringe detta pjank.

Hvorfor denne svenske interesse for den danske besættelsestid? Hvorfor ikke lave en film om Sverige under Den Anden Verdenskrig?

I sit store værk, Hitlers Krig, (Hitler's War 1977), skriver den engelske historiker David Irving: "De ofte citerede 'dagböger' af Himmlers massör, Felix Kärsten, er fiktive, hvad for eksempel den '26-siders medicinske journal om Hitler' beviser. Mærkværdigt nok eksisterer Kärstens virkelige dagböger, der indeholder dynamit under den svenske elite, og er IKKE blevet offentliggjort".

Hvad denne dynamit er, må vi gætte os til. Men så meget ved vi, at Sverige som en anden luderkarl solgte væk af sin såkaldte neutralitet, så længe Sverige troede, at Hitler ville vinde krigen, dvs indtil efteråret 1943. Vi förte forhandlingspolitik, hvad vi var tvunget til, men Sverige förte aktiv samarbejdspolitik og lystrede Hitlers mindste vink. Tyske tropper og tanks blev via Helsingör-Helsingborg fört til Norge via Svenske Jernbaner. Sverige tillod fri passage for tyske tropper fra Norge til Finland. Den for nazisterne livsvigtige svenske jernmalm blev leveret efter önske.

Derfor fastholder jag min påstand: hvis Danmark er luder, (hvad der er en uforskammet påstand), da er Sverige Nord-Europas förende luderkarl. Lad os få en svensk film om det!

© SSF
 

Book Index

Main