Scania
A Region in Europe

(Copyright: Respektive författare och Stiftelsen Skånsk Framtid.)

Arne Källsbo. Född 1928. Stadsbyggnadsdirektör i Malmö. "Skåne är glömt" var införd som en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet den 16 januari 1987. SKÅNE ÄR GLÖMT AV Arne Källsbo

Sydsvenska Dagbladet kommenterade: "Stadsbyggnadsdirektören i Malmö, Arne Källsbo, konstaterar att Skåne är glömt i regionalpolitiken och föreslår en annan fördelning av kommunalskatteutjämningen, så att även regionalt svaga områden i Sydsverige får stöd."

Skåne glömt, lyder rubrikerna i kommentarerna till årets statsverksproposition. Visst är det väl så.

Vi fick inte det och inte det heter det på tidningarnas ledarsidor. Norrland har gynnats på alla andra landsdelars bekostnad - Stockholm har under hela 1980-talet haft en kraftig tillväxt och då en tillväxt ej mätt enbart i mer eller mindre ointressanta befolkningstal vid årsskiftet - Stockholm har framför allt haft en enastående ekonomisk tillväxt som lagt grunden för fortsatt stabil utveckling under det närmaste decenniet. De olikheter som så uppstått känns naturligtvis starkast vid en jämförelse mellan Norrland och Stockholmsregionen. Det kan därför tyckas självklart att årets statsverksproposition tilldelar Norrland extra förstärkning. Denna grova bild av det ekonomiska läget i Sverige är emellertid alltför onyanserad.

Även i Norrland finns således orter och regioner som på intet sätt avviker från utvecklingen i stora delar av Sverige och framför allt det som känns mest orättvist är behandlingen av övriga svaga regioner i Sverige. Dit hör på nära håll östra Skåne, Blekinge, södra Småland och delar av södra Halland.

Även de nu tilldelade medlen i Norrland kommer ej att innebära någon kraftig uppryckning utan har mest karaktär av brandkårsutryckning till en hårt drabbad landsdel.

Det är tid för en ny och kraftfull regionalpolitik. Att pytsa ut statsbidrag i småportioner till alla landets glesbygder skulle bli insatser utan bestående värde. Det har vi i alla fall lärt oss av den hittills bedrivna regionalpolitiken.

Låt oss stanna upp ett tag och fråga oss hur ser vår ekonomiska omvärld ut på 1990-talet? Vilka krafter driver i dag förändringen? Med all respekt för politikernas tilltro att förändra samhället är vissa krafter starkare än alla riksdagsbeslut och politiska program.

Liksom i de flesta storstadsregioner i Västerlandet har Stockholmsregionen de senaste åren förstärkt sin roll som ett kulturellt, tekniskt och ekonomiskt centrum. Hit har allt fler av våra främsta konstnärer, författare, tekniker, läkare och ekonomer samlats och skapat en för landet unik kreativ miljö i vårt nya kunskapssamhälle.

Att Stockholmsregionen hängt med den internationella utvecklingen på många områden är bra för Sverige. Vi måste emellertid fråga oss: vad har priset blivit för de övriga delarna av landet? Sannolikt har resurserna i vårt glesbefolkade land koncentrerats för snabbt och skadorna i övriga landsdelar har blivit onödigt stora.

Det är nu vi måste sätta in ett nytt regionalpolitiskt tänkande. Alternativen till en fortsatt Stockholmstillväxt blir aldrig Norrlands glesbygder. Låt oss i stället inse att i Sverige är det i första hand regionerna kring Göteborg och Malmö-Lund som kan erbjuda realistiska alternativ. Överför snarast de hittills vunna erfarenheterna från tillväxtförloppet i Stockholm till rikets andra båda storstadsregioner. En förstärkning av dessa gagnar de landsdelar där de finns.

En tillväxt i Malmö-Lund är naturligtvis alltid intressantare för hela Sydsverige än en motsvarande tillväxt i Stockholmsregionen. Sedan en förstärkning skett i landets tre storstadsregioner bör en fortsatt spridning till de medelstora regionerna sättas upp på programmet.

De resurser som ska fördelas är trots allt begränsade och hur gärna vi än skulle vilja i ett svep rycka med oss samtliga landets tät- och glesbygder måste vi nu efter flera års misslyckad regionalpolitik försöka pröva nya vägar.

Vi i Sydsverige är och förblir från Stockholms horisont en perifer landsdel. Skåne, Blekinge, södra Småland och södra Halland borde tillsammans utgöra en region med goda framtidsmöjligheter. Hur ska vi kunna tillvarata våra resurser och hur ska vi kunna skapa en gemensamhetskänsla som överbryggar de gamla traditionella motsättningarna?

Att som LO-ordföranden Stig Malm föreslår avskaffa kommunalskatten och låta Stockholm fördela medlen skulle vara ett slut för de lokala krafterna att själva försöka lösa sina problem.

Kanske borde man i stället försöka låta en del av de kommunala skatteutjämningsbidragen fördelas inom en region som omfattar bl.a. sydligaste Sverige. Nu går dessa bidrag över ett gemensamt konto från våra kommuner vidare till några anonyma kommuner i norra Sverige. Att vissa delar av stödet till Norrland måste ha en extra förstärkning hindrar ej att en del av fördelningstödet stannar kvar inom den egna regionen för att därmed stärka samhörighetskänslan.

De utvecklingscentra som tillskapats i Lund, Ideon, och i Malmö, Medeon, bör få efterföljare med centra för exempelvis jordbruk, livsmedelsindustri, förpackningsindustri, husbyggnad och transporter och spedition. Det är av utomordentlig betydelse att dessa centra ej endast upplevs som lokala institutioner knutna till en stad utan verkligen blir centra för hela sydregionen med god tillgång på high tech, industriell nyföretagaranda och känsla för småföretagens speciella villkor och förståelse för småskalighet.

Om vi ej snarast förbättrar villkoren för kunskapsintensiva verksamheter och medvetet försöker stimulera framväxandet av kreativa centra i södra Sverige kommer sviterna för vårt näringsliv att bli allt svårare under det kommande årtiondet. Stockholmsregionen har fått ett försprång som vi under de närmste åren ej kan hämta in men väl minska.

© SSF
 

Book Index

Main