Projektbeskrivning 

Det skånska språket 

Grammatik och ordbok 

Av Göran Hansson 

8 april 2002

(Inför publiceringen av detta dokument har personnamn strukits och ersatts med NN)

Bakgrund
Ett av de officiella språken i Luxemburg – Llätzebuergesch  – har sitt ursprung i en tidigare Mosel-frankisk dialekt som talades i delar av Moseldalen, nuvarande Luxembourg och norra Vallonien. Språket upplevs idag som en symbol för den luxemburgska nationella identiteten och talas av nästan 70% av befolkningen i Luxemburg. Luxemburgiska talas också i mindre utsträckning även idag i de nordöstra delen av Vallonien i området kring Arlon. 

Men det har inte alltid varit så. Luxemburgiska ansågs under en stor del av 1900-talet som ”bonnigt” och hade ingen officiell status. Det var först i slutet på 1970-talet som man ansåg att något borde göras för att lyfta upp språket till en mera acceptabel nivå. Som ett första steg samlades man kring en ordbok och en grammatikbok. När man genom detta etablerat luxemburgiskan som ett eget språk och inte längre enbart en dålig dialekt till skillnad från den ”finare” franskan så hade man lagt grunden till ett erkännande av luxemburgiskan. Året 1984 erkände parlamentet i Luxemburg luxemburgiskan som ett eget språk och gav det status som ett av Luxemburgs tre officiella språk, vid sidan om franska och tyska. Luxemburgiska har under åren gått sin egen väg och många tyskar förstår inte längre helt och hållet språket. 

Varför ett erkännande?
Det finns fler skäl till att erkännanden av de europeiska småspråken idag anses både viktiga och nödvändiga. Några av dessa skäl är:

1. Tillgång till det litterära arvet.
2. Historisk förankring.
3. Fundament för dagens språkliga realiteter

·        självkänsla

·        identitet

·        stolthet

·        förståelse

4.      Gränsöverskridande integration

5.      Språk- och kulturmångfald 

Det är vår bestämda uppfattning att samma framgångssätt som i Luxemburg borde användas för att lyfta upp det historiska skånska språket från nivån ”dålig svenska” till en egen skandinavisk språkvariant. Skånskan som ett regionalt språk bör få samma status som andra skandinaviska språkvarianter som norska och Svealandssvenska. Ett sådant skånskt språkprojekt borde delas upp i fyra steg:

1.      Samla all tillgänglig information om det skånska språket.

2.      Skapa fonetiska och grammatiska regler samt en mera komplett ordbok.

3.      Sök stöd för ett erkännande i internationella organisationer som EBLUL European Bureau for Lesser Used Languages och Europarådet.

4.      Arbeta för att Region Skåne och regionfullmäktige erkänner den historiska skånskan som ett eget språk.

Informationsinsamling
Det finns redan ett institut som är väl skickat att samordna informations-insamlingen – Skånelands Regionala Institut – SRI. SRI leds NN som är en kompetent person på språkområdet i Skåne och som under åren har byggt upp en avsevärd kunskap på det språkpolitiska området. Källor för informationsinsamlingen kan vara:

·        Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund.

·        Stiftelsen Skånsk Framtid.

·        Helmer Långs arkiv.

·        Institutioner på Bornholm

·        Byahornet

·        Internet 

Ordbok och grammatik
Det finns endast en person som har den övergripande erfarenheten och kunskapen i kombination med en stilistisk förmåga att skapa en grammatisk bas för skånskan och det är docent NN. Han har redan lagt grunden både för en språkvetenskaplig grammatikbok genom sin nyutkomna bok ”Skånska språket”. Dessutom har han tidigare med Skånska akademin publicerat en skånsk ordbok som kan tjäna som bas för en komplett skånsk ordbok. För det skånska språkets överlevnad är det är absolut nödvändigt att snarast ta tillvara den kunskap som NN besitter. 

På det språkhistoriska området är professor NN en auktoritet och kan ansvara för den del som berör den historiska bakgrunden för det skånska språket. När det gäller att fastställa den skånska fonetiken är professor NN självklar. 

Söka internationellt stöd
En europeisk erfarenhet under åren har varit att statsmakterna på flera håll inte självmant önskat stödja erkännandet av de regionala språken inom den egna statens gränser. Skälet till detta är naturligtvis att man inte önskar konkurrenter till det etablerade officiella statsspråket som i de flesta fall är det centralregionala språket. Detta centralregionala språk – i Sveriges fall Svealandssvenska - har med maktens hjälp upphöjts till statsspråk. Under 1990-talet har stora förändringar skett i synen på språken som kulturbärare i stället för den tidigare förhärskande inställningen att språket enbart är ett kommunikationsmedel.  

Synen på språket som enbart ett kommunikationsmedel har hållit i sig ända fram till 1983. Detta år höll Unesco en kulturkonferens i Mexico City som anses vara en milstolpe på kulturens område. Man enades om ett kulturmanifest som skulle förändra synen på kultur- och språkfrågor. Detta manifest låg sedan till grund för en ny kulturdefinition för Unesco, som beskrevs av Svenska Unescorådet (citat): "I Unescos definition är kultur inte längre kopplad till konsten och litteraturen utan också till människors levnadssätt, grundläggande rättigheter, värderingar, traditioner och trossatser. Genom denna definition har man också lagt en grund för erkännande av olika nationers och folkgruppers egenart. Man har erkänt alla folks kulturella identitet och markerat att alla kulturer utgör människosläktets gemensamma arvedel."

 Det som uppmärksammades är förhållandet att inbäddat i språken ligger gruppvisa kulturella egenarter och kollektiva erfarenheter. Dessa riskerar nu att försvinna i stor omfattning. Och det går raskt. Två språk i månaden anses dö ut runt om i världen. Vissa forskare befarar att mer än hälften av världens språk kommer att försvinna innan utgången av 2100-talet. Andra uppskattar språkdöden under innevarande sekel till mer än nittio procent av det nuvarande antalet. Denna överhängande risk för språklig massdöd har man först under senare år börjat uppmärksamma. Unesco, FN, Europarådet och EU har nu beslutat att något måste göras. Denna insikt utgör startskottet för nya aktiviteter på språkområdet – bl.a. av Europarådet och EU. 

Både Europarådet och den EU har lagt stor vikt vid att bevara de små språken och etablera en kulturpolitik baserad på kulturell och språklig mångfald. Det är framförallt tre organisationer som kan ge stöd för ett erkännande av det skånska språket: 

·        EBLUL (European Bureau for Lesser Used Languages)

·        Europarådet

·        Europeiska unionen

 En person som har goda kunskaper om de internationella konventionerna om kulturella rättigheter och bredast kontaktnät i Europa på kultur- och språkområdet är NN, grundare av och ordförande i Stiftelsen Skånsk Framtid (SSF). 

Politisk lobbverksamhet
Det avgörande utslaget för om ett språk skall erkännas eller ej ligger mera på det politiska planet än på det språkvetenskapliga. EU har klart indikerat att kultur- och språkfrågor inte skall ligga på den statliga politiska nivån utan på den regionala. Det ankommer i framtiden på de regionala politikerna att i framtiden ta ställning till frågan om ett regionalt språk skall klassas som ett språk eller ej.

 Vilka politiska beslut i sakfrågor som skall fattas och vilka åtgärder som skall vidtagas på det regionala  planet för att ett regionalt språk skall överleva är väl beskrivet i olika konventioner och avtal som EU och Europarådet enats om under den senaste 10-årsperioden. 

Det är absolut nödvändigt att ett erkännande skall ske på ett så brett politiskt underlag som möjligt. Ett mål bör därför vara att ett klart flertal uppnås i regionfullmäktige, dvs flera stora partier måste fås att stödja ett erkännande.

 En person som har ett brett kontaktnät inom den politiska sfären är NN. 

Kanslifunktionen
En kanslifunktion bör etableras som samordnare för projektet och för att edering av både grammatikbok och ordbok. En person som är särdeles lämpad för denna redaktionella samordningsfunktion är NN.

 Projektkommitté
En bred och kompetent projektkommitté bör etableras. Denna kan bestå av:

NN, dokumentering och research

 NN, språkligt sakkunnig

NN, fonetiskt sakkunnig

NN, historiskt sakkunnig

NN, redaktionell samordning

NN politisk lobbyverksamhet

NN, mänskliga rättigheter och internationell kontaktverksamhet 

Finansiering
Ett så seriöst projekt som skapandet av en skånsk grammatikbok och en heltäckande ordbok kan inte drivas utan en solid ekonomisk bas. Det är framförallt följande delprojekt som kräver ordentlig finansiering: 

1.      Sammanställningen av ordboken

2.      Tillkomsten av texter om historik, fonetik och grammatik

3.      Redaktionell samordning

4.      Tryckning av böckerna 

Budget
Det följande är uppskattade kostnader för projektets olika delar: 

Kapitlen on den historiska bakgrunden                             EUR                2 750

Kapitlen om fonetiken                                                                             2 750

Kapitlen om grammatiken                                                                        8 250

Sammanställning av ordboken                                                                  8 250 

Redaktionellt arbete                                                                               16 500

Tryckning av böckerna                                                                          15 400

TOTALT                                                                       EUR              53 900

Marieholm 17 april 2002

NN