Lathunden

ABC för regionalister

Av Göran Hansson
Stiftelsen Skånsk Framtid

Alkoholimport  Alkoholskatt  EMU  EU-institutionerna  EU-parlamentet  Europarådet Kultur  Europarådet Region  Europarådet och språkmångfalden  FN  Flaggning  Flaggning Företag  Fotboll  Fotbollsdomare  Gatunamn  Gränskontroll  Kapitalstyrning  Kulturdefinitionen  Kulturföremål  Kulturpolitik  Marknadsföring  Massmedia  Medborgarskap och nationalitet  Museer  NGO  Ordbyte  Ordens betydelse  Regional indelning i Sverige  Regional identitet  Regionkommittén  Sedlar  Sjörapportering  Statligt kulturstöd  Statskött  Stat eller Nation  Stöd näringslivet  Suveränitet  Sverige 12-indelningen  Sverige–svenskt  Turism  Tänk regionalt  Väderrapportering  Vägkartor

Hjälp till att utveckla listan. Skicka ditt förslag till SSF.

 

Förord
Europa håller på att förändras. Från att ha varit ett stelt statssystem med rigida gränser, som under de senaste två århundradena hävdat ”folkrätt” och ”suveränitet” för att kontrollera den egna befolkningen och hålla andra utanför, håller statsgränserna att mjukas upp med fri rörlighet för människor, kapital och företagande. Statens tidigare så starkt omhuldade suveränitet håller på flyttas från staten till andra nivåer – utåt mot en globalisering, uppåt mot den europeiska unionen och neråt mot de regionala och lokala nivåerna.  

Denna process upplevs som hotfull av dem som stödjer den gamla statsmakten. Men också förvirrande för dem som tidigare levt i tron om statsmaktssystemets okränkbarhet. Man börjar alltmer inse att processen mot en utfasning av staten är ett faktum som man på något sätt måste förhålla sig till. En vanlig reaktion är att ta avstånd från EU och dess förmenta byråkrati som blandar sig i typiskt ”svenska” frågor. Detta problem är speciellt vanligt i Sverige där människor levt under en central statsmakt som fört en isolationistisk politik under lång tid och inte varit tagit del av övriga Europas historiska erfarenhet. Medan utvecklingen i den europeiska unionen, med förflyttning av makt dels uppåt till EU och dels nedåt mot regionerna, upplevs som nödvändig och relevant i många av Europas stater upplevs den som förvirrande och farlig i Sverige.  

Man kan se två fraktioner i Sverige när det gäller EU:s framtid. Den ena är den statscentralistiska och den andra är den ”federalistiska”. Den statscentralistiska vill att så lite makt som möjligt skall flyttas till EU och den andra att EU skall utvecklas i federalistisk riktning. Ingen av dessa har fått en positiv genklang bland befolkningen. De partier som förespråkar ”federalismen” har sett sina väljarsympatier minska i väljarbarometrarna och den statscentralistiska, huvudsakligen bestående av de två största partierna har genom sin EU-politiska inriktning gjort Sverige till en av de mest EU-negativa medlemsstaterna inom EU, vilket bl.a. resulterade i ett nej till EMU vid senaste folkolmröstningen. 

Vissa politiker kallar sig för ”federalister” i olika EU-sammanhang men kopplar inte denna tanke till federalisering av Sverige. Detta innebär problem eftersom det skapar förvirring kring begreppet federalisering. Det är dessutom så att utvecklingen inom EU knappast kan kallas ”federalistisk” enligt detta ords grundläggande betydelse. 

Enligt lexikon definieras begreppet federalism på följande sätt: Federalism - d.v.s. ett förbund - är ett politiskt system som syftar till en statsbildning av mer eller mindre självstyrande delenheter. Enligt denna definition kan en konstitutionell förändring mot federalism ske inom en stat (t.ex. Sverige) men den är knappast applicerbar på den brokiga skara av stater och starka självstyrande regioner som den europeiska unionen består av. 

Det är sålunda inte helt klart vad de som kallar sig för federalister i ett EU-sammanhang menar. Ser de ett framtida federalistiskt Europa i den meningen att man i framtiden skall ha en central statsmakt (som i USA) med de nuvarande medlemsstaterna som delstater?

De negativa konsekvenser som dessa två fraktioners inställning till den europeiska unionen fört med sig, kan vara ett tecken på att de politiska budskap som de fört fram inte är realistiska i förhållande till den verklighet som är en realitet inom andra delar av Europa. Kanske är det så att både statscentrealismen och sen svenska varianten på ”federalismen” inte är i samklang med den utveckling som styrt Europa under de senaste decennierna och därför blir oförståelig för folk i allmänhet. Verklighet och teori hänger inte ihop. 

Men det finns ett tredje politiskt alternativ som får EU:s utveckling och dokumentation att bli mera förståelig och realistisk – Regionalismen. Detta politiska koncept har fått ett rejält fäste i Europa och går ofta under benämningen Regionernas Europa. Detta har stöd även i organisationer som arbetar med de mänskliga kulturella rättigheterna, inte minst Europarådet.  

Konceptet Regionernas Europa har inte som syfte att lägga ned staten som institution. Istället försöker man att finna en ny väg framåt som dels gynnar Europa som helhet och dels föra de politiska och offentliga besluten närmare människorna. Regionalismen kommer att stärka regionerna i hela Europa. Därmed stärks även staten och EU som helhet. Den som stödjer regionalismen stödjer även fred och välstånd samt Europas många språk och kulturer.

Tanken är att skapa ett Europa av politiska/administrativa regioner (jmf NUTS-2 basregioner) som med hjälp av den s.k. subsidiaritetsprincipen kan förhandla med statsmakten om den mest lämpliga nivån för varje enskild sakfråga. Detta förfarande är redan etablerat när det gäller förhållandet mellan EU och staten. I förlängningen kommer alla politiska och administrativa beslut att fattas på den mest lämpade nivån (EU, staten, regionen eller den lokala nivån) till gagn för både demokrati, ekonomi, kultur och miljö.

Men ”Regionernas Europa” är ännu ett relativt okänt begrepp i Sverige, mycket beroende på statsmaktens ovilja att introducera ett nytt koncept som riskerar att reducera makten i Stockholm till förmån för den regionala nivån. Med statsmakten i detta sammanhang menas inte bara den politiska och offentliga makten utan även den massmedia som spelare i det statskonservativa laget. 

Stiftelsen Skånsk Framtid, en think-tank för europeisk regionalism, har publicerat en bok om regionalismen som ett alternativ i europeisk politik. Denna bok – Regionalismen inför 2000-talet – beskriver hur en regionalisering av Sverige kunde gå till. 

För den som vill stödja en europeisk regional utveckling även i Sverige har denna Lathund för Regionalister tagits fram. Den ger tips om hur man i det dagliga livet kan gå tillväga för att gynna och stödja en regionalistisk utveckling även i Skandinavien. Tanken är att denna Lathund för Regionalister skall utökas och utvecklas med tiden och vi ser därför fram emot bidrag till denna lathund, både i form av nya uppslag och kommentarer till de befintliga.

Punkterna nedan är listade i alfabetisk ordning.

 
 

 

Alkoholimport
EU ger alla medborgare rätten att göra inköp i hela Europa. Varje EU-medborgare har alltså rätt att handla sina varor var som helst i inom EU, där man anser sig få bättre kvalitet, service eller billigare pris. Detta gäller även alkohol. Därför är det felaktigt att, som man ofta ser i medierna, påstå att ”spriten flödar över gränserna” eller kalla det för ”smuggling” när det handlar om enskilda människor som gör sina legitima inköp enligt gällande EU-lagar. Man hör aldrig att tidningarna skriver att ”spriten flödar” från statens spritmonopol.

Alkoholskatt
Man hör ibland att det skulle vara osolidariskt att köpa alkohol i utlandet eftersom staten då går miste om skatteintäkter. Detta stämmer inte med ett regionalistiskt synsätt. Om man köper en flaska sprit i utlandet till halva priset jämfört med statsmonopolets pris så frigör man halva beloppet som kan gynna den lokala eller regionala ekonomin – besparingen kan gå till cykelinköp från cykelhandlaren, restaurangbesök på restaurangen runt hörnet eller ett besök på teatern.

EMU
Den europeiska regionalismen vill frigöra regionerna från statsmaktens bojor på flera områden. Men regionerna kan inte bli fria att utvecklas ekonomiskt om staten tillåts styra den ekonomiska utvecklingen inom statsgränserna. Tyvärr fick aldrig regionalismen som alternativ en plats i debatten i Sverige i samband med folkomröstningen om EMU.

EU-institutionerna
Regionalismen förutsätter att EU fortsätter att utvecklas som det är tänkt, nämligen att statens tidigare suveräna beslutsfunktioner flyttas till den nivå som ur samhällsnyttig synvinkel är den effektivaste sett ur ekonomisk, social och kulturell synvinkel. Detta betyder att många beslut, som under den senare historien tagits på statsnivån, kommer att flyttas till dels EU-nivån och dels de regionala och lokala nivåerna. Detta kräver en utökad politisk kontroll över de beslut som fattas på EU-nivån vilket i sin tur betyder att EU-medborgarna måste börja förlita sig på EU:s olika institutioner. Mer politiskt och demokratisk beslutsmakt måste bl.a. föras över från ministerråden till EU-parlamentet. 

EU-parlamentet
Regionalismen kräver att man följer EU:s direktiv att representanterna till EU-parlamentet skall väljas på ett personligt mandat, direkt ansvarig inför de väljare som valt personen ifråga. Man måste ta avstånd från dagens icke EU-anpassade valsystem där det i praktiken blir de statsorienterade partierna utser de EU-parlamentariker som skall skickas till Bryssel. I ett regionaliserat Sverige kunde varje region få välja 2 av Sveriges 24 representanter i EU-parlamentet. Valet skall ske enligt EU:s personvalsprinciper vilket skulle ge en direkt koppling mellan enskilda väljare och representationen i Bryssel. Detta skull i sin tu skapa ett större intresse för EU-valen än vad som är fallet idag.

Europarådet - Kultur
I den kulturella mångfaldens namn bör man i regionerna ställa krav på att den statsmakten i Sverige följer konventionen om nationella minoriteter som man undertecknat och ratificerat, även när det gäller de regionala kulturgrupperingar. Det gör man inte idag vilket Sverige kritiserats för av Europarådets expertgupp.

Europarådet Region
Statsmakten i Sverige har helt ignorerat existensen av Europarådets konvention för regionalist självstyre. Det är i denna som subsidiaritetsprincipen mellan stat och region är tydligast beskriven. Det är regionerna bör insistera på att statsmakten snarast undertecknar denna konvention eftersom man inte kan förvänta sig att staten självmant tar initiativ till något som kommer att märkbart reducera den egna makten över regionerna.

Europarådet och språkmångfalden
Sverige har undertecknat och ratificerat Europarådets konvention om Europas småspråk. Men statsmakten har inte accepterat att det existerar regionala språkvariationer inom dess gränser som är värda att bevara och utveckla. De regionala språken, som skånskan och gotländskan, är på väg att helt utplånas med den svenska språkpolitiken. Även på detta område har Sverige kritiserats av Europarådet.

Flaggning
Regionalisten flaggar gärna den regionala flaggan bredvid andra flaggor – EU-flaggan, statsflaggan samt lokala och kulturella flaggor. Vilken man väljer att hissa på den egna flaggstången är upp till var och en beroende på tillfälle och önskemål.

Flaggning - Företag
I Regionernas Europa är det inte längre självklart att flagga med utländska affärsbesökarens statsflagga när kunder kommer från andra platser i Europa. Det är inte säkert att det blir affär av om Union Jack-flaggan välkomnar en skotte, den spanska en katalan eller trikoloren en bretagnare.

FN
FN är en sammanslutning av stater och inte av nationer, namnet till trots. FN:s inflytande på den internationella arena är begränsad, alla goda ord från ledande politiker till trots. Räkna därför inte med stöd från FN när det gäller skydd mot kulturell och språklig utarmning i världens kulturregioner. Statsmakterna har inte visats sig villiga att ge organisationen de nödvändiga befogenheterna att ingripa i inomstatliga konflikter.

Fotboll
Om fotbollen i Skandinavien skall ha en chans att konkurrera med stora europeiska fotbollsklubbar måste fotbollslagens publikunderlag breddas. Man kan knappast förvänta sig stora resultat när vissa allsvenska lag har ett publikunderlag på 30 000 personer jämfört med flera miljoner på andra håll. En regionalt uppbyggd skandinavisk liga skulle ge ett betydligt bättre stöd, både publikt och ekonomiskt.

Fotbollsdomare
Statssystemets absurditet kan inte ses tydligare än när man, inom ramen för en statsbaserad fotbollsliga, skickar en domare från Luleå för att döma ett lokalt derby i Skåne. Med en regionalt uppbyggd skandinavisk liga hade det blivit både billigare och mera praktiskt att hämta en domare med lokaltåg från Själland.

Gatunamn
Många gatunamn i regionerna speglar ett statsnationalistisk mentalitet synsätt som är oförenlig med ett regionalistiskt synsätt. Många gatunamn i bl.a. Skåne påminner om en storsvenskhet och regional underdånighet som man i övriga Europa har svårt att förstå.

Gränskontroll
Enligt EU-regler får inte rutinmässiga kontroller ske vid statsgränserna, varken av tull eller av passpolis. Detta sker ändå vid gränsen mellan Skåne och Sjælland. Statsmakten hävdar att kontrollen behövs för att motverka smuggling av bl.a. narkotika. Utifrån en regionalistisk synvinkel kan man acceptera ett sådant resonemang, fast endast under två förutsättningar: att förhandling först sker med regionala politiska organ på båda sidor om statsgränsen och att samma ”nyttoperspektiv” skall läggas på statsneutrala gränsdragningar inom den egna staten – t.ex. mellan Skåne och Småland.

Kapitalstyrning
”All business is local” – heter det. Näringslivet gynnar det lokala och regionala. Regionen skall därför utveckla en politik där besluten som rör kapitalstyrningen i störst möjligaste mån skall fattas i regionerna och inte som i dag i huvudstaden. Låt LKAB styras från Kiruna och tillverkningen av Absolut Vodka från Åhus.

Kulturdefinitionen
Regionalister skiljer mellan s.k. finkultur och folkkultur. Finkultur (konst, klassist musik, teater m.m.) är kvalificerad underhållning medan folkkultur handlar om människors levnadssätt och dagliga aktiviteter. Regionalismen stödjer Unescos kulturdefinition som Svenska Unescorådet uttryckt på följande sätt: "I Unescos definition är kultur inte längre kopplad till konsten och litteraturen utan också till människors levnadssätt, grundläggande rättigheter, värderingar, traditioner och trossatser.” 

Kulturföremål
Idag finns många av de viktigaste historiska kultföremålen samlade på slott och museer i huvudstadsområdena. Dessa föremål är regionala till sin karaktär och skall finnas där människorna finns. Föräldrarna skall inte behöva resa 60 mil från Skåne till Stockholm för att visa sina barn skånska kulturföremål.

Kulturpolitik
Enligt Unescos kulturdefinition är kulturen regional och lokal till sin natur och inte statsbaserad. Regionalismen förutsätter därför att staten inte sysslar med kulturfrågor överhuvud taget utan låter denna leva efter egna villkor på en regional plattform. Regionalismen behöver inte ett statligt kulturdepartement eller en statlig kulturminister.

Marknadsföring
Det anses viktigt att känna till ursprunget på de varor man köper. Precis som det är viktigt på statsnivå att märka vara med ”ursprungsland” är det för en regionalist viktigt att känna till ”ursprungsregion”. Begreppet  ”Svensk potatis ” eller ”Svenska jordgubbar” säger inget om varifrån i Sverige som de odlas. Det har betydelse om potatisen odlats i Nedre Norrland eller i Skåne.

Massmedia
Det finns få verktyg i centralmaktens tjänst som radio och TV. När man från svensk sida talar om den statsteven som ”Public service” lägger man ut ytterligare dimridåer i den svenska statspropagandans tjänst. För vem är statsteven ”Public service”? Hur ofta hör man skånska röster i statsteven? Eller gotländska? Regionalismen förutsätter en decentralisering av centralstyrd massmedia till det regionala planet där det har relevans för människors vardagsliv. Faktum är att statsteve och radio inte har en framtid i det framtida "Regionernas Europa". Detta kan vara orsaken till den ljumma inställning till EU som kan skönjas bland journalisterna i Stockholm.

Medborgarskap och nationalitet
Skilj på medborgarskap och nationalitet. Man kan vara svensk medborgare men av småländsk, gotländsk eller skånsk nation. Genom att skilja på nationalitet och medborgarskap faller också problematiken kring invandrare från andra länder. Man kan vara svensk medborgare men av katalansk eller bayersk nation. Det finns inget utrymme för statsnationalismen i den öppna och rörliga värld som ligger framför oss.

Museer
För närvarande satsas stora statliga pengar på att driva statsnationalistiska museer i Stockholm medan de regionala museerna lider av stora ekonomiska problem. I framtidens Regionernas Europa finns det knappast några statliga kultur- eller historiemuseer, bara regionala. Varför skall en regions (Skånelands) kulturella och historiska arv finnas deponerade i en annan region (Svealand - Stockholm?

NGO
Stöd de NGO-organisationer (icke-statliga) som arbetar för att statsmakterna även språkligt och kulturellt skall respektera de nationer som finns inom dess gränser. Till skillnad från FN kommer framtiden att ligga hos icke-statliga organisationer som arbetar för att de mänskliga rättigheterna upprätthålls även för de små folken och kulturerna. Det är där som det folkliga engagemanget kommer att finnas och inte hos staten och dess internationella sammanslutningar.

Ordbyte
Byt inte ord neråt. Om ett skånskt ord är mera precist, uttrycksfullt eller nyanserat än motsvarande svenska – använd det skånska. Oavsett var läraren eller arbetskamraterna säger. Varför byta ett precist ord som ”sviskon” till ett längre och mera onyanserat svenskt ”katrinplommon”. Eller ”sill” till ”strömming”. Behåll rabba (inte rot), hylle (inte fläder) , ferie (inte semester). och ”skorpmjöl” (inte ströbröd).

Ordens betydelse
Sverige är en stat, inte en nation. En stat är en administrativ och juridisk enhet som en inflyttad person kan bli medborgare i efter några år. En nation är en kulturell och språklig enhet som växt fram på en viss plats under en längre tid. Att blanda ihop dessa ord, som massmedia ofta gör - särskilt inom sporten - skapar förvirring kring frågor som rör mänskliga kulturella rättigheter. Internationella konventioner och avtal inom detta område blir obegripliga om klarhet inte upprätthålls i orderns betydelse.

Regional indelning i Sverige
Stöd en regional indelning av Sverige enligt de principer som etablerats inom ramen för regionalismen och EU:s NUTS-system. Sverige kan då indelas i ett lämpligt antal regioner med ett valt politiskt styre. Som bas för en allmän optimal regional indelning finns tio grundläggande kriterier som underlag. Dessa är:

  • Historiska gränser
  • Administrativa hänsynstaganden
  • Behovet av att rationalisera nuvarande strukturer
  • Kostnader
  • Demografiska hänsynstaganden
  • Behovet av att minimera samhällsstörningar
  • Öka tillgängligheten av offentlig service
  • Ekonomisk logik
  • Utvecklingspotential
  • Kulturella och språkliga realiteter.
Regional identitet
Tro inte på statspropagandan om att det inte finns regionala identiteter i Sverige. Känslan för regional tillhörighet ligger djupt i människors själar. Det tar inte lång tid för ett par människor när de möts för första gången innan de klargjort att de är gotlänningar, smålänningar och värmlänningar. Det är speciellt den skånska identiteten som känns hotfull för statsnationalisterna. Det är märkligt att samma människor som inte för en sekund skulle tveka om att kalla skottarna för identitetsmässiga skottar och inte "storbritanniare" finner det omöjligt att kalla skåningar för identitetsmässiga skåningar.

Regionkommittén
Regionalismen kräver att representationen inom EU skall brytas loss från statens kontroll. För närvarande är representanterna i EU:s regionkommitté utsedda av Svenska Kommunförbundet och Svenska Landstingförbundet med huvudkontor i Stockholm. Representanterna skall representera regionerna och inte statssystemet. Sverige kan delas upp i upp till 12 regioner som var och en kunde skicka sin representant till Regionkommittén. Detta kräver att kandidaterna skall kandidera på ett personligt mandat, fria från partiernas styrning. En folkligt vald representant skulle vara ansvarig direkt till väljarna och inte som nu till en diffus central indirekt vald organisation.

Sedlar
Det är ett exempel på statsmaktens statsnationalism och arrogans när man lät prägla sedlar med gamla despotiska svenska kungar på. Dessa kungar representerar krig och lidande för de regioner som med militärt våld erövrades i ett Stor-Svealand under den s.k. svenska stormaktstiden. Man kunde ha valt fredligare motiv, men av statsromantiska skäl gjorde man inte detta.

Sjörapportering
I SMHI:s dagliga väderrapporter för sjödistrikt hörs ofta följande fras ”Skagerack, Kattegatt, Vänern, Öresund och Södra Östersjön”. En väderrapport som buntar ihop ett så omfattande område är i verkligheten inte till stor nytta för sjöfarare. Sjöfarten runt Skåne skulle vara mer betjänt av att sjörapporten hängde ihop med den danska, d.v.s. Bälten, Öresund och Södra Östersjön. Detta är ytterligare ett exempel på att staten ligger fel som storhet och saknar verklig relevans.

Statligt kulturstöd
Edligt Europarådets konvention om regionalt självstyre får inte statligt stöd till regionerna öronmärkas. Ändå görs detta i Sverige till nästan 100 procent. Regionalismen kräver att det regionala politiska styret antingen ges ekonomiska resurser till kulturen via statskassan eller beskattningsutrymme överförs från staten till regionerna.

Statskött
Marknadsföring av kött som ”svenskt kött” är ett exempel på hur statsnationalismen har smugit sig in i marknadsföringskretsar. Medan kvalitet, pris och säkerhet borde var de kriterier som handlarna borde lyfta fram i butikerna har man istället gjort matvalet statsorienterat. Detta strider både mot ett regionalt tänkesätt och EU:s principer om en fri marknad.

Stat eller Nation
Folk i hela världen har fallit för statspropagandan om att staten är en ”nation” som är värd att dö och döda för. Staten är en militär och administrativ enhet och inte en nation i detta ords ursprungliga betydelse. Statnationalismens propaganda har varit så effektiv att det är svårt att bryta igenom dimridåerna som den statliga hjärntvätten lagt ut. I boken ”The Role of Forth World Nations and Synchronous Geopolitical Factors in the Breakdown of States.” skriver Richard Griggs 1991.  ”Distinktionen mellan en stat (som binder upp sina medborgare med lagens och militärens hjälp) och en nation (som är produkten av kulturell evolution) var inte ifrågasatt förrän i perioden kring den franska revolutionen. Med en nation menas en specifik folkgrupp med en gemensam bakgrund - historia, territorium, språk och kultur. I vetenskapliga termer är det därför felaktigt att sätta likhetstecken mellan stat och nation, men den stora massan av människor i världen är indoktrinerad att tro motsatsen."

Stöd näringslivet
Stöd det regionala näringslivet. Tänk på att köp av en utomregional flaska mineralvatten kan bidra till att skapa arbetslöshet på hemmaplan.

Suveränitet
Statsmakterna har under det senaste seklet hävdat ”suveränitet” för att undgå inblandning i vad som kallades för ”rikets inre angelägenheter”. I skydd av ”suveräniteten” har statsmakterna under modern tid brutit mot de mänskliga rättigheterna på många områden, inte minst de kulturella och språkliga. Regionalisten stödjer de organisationer och institutioner som inte accepterar statsmakternas krav på fortsatt ”suveränitet” och begrepp som ”rikets inre angelägenheter”.

Sverige 12-indelningen
Statsmakten i Sverige uppfört flera olika regionbildningar.

  • Skåne (en direktvald provins i regionen Skåneland)
  • Region Västra Götaland (sammanslagning av provinser utan historisk, kulturell eller näringsmässig samhörighet).
  • Den s.k. Kalmarmodellen (en indirekt vald sammanslutning av ett antal kommuner utan historisk eller näringsmässig samhörighet).

Denna ”regionalisering” i Sverige har som syfte att splittra gammal samhörighet och garantera att den verkliga makten ligger kvar i Stockholm. Men det finns för Sveriges del klara utgångspunkter på alla plan för en regional indelning . Den kan bestå av 11 regioner (+ plus en specialregion för samerna). Dessa är:

  1. Skåneland
  2. Småland - Öland
  3. Göteborg och Bohuslän
  4. Götaland
  5. Svealand
  6. Stockholm län (inkl Stockholms stad)
  7. Bergslagen
  8. Jämtland – Härjedalen
  9. Nedre Norrland
  10. Övre Norrland
  11. Gotland

Denna indelning stämmer väl överens med de kriterier som EU lagt fast i den s.k. NUTS 2-indelningen (basregioner).

Sverige – svenskt
Använd begreppen Sverige/svenskt med försiktighet. Detta gäller speciellt massmedia som har orden som sina arbetsverktyg. Det finns t.ex. inga svenska herrgårdar i Skåne. Det finns bara skånska herrgårdar i Sverige. Sverige är beteckningen på den stat som består av flera nationer. Ordet ”svenskt” är genitiv och betyder ”nation”, d.v.s. ursprung, födsel. Att kalla skånska herrgårdar för svenska är ett exempel av många på de statsnationalistiska dimridåer som inte har annat syfte att förgöra de regionala identiteterna i landet. Det är märkligt när t.o.m. skånska massmedia spelar med i detta kultureliminerande spel.

Turism
Turismen en sektor som är regional till sin karaktär. Därför skall alla turistbefrämjande åtgärder utföras av regionerna själva och inte av statliga organ.

Tänk regionalt
Sverige är en stat som vilar på ett fundament av militär och administrativ kontroll av medborgarna. Staten Sverige består av ett antal regioner med egna historiska, språkliga och kulturella bakgrunder. Ingen region i Sverige skall vara förmer eller viktigare än en annan. Det faktum att regionen Svealand, med militärens och kyrkans hjälp, lade andra regioner under sig gör inte Svealand till annat än vad det är – en region bland andra. (Tänk på namnet Sverige betyder Svearnas rike).

Väderrapportering
Det finns inget ”svenskt” väder. Det finns bara varierande vädertyper i Sverige. Väderrapportering är lokal och regional till sin natur. Därför bör SMHI brytas ner i mindre enheter som har större relevans för lyssnarna. Varför tror man på Sveriges statstelevision att det skulle vara av intresse för en Helsingborgare att få veta att det blåser på Kalfjället när inte Helsingörsbon är det? För övrigt är det oartigt av centrala massmedia att man i söder skall behöva spendera tid på att lyssna på vädret i norr. Väderrapporteringen är ett exempel på att staten blivit för liten när det gäller att rapportera vädret i Skandinavien men för stor för att ha relevans för det regionala planet.

Vägkartor
I Malmö (liksom i Haparanda) är kommunikation och sociala kontakter över statsgränsen viktiga och verkliga. Det är mot väster och söder som skåningar reser, i högre grad än norröver. Därför är det ett uttryck för statspropaganda att man i Malmö skall tvingas köpa två kartor för att åka dit man åker mest - en s.k. Sverigekarta och en Danmarkskarta. För en regionalist vore det en fördel om statstänkandet kunde ge vika för det regionala och bokförlagen kunde publicera en vägkarta för Sydskandinavien.

© SSF

Back
Main